Fotbollens aningslöshet sammanfattas ganska bra av MFF:s klubbdirektör Niclas Carlnén, som efter att halva truppen smittats av corona menade att det är begripligt, att man måste få fira ett guld när man kämpat ett helt år. Nej, det är inte begripligt alls. Bröllop är uppskjutna, födelsedagsfester inställda, folk kan inte på ett värdigt sätt ta avsked av sina avlidna, de som läst i fem år och blir klara jurister och läkare  kan inte fira något som för dem är mycket större och viktigare än en allsvensk seger. Men allsvenska spelare kan bullra på som vanligt. 

Respektlöst och provocerande

Det är denna elitidrottens vägran att anpassa sig efter omständigheterna som sticker i ögonen. Man reser tätt, svettas i hop, kramas, dansar, kysser på kind och firar mål och segrar på samma intima vis som förut. Medan alla andra gör stora uppoffringar inte minst på det känslomässiga planet. Det är så tanklöst, respektlöst och provocerande mot övriga samhället.

Om idrotten vill gå i bräschen för att visa att man klarar av att hantera sin verksamhet mitt i pandemin så kan man ju börja med sina egna aktiva.

Man borde satt allt på paus. Det hade nog varit det bästa. Och det här TV4-försöket att leka gala kom inte längre än till att Lasse Granqvist och Frida Nordstrand såg välkammade och fina ut.

Ett delvis nedstängt och fortsättningsvis genomfört spelår inför lyckta dörrar har gett så olika förutsättningar beroende på var man bor, hur smittan grasserar, vilka pauser, reserestriktioner, karantänsperioder man haft, att underlaget för bedömningar av prestationerna haltar.

Det här var inte ett år att dela ut priser, ja, det kanske inte borde ha spelats någon seriefotboll överhuvudtaget.

Vi kanske borde ha stängt in oss allihop och försökt få den här jävla pandemin ur världen.

Ingenting att belöna

Zlatan Ibrahimovic fick sin tolfte Guldboll.

Vad är den värd?

Fantasilöst. Åt den som har skall mera varda givet, eller hur det nu står ordagrant i Bibeln.

Det är alldeles sant; Zlatan Ibrahimovic är en unik fotbollspelare i både Sverige och världen. Han har förändrats, han har plockat ner sin repertoar till ett fåtal nummer, han hushållar med sina krafter, men han kan slå till med full briljans och toppar den italienska skytteligan vid 39 års ålder. Hans särart, hans högsta nivå och hans inflytande på allt och alla kan aldrig bestridas.

Men har han inte blivit belönad nog av Aftonbladet och Svenska Fotbollförbundet för allt detta. Ålder är väl ändå inget gångbart kriterium vid val av Gudlbollsvinnare. I så fall kan man ju hitta avvikande egenskaper och förutsättningar som rättfärdigar val av någon annan.

Det är också alldeles sant; Milan har ingenting vunnit, Zlatan har ingenting vunnit 2020, det är trettio matcher kvar av den pågående italienska ligan.  Och Zlatan spelar inte längre i det svenska landslaget sedan fyra år tillbaka. Han är alltså, i sin fotbollskarriär, inte en del av den aktiva, svenska fotbollsverksamheten längre. Han spottar dessutom på landslaget och dess ledare med lögnaktiga anklagelser.

Den bäste i svensk fotboll? Han deltar inte i svensk fotboll. Det finns inget att belöna.

Bortglömd målvakt

Om Zlatan är Sveriges bäste fotbollspelare så kan man i alla fall aldrig påstå att han är Sveriges bäste målvakt. Det finns en position som kan belönas där inte ens Zlatan kan konkurrera. Jag tycker det är närmast hårresande att den i många år så fantastiske målvakten Andreas Isaksson aldrig fick Guldbollen. Han var mer än förtjänt av den. Robin Olsen kunde varit ett namn i år eller Mikael Lustig för lång och trogen tjänst (dessutom i praktslag i år), eller varför inte Ola Toivonen som kom hem och blev den felande länken så att Malmö FF kunde vinna allsvenskan i fotboll. Nu när man tagit åldern till hjälp för att motivera ett pris kan man ju visa lite fantasi och leta andra egenskaper.

Galna år tål också galna förslag.

Men, som sagt, de här priserna (Magdalena Eriksson fick välförtjänt Diamantbollen) borde aldrig ha delats ut eftersom det inte var möjligt att konkurrera på lika villkor. Någonstans.

Jag saknade också Mikael Lustig bland kandidaterna till priset som bäste back där av någon oförklarlig anledning Pontus Jansson fanns med (Nilsson-Lindelöf fick priset). Jansson spelar i ett mittenlag i engelska andraligan och det han utmärkte sig mest för under året var ett par katastrofala aktioner som bland annat orsakade att Sverige ramlade ur A-gruppen i National League. 

För övrigt undrar jag varför fotbollen har en belöningskväll innan säsongen är avslutad. Man borde, som sagt, inte haft den alls.

PS:

Efter en  intervju i Aftonbladet anser nu förbundskapten Janne Andersson att Zlatan visar en ny och öppen sida och intresse för landslaget igen och känner behov av att ta kontakt. Vi får väl se hur det går med den saken. Jag har också läst intervjun och hittar ingenting nytt. Det är samma Zlatan som vill vara precis som han vill, som erkänner att han skällt ut medspelare för att det gynnat laget och på intet sätt ber han om ursäkt för någonting. Om inte annat så borde väl i varje fall Janne kräva en ursäkt från Zlatan för de osanna beskyllningar han fått ta emot.