Kanske blir det ett uppvaknande oavsett vad som blir det juridiska slutresultatet av det drama, där klubbens ordförande Daniel Kindberg nu spelar huvudrollen. 

Självklart kommer processen att sätta sina spår men kanske också leda in på alternativa vägar som leder till andra lösningar på hur en klubb kan skötas.

”Jag är en chef”

Det är väl resultaten, den sensationella fotbollen, de kulturella och sociala programmen och engagemanget som förfört alla och gjort att politiker, klubbmedlemmar och östersundsborna i allmänhet låtit en stark envåldshärskare styra fritt. Också han kanske blivit bedövad av allt det förträffliga och kört lite för hårt i fartblindhet.

”What goes up must come down.”

Kritiken mot Daniel Kindbergs affärsverksamhet, makt och dubbla lojaliteter har funnits länge. Hans minimala styrelse om bara tre (3) personer har väckt förvåning i det demokratiska idrotts-Sverige. Klubbens stadgar har saknats på hemsidan. Hans bolagsengagemang vid sidan av vd-jobbet i det kommunägda fastighetsbolaget Östersundshem har varit föremål för närgången granskning.

”Jag är en chef, gillar att vara operativ och strategisk”, har han sagt.

Ingen svensk fotbollsklubb har tagit hela landet med storm som detta Östersund. I varje fall inte sedan IFK Göteborg gjorde storsensation på 80-talet med en idealisk blandning av spelartyper och en tränare (Sven Göran Eriksson) som också var högst extraordinär. UEFA-cupseger 1982.

Smal maktbas

Ingen klubb har som Östersunds FK breddat sin klubbfilosofi, gått utanför sidlinjer och straffområde, gjort sociala insatser (nattvandringar till skydd för kvinnor bland annat) och kulturella utflykter till scenens, konstens och böckernas värld för att stärka spelarnas personligheter. Det är högst anmärkningsvärt det som skett i Östersund och hur den här skatte- och bokföringshärvan än slutar, hur skulden än fördelas, kommer Daniel Kindberg att står som designern och pådrivaren i en klubb utan jämförelse.

”Det tar ett liv att bygga upp, en sekund att rasera”, brukar det heta.

Klart att klubben och staden är sargad och satt under oerhörd press just nu. Kindberg också. Allt flyter.

Klubben har ett förtroendekapital som är enormt. Men det är med förtroende som med självförtroende. Det tar tid att bygga, går snabbt att rasera.

Svagheten med den smala maktbasen i klubben kan vara till skada. Önskemål om bredare maktfördelning och transparens kommer säkert i spåren av det skedde - vad det nu är.

Framgångar bedrövar

Så länge framgångarna kommit har modellen fungerat och idag vet ingen hur mycket klubben är inblandad. Dock; Daniel Kindberg är vd (arbetsbefriad under pågående utredning) i Östersundshem som också sponsrar fotbollsklubben. Kindbergs egna företag och han själv personligen har puttat in pengar i klubben. 

I en pod (Olof Lundhs) på Fotbollskanalen.se berättade Kindberg att han personligen gått in med 16,5 miljoner i klubben. Detta tillsammans med vd-skapet i det likaledes sponsrande Östersundshem och det faktum att Kindberg också var ÖFK:s ordförande stred mot Fifa:s så kallade trepartsregel och ledde till att klubben fick lösa ut hans provisionsbaserade investering.

”Min makt i ÖFK är enorm”, sa Kindberg i samma veva.

Han har enligt egen utsago en egen förmögenhet på 100 miljoner.

”Jag är en klassisk maktpamp”.

Han tycks inte ha några problem med etiketterna som klistras på honom. Han vet om sin makt, han söker makten, njuter säkert av den och pekar tydligt med hela handen som den före detta överstelöjtnant han är. 

Vad menar Skatteverket?

Det är väl inte utan att fotbollsklubben (kanske Östersundshem också) haft glädje av de kortade beslutsvägar han tillskansat sig med makten i sin hand. Han får saker gjorda, som man  brukar säga.

Till Expressens Noa Bachner sa han i en intervju, att om han fick frågan att bli Svenska Fotbollförbundets ordförande skulle han vara beredd. Inget tycks honom främmande. Allt är möjligt.

Den man som häktats för skattebrott i den härva där Kindberg misstänks vara inblandad har 2014 och 2015 betalat in 1,55 respektive 3,1 miljoner från sina företag till Östersunds FK som sponsring. Det är bland annat dessa pengar Skattemyndigheten hänger upp sig på, men jag blir inte riktigt klok på deras fråga. De menar att mannen betalat ÖFK utan att kräva en motprestation som motsvarar betalningarna från företaget.

Men motprestationen för en sponsring är väl klubbens sätt att spela, vinna serier och folkets kärlek, motprestationen är väl varumärket, klubbens image.

När det gäller att ge sponsorer valuta för satsade pengar är det väl få som gjort skäl för sig som Östersund.

Så i den delen blir minsann Skatteverket oss svaret skyldig.