Under åren har sporten i TV förändrats dramatiskt. Från Putte Kock till ”lyxen” att få se en engelsk match i veckan på TV i Tipsextra, till dagens utbud där man i princip kan se allt. Från snooker, till gamla matcher från afrikanska ungdomsmästerskapen i fotboll eller varför inte den australiska varianten av rugby.

Räcker tittarna och intresset till?

Men finns det verkligen tittare till allt detta. Och en ännu viktigare fråga; hittar tittarna det de vill ha?

En snabbt titt i TV-tablåerna en ytterst vanlig torsdag visar på skidskytte, Europaligan ”superlive” (finns det mer live än live alltså?), cykel, Europaligan i basket, mästerskapstävling i golf, NHL-hockey, lite mer Europaligan i fotboll i en annan kanal och ytterligare två europaligamatcher i fotboll i en tredje kanal. Ovanpå detta läggs också sportnyheterna i kanalerna på kvällen. Ibland varvas sporten med reklam, ibland betalar man den i abonnemangsform.

Men vet man som tittare egentligen var? Kanaler säljer rättigheter till varandra, ena dagen får man se Champions League i en kanal, nästa dag var det dags att köpa ett nytt tv-paket för då var rättigheterna sålda.

Och alla vi som köper ett kanalpaket för att vi vill se handboll, kanske måste köpa ett till för att handbollen nu är köpt av konkurrenten.

Då är det preskriberat

Allt detta skapar frustration, sannolikt inte bara hos mig utan också hos många andra tittare. Jag tror ärligt talat, att ingen tjänar på detta. Utom de allra största, och då pratar vi inte allsvenskan i fotboll utan champions League och Premier League.

I veckan var det Uppdrag Granskning som tycks hittat ett nytt specialområde, nämligen sport.

Nu var det Leksands dubiösa affärer med Leksands IF som var i fokus, förra gången var det eventuella bloddopade skidåkare på 90 (!)-talet. Jag tycker det är jättebra att idrottsrörelsen granskas, det finns mycket svarta pengar och doping, orättvisor och ojämlikhet också inom idrotten.

Men då bör det helst beröra modern tid. 90-talet - det är länge sen och OM någon svensk var bloddopad då är det sen länge preskriberat.

Från Leksand till Mästarnas mästare

Leksand är ett sådant aktuellt problem; hur tänker kommunen?!

Att lägga ner en skola för att ishockeyklubben ska få ännu mer pengar, små femåringar ska vandra långa vägar till mat i äldreboende för att killarna i hockeyklubben kanske ska tillbaka till elitserien. Hade varit kul att veta vilka som satt i styrelsen för LIF och vilka kontakter de hade med kommunstyrelsen. Jäv verkade ingen veta vad det var för något, varken kristdemokrater eller centerpartister. 

Mästarnas mästare gör comeback. Åt detta gläds jag något enormt. De varken sjunger eller svarar på löjligt enkla frågor i krystade fredagsprogram, men oj vad de är starka personer, både till kropp och själ.