MFF fick alla röster, det var väl insatserna i Champions League och de inspelade miljonerna som påverkade.

Många tycks ha för sig att tusenlappar kan göra mål.

Krävs ett annat MFF

Tidningen Affärsvärlden tippade fjol - på basis av MFF:s ekonomiska lyft - att klubben skall ta sju SM-guld de närmaste tio åren. Visst, MFF hade intäkter på över en halv miljard fjol, 235 miljoner i överskott och är Nordens rikaste klubb. Men, som sagt; matcherna spelas inte på banken.

"Jag vill vinna, jag skiter i hur det ser ut", säger den gladlynte dansken Allan Kuhn som ersatt den likaledes gladlynte norrmannen Åge Hareide som tränare.

MFF blev femma i fjol. Kan väl ses som ett varningens finger också till IFK Norrköping som i år skall försvara sitt lite sensationella mästerskap och samtidigt Sveriges färger i succéturneringen Champions League. 

Det sliter, både fysiskt och mentalt och det kräver - vilket MFF inte klarade av fjol - flexibla taktiska lösningar. Den lite förenklade fotboll med stark försvarsinriktning som MFF praktiserade i Champions lyckades man inte förändra till ett mera bollhållande spel med utnyttjande av de tekniska och kvicka förmågor som fanns i laget, så i Allsvenskan blev laget lättläst.

Krav - kärlek - konsekvens

Den mentala påfrestningen - skaffa en psykolog i tid, Peking! - gjorde sig också tydligt gällande i MFF, den kunde inte Åge Hareide  tygla. Han fick naturligtvis, tack vare Champions League-insatserna, ett positivt eftermäle i Malmö, men han bemästrade aldrig den psykiska anspänningen, hans lag blev ett ruffig, gnällande lag i Allsvenskan med ideliga domarprotester och rekord i gula kort. Hareide själv var Allsvenskans störste gnällspik, han skällde mera på fjärdedomaren än sina egna.

Så Allan Kuhn måste få bukt med disciplinen om hans lag skall leva upp till de förväntningar som inte bara finns hos de rekordmånga årskortsköparna utan uppenbarligen i hela Sverige. Både tränare och fans har MFF som stor favorit.

Våren har sett bra ut men det har mest varit segrar över Superettanlag (och så Kalmar då), men visst; det är klart att man kan kräva en topplacering, men det förutsätter att t ex en landslagsspelare som Oskar Lewicki kommer ifrån sitt ibland lite alibibetonade spel med Wernblom-passningar i sidled och bakåt och vågar höja blicken och kreera mera. 

Krav - kärlek - konsekvens är Allan Kuhns ledord. Han borde, som sagt, tillägga disciplin.

Guld eller sparken

Det blir väl som vanligt AIK och IFK Göteborg, Elfsborg förhoppningsvis (jag har gillat Elfsborgs sätt att spela fotboll de senaste fyra-fem åren, kvickt, begåvat och med en genomströmning av tekniska, underhållare) som konkurrerar. Frågan är hur länge det kan hålla med så många av de bästa på export.

Precis som MFF fick tillbaka en Markus Rosenberg i en succéroll, hoppas Blåvitt förstås på sin störste kulturbärare, Tobias Hysén. Blåvitt bär också en favoritstämpel. Men där ligger också en bräcklig ekonomi och bromsar.

AIK:s styrelse har ställt ultimatum till tränaren Andreas Alm. Guld eller sparken. Så låter det. Det visar väl att de bästa fotbollsexperterna sällan sitter i styrelserummen. 

I C Mores enkät tror de Allsvenska spelarna att Alm är den som får sparken först i år. Därefter Nanne Bergstrand och som nummer tre Djurgårdens Pelle Ohlsson. Det blåser alltså hårdast i Stockholm. Men Alm verkar cool. Han tycks trivas med pressen och kraven och jag gillar verkligen hans tränarattityd. Det är annars lätt att blåsa omkull i den storm som alltid omger de svartklädda från Solna. Men vi vet att almen (trädet alltså), Ulmus glabra, oftast växer högst i parker och alléer och har ett starkt, vackert, tåligt virke.

+

Kalmar FF kan bli en överraskning om Peter Swärd får ordning på försvarsspelet som dabbade sig i cupsemifinalen mot MFF efter en briljant, offensiv första halvlek. Får han igång alla tre bröderna Elm, så att det påminner om tiden före deras utländska utflykter, kan Kalmar bli en svår nöt för många. 

+

I Helsingborg har oro i klubben och dålig ekonomi varit ett hetare samtalsämne än fotbollen och laget. Rätt länge nu. Jag tror mycket på Henke Larsson som tränare, med ett starkare spelarmaterial tror jag han kan göra underverk, men frågan är om truppen når högre än till Allsvenskans mittenskikt. Pengar saknas för det stora lyftet.

+

Djurgården är svåranalyserat. Pelle Ohlsson står för stabilitet och taktisk klokhet men hur långt räcker det?

+

Hammarby är det publika storlaget som alltid rider på denna böljande sympativåg, många invaggas i tron att laget är lika bra som publiken men laget är under utveckling - det brukar låta så om Hammarby - men troligen är Bajen ännu bara Stockholms tredje lag.

+

Norrköping kom undan den värsta brandskattningen efter mästartiteln fjol, endast den elegante kreatören Alexander Fransson lämnade. Illa nog men med en konstruktiv skicklig dirigent i backlinjen som Andreas Johansson - helt unik i Allsvenskan i det avseendet - och den kloke, energiske Daniel Sjölund på mittfältet finns skäl att tro, att Nyman och Kujovic kan hota som fjol. Varning för Norrköping igen, men också varning till Norrköping; det blir ett hektiskt år. Lycka till i Champions. Det behövs flera klubbar än MFF med ekonomiska muskler.

+

Från Örebro rapporterar tränaren Alexander Axén att hans lag är bättre i år, där finns en bra trupp som kan spela en härlig, offensiv fotboll, men högre än mittenstrecket? Nja!

+

Gefle upphör aldrig att förvåna, ofta nedspelat men villiga att överraska och Roger Sandbergs lag visade fjol att tråkighetsstämpeln skall suddas ut och ge plats för en fyndigare fotboll.

+

Och vad skall man tro om GIF Sundsvall? Jobbigt blir det. En räddningsplanka åt de andra räddningsplankorna eller vad?

+

Falkenberg, mera känt för sin revytradition, bjöd enligt sin egen självkritiska analys på "öppna salonger och fri bar" fjol. I år menar Hasse Eklund, att det skall kosta mera att äta vid deras bord.

+

Häcken får man aldrig glömma bort. Med Paulinho och Jeremejeff finns spetskompetens i ett totalt sett mycket fantasifullt och trevligt lag. Inte minst här i Malmö brukar Häcken bjuda på obehagliga överraskningar för hemmalaget och Peter Gerhardsson har skapat en stil som är både tilltalande och effektiv. Övre halvan. Och ett hot mot alla. 

+

Jönköpings Södra och Östersund skulle överraska om de lyckas hänga sig kvar. Östersund vinner sympatier över hela landet med sin kulturella profil med dans, musik och teater och ett socialt engagemang som inger respekt. Men någon dans på rosor blir det inte. Och Jönköping får nog vädja till alla kapell och kyrkor att be till högre makter.

- - - - -

SEF-basen Lars Christer Ohlsson har försiktigt flaggat för att "sälja" Allsvenskan till högstbjudande. Ja,ja. Kroppen är redan såld, nu står själen på tur?

Är det inte nog med alla fåniga namn på arenorna? Och hur kul är det att spela på Swedbank i tider som dessa när chefer sparkas och Finansinspektionen har satt upp ett varningens finger.

Hur som helst: Avspark! Härligt!