När Vinterlandet föddes på nytt
Krönika | Publicerad: 2018-02-08 12:38
Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Ett jubileum värt att uppmärksamma; det är tjugo år sedan i år som den stora svenska OS-satsningen sjösattes. Två riktiga OS-fiaskon 1992 och 1994 i Albertville och Lillehammer (något lite räddade av Pernilla Wibergs två guld och Tre Kronors triumf i Norge) sved dubbelt i det svenska skinnet, konstaterar Åke Stolt.
Foto: Korea.net (CC)
Särskilt som Norge samtidigt vältrade sig i medaljer efter en succéartad, "tvärvetenskaplig" satsning (OS-toppen) som håller ännu. Sverige plagierade i någon mån konceptet efter en gemensam satsning mellan regeringen och näringslivet och med Stefan Lindeberg som bas. Resultaten kom. Ett vinterland som hade börjat töa bort pånyttföddes i de efterföljande spelen.
Fyra medaljer i Albertville, tre i Lillehammer; nu stod jag på en ambassadmottagning i den japanska arrangörsstaden Nagano (1998) och småpratade med dåvarande idrottsministern Leif "Blomman" Blomberg. Det var inte särskilt muntert i det svenska lägret. Några timmar bort med den snabbgående shinkansen hade Elisabeth Gustafson med sitt lag tagit brons i damernas curling.
Sushi inget för "Blomman"
Det var allt vi hade att spegla oss i, "Blomman" och jag, med några dagar kvar av spelen, där vi stod i valet och kvalet mellan en japansk och en svensk buffé, saké eller vodka. Medan norrmännen håvade in som en croupier vid ett spelbord och hade fickorna fulla. Tjugofem medaljer, varav tio av guld innan elden släcktes.
"Gillar du sushi?", frågade jag.
"Vad faen är det? kontrade han.
Jag pekade på de små japanska riskuddarna.
"Jag kör på det säkra", sa han och vände sig mot köttbullarna och sillen.
De flesta i svensklägret kommenterade naturligtvis detta tredje OS-fiasko och "Blomman" sa: "Vad faen gör vi åt det här, Stolt, vi kan ju inte fortsätta söka vinter-OS om vi inte har några medaljchanser längre."
"Ja, sa jag, du får väl slanta upp lite ur statskassan".
"Det kan nog komma nåt", sa han.
En rak beställning
När vi åkte hem var det i sällskap av två lite oväntade silvermedaljörer i spelens slutskede. Pernilla Wibergs i störtlopp minsann och Niklas Jonsson på femmilen. Men ändå; tre medaljer, ingen av guld, tre fiasko-OS i rad nu. "Hej då mitt Vinterland", minns jag att jag skrev.
En dryg vecka senare vissnade "Blomman", segnade ner framför dörren till sitt hotellrum i Göteborg, drabbad av en hjärnblödning som ändade hans liv.
På hösten kunde istället hans efterträdare, Lars Engquist, presentera den nya OS-satsningen som innebar att näringslivet satsade sjuttio miljoner och regeringen lika mycket.
Ett vässat olympiskt projekt, en svensk olympisk kommitté med lite snabbare beslutsgångar och tuffare resultatkrav. En rak beställning från regeringen löd: tio medaljer i Sydney 2002, tio i Salt Lake City 2002, tjugo i Aten 2004. Idrottens vinnare som nationens redskap. Ett koncept med svagt östtyska konturer.
Vilket avsked i Turin
Det blev inget guld i Salt Lake City heller fyra år senare men sju medaljer var i alla fall en fördubbling och i Turin 2006 kom succén, återbetalningen på det olympiska elitprojektet efter klassisk, svensk blandekonomisk modell; staten och kapitalet, Erlander och Wallenberg; så där hade ju svenska succéer ute i världen sett ut förut. Sju guld, två silver, fem brons.
Synd att inte "Blomman" fick vara med och skörda frukterna. Han var barnsligt idrottsintresserad dessutom.
Turin var mitt sista vinter-OS på plats som Sydsvenskans krönikör. Ingen dålig final. Anja Pärsons fenomenala slalomseger som jag håller som ett av de största svenska OS-ögonblicken i historien, Anna Karin Olofssons skidskytteguld, hockeylegendernas dröm som gick i uppfyllelse och så presenterades på denna internationella "mässa" en ny, svensk specialitet; längdåkarnas sprint med tre guld. För att inte tala om curlingguldet som upprepades av lag Anette Norberg fyra år senare i Vancouver.
Då kom Marcus Hellner, Johan Olsson, herrstafettlaget, Charlotte Kalla och svensk längdåkning hade repat mod igen. Björn Ferry åkte på ett ben med skidskytteguldet över mållinjen, gick i spinn totalt och sa saker som varken han eller vi begrep.
Sex medaljer kanske
Och så totalt medaljrekord (15) senast i Sotji även om guldhalten devalverats rejält. Bara två: skidornas båda stafettlag. Men det är ju å andra sidan triumfer som vi älskar allra mest när de blir till.
Och så nu; Pyeongchang i landskommunen Gangwon-provinsen, cirka 180 kilometer öster om huvudstaden Söul där sommar-OS hölls för trettio år sedan. Sydkoreanerna själva stavar ibland namnet PyeongChang, alltså med stort C mitt i för att slippa förväxlingen, som ofta sker, med Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Nu skall de ändå under några veckor samsas, ett litet spel för det politiska galleriet.
OS staden (med cirka 45 000 invånare) ligger vid Taebaekbergen (700 meter över havet) och det finns gott om buddhisttempel i området för den som vill be en stilla bön och ladda i enskildhet och tystnad.
Vi får vara morgonpigga om vi vill bevittna hur de lyckas. Årets OS-stad ligger tidsmässigt åtta timmar före oss på dygnet.
Så vad tror ni?
Jag ligger lågt. Visst kan det bli tio, men jag tror på sex medaljer. Något får gärna bli guld (Sandra Näslund, Stina Nilsson, Kalla, Hansdotter ???).
Vinterlandet Sverige har ändå en del att bevisa 2018. Herrarna inte minst.
Mest lästa just nu
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Utan att uppgörelsen fått särskilt stor uppmärksamhet har Sverige gått in i Macolinkonventionen
Regeringen tog beslutet att Sverige ska bli en del av Europarådets konvention mot matchfixning, den så kallade Macolinkonventionen. Det är ett led i att bekämpa Matchfixning som växer internationellt och utgör ett starkt hot mot idrotten - och Sverige är inget undantag.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
Skriv kommentar