Håller OS på att bli en ren fantasi, någonting konstgjort, skapat för att bedöva, förgylla, ge sken av att den här världen är vackrare än den är? Hur som helst; välkomna till PyeongChang.apotek vinna!

Svårsmälta fakta

Nej, förlåt, det är inte meningen att stjäla glädjen från er innan det ens har börjat. Men det är ett dilemma att först tugga i sig alla rapporter om förhöjda blodvärden och mängder av astmamediciner i skidåkarnas bagage och sedan sätta sig ner helt aningslös och bara glädjas och njuta. 

Jag har levt i det där dilemmat alltsedan jag såg den kanadensiske 100-meterslöparen Ben Johnson flyga i mål som vinnare när Sydkorea senast hade OS (Söul 1988). Man vill inte ta död på sin egen glädje över den stora showen genom att misstänka alla som kliver upp på prispallen som fuskare. Men man vill lika lite sitta godtrogen med skygglapparna på och låtsas som ingenting.

IOK har tappat greppet

Men ärligt talat; det känns lite knepigt den här gången. Allt förstördes senast i Sotji och inför spelen i Sydkorea - där vi under lördagens skall följa Charlotte Kallas kamp med norskorna - har det handlat så mycket om dopade ryssar, misstänkta svenskar, ”astmasjuka” norrmän och gammal skåpmat i tendentiösa Uppdrag Granskning att man nästan tappat lusten.

IOK-presidenten Thomas Bach påminde i sitt invigningstal om vikten av att tävla ren, de aktiva och funktionärerna svor på att göra så, men vi har hört det förut och aldrig har det varit ett sådant kaos som inför spelen i PyeongChang. IOK är skakat. IOK har tappat greppet i jakten på fuskarna. 

Det är ju, i skenet av vad som hänt under de senaste åren, närmast (tragi)komiskt att nästan 200 ryssar får tävla ändå trots att landet Ryssland är utestängt. Effekten av det? Och hur många av de ryssar som likväl tävlar är garanterat rena? Och så straffade de Therese Johaug så hårt för en banal läppsalva. Var finns proportionerna?

Ekonomiskt vansinne

Wolfgang Pichler, det svenska skidskyttets andlige fader, var först diskad för att han tjänstgjort hos det ryska landslaget. Nu är han tillbaka. 

Aktiva döms av sitt land, av sitt internationella förbund, därefter av Wada och IOK och de kan överklaga hos Cas och frias men likväl fällas av IOK igen och i förlängningen finns Europadomstolen. Det tar ju aldrig slut.

Animerade invigningar, konstsnö, gränslösa miljöförstöringar för arrangemangen - invigningsarenan kostar 819 miljoner kronor och skall rivas när spelen är slut - allt färre städer som är intresserade (eller har ekonomiska möjligheter) att söka spelen, hot från en allt oroligare värld med våld och terror, hot mot demokratierna också i Europa, klimatförändringar som kommer att innebära att ytterst få överhuvudtaget kan arrangera vinterspel i framtiden.

Sanslösa kostnader

Det har sagts att endast världskrig kan stoppa de olympiska spelen och så har det förvisso varit hittills. Men med ovan sagda - och om man också tillför hot som global ekonomisk kris, fullkomligt ohanterliga flyktingströmmar med mera - finns det anledning att upprepa en fråga som många ställt genom åren men som jag personligen aldrig velat svara ja på: är det dags att permanenta spelen till säkra orter, skapa ett olympiskt reservat där spelen alltid hålls?

 Jag är mera benägen än någonsin att föreslå att IOK funderar på saken. Då slipper man sanslösa kostnader för arenor som sedan rivs, man behöver inte fjäska för tvivelaktiga diktaturer, man slipper den hänsynslösa och kostsamma jakten på arrangemangen från regimer som vill utnyttja spelen för att vinna internationell makt, stärkta positioner och ekonomiska fördelar i mångmiljardklassen. IOK kan arrangera själva, ha full kontroll på kostnader och vettiga arbetsförhållanden.

Dags att bromsa

Och man slipper alla skrytinvigningar som blivit alldeles för långa och svulstiga och kan tona ner dataanimationerna och låta den verkliga idrotten tala för sig. 

Det har gått för långt nu. Dags att trycka på bromsen.

Nej, jag vet, förändringsbenägenheten är inte stor men världen kan förändras snabbt och den som vill bevara de olympiska spelen borde nog tänka ut en beredskapsplan. Framtiden kommer med obehagliga överraskningar. Snö kommer i varje fall att bli en bristvara i framtiden.

Ja, förlåt. Nu gör vi som vi brukar. Drar ner toppluvan över öronen, hör det vi vill, njuter av vacker idrott och hoppas att Per Elofsson har någonting annat än ”Vilka fantastiska bilder” att säga i fortsättningen.