Min motfråga: är det verkligen spelarna själva som vet bäst när de skall vara med eller inte? Är det inte att frånvända sig sitt ansvar som förbundskapten.

Frågan gällde specifikt VM-hjälten och kaptenen i försvaret, Andreas Granqvist.

Jag har tangerat ämnet förr eftersom jag följt svenska förbundskaptener nära sedan Lennart Nymans dagar på 60-talet, via Orvar Bergmark, Åby Ericson, Laban Arnesson, Olle Nordin, Tommy Svensson, Lasse Lagerbäck, Tommy Söderberg, Erik Hamrén och Janne Andersson. 

Numera dock inte lika närgånget som när jag som Sydsvenskans krönikör for land och rike runt så fort det lyste gult och blått. Men jag har stött på frågan många gånger; hur vet och känner man när det är dags att bryta förlovningen med en kär lagmedlem och med fingertoppskänslans hjälp hitta den som är bäst för dagen.

Hur mår Granqvist?

Landslaget är ingen konstant. Inget klubblag med lång kontinuitet - även om det förstås är ett idealtillstånd - ingen fri himlakropp som rör sig av sig självt i universum oberoende av vad som faktiskt händer och sker här och nu på jorden.

Andreas Granqvist är inte Allsvenskans bäste innerback just nu. Jag har i varje fall sett två som är bättre och i just det spel som är Granqvists. Rasmus Bengtsson i Malmö FF och Markus Danielsson i Djurgården. I truppen finns dessutom Pontus Jansson och Filip Helander som inväxande mittbackar, denna eviga nyckelpost i ett lag. 

Granqvist har lämnat den internationella fotbollen, han har gjort ett varv i Superettan, han har dragits med skador som påminner om lång och varaktig söndring, han spelar i ett uselt allsvenskt lag i en klubb med ständiga ekonomiska problem och där Henke Larsson - lite överraskande återtagen som tränare - nyligen hoppade av efter bara några matcher för att han inte pallade den hårda och skoningslösa kritikerkår som kastar sig över vem som helst på sociala medier. 

Visst, ”Granen” växer i en näringsrikare biotop när han kommer till landslaget, i HIF är hans arbetsbörda och hans ansvar alltför betungande.

Inte lätt mot Norge

Men det var egentligen inte det fortsatta förtroende för Granqvist framför mera formstarka spelare som jag främst vände mig emot utan Janne Anderssons svar på frågan: hur man vet när det är dags att avpollettera sina favoritspelare och pröva något nytt.

”Känner spelarna att de inte räcker till skall de inte vara med.”

Hur många spelare genom åren har ringt sin förbundskapten med en vädjan; snälla, tag inte ut mig i landslaget, jag räcker inte till längre.”

Jag har fått för mig att det är precis den operationen som förbundskaptenen själv måste göra i rätt tid och med skarp och obeveklig skalpell även om det gör ont. Hos både doktorn och patienten.

Sverige skall möta Färöarna på konstgräs i regn och blåst (utgår jag ifrån) ute i Nordatlanten den 5 september men skall naturligtvis vinna den matchen med vilka innerbackar som helst.

Värre blir det mot Lasse Lagerbäcks Norge på Friends tre dagar senare. Norrmännen med några nya intressanta, unga anfallare band annat och en lantbruksutbildad landslagschef som minsann vet hur en svensk slipsten skall dras. Det blir inte lätt.

Många frågetecken

Frågetecknen är många. Hur mår målvakten Robin Olsen utan speltid och i kontraktskonflikt med Roma? Hur djupa spår lämnar frånvaron av de senaste landskampernas kanske bäste svensk, Viktor Claesson, och skadade vänsterbacken Ludwig Augustinsson efter sig? Kommer någonsin den evige reserven John Guidetti ifatt förväntningarna och sitt eget självförtroende? När gör Marcus Berg mål? Jag såg honom, nästan obefintlig så när som en missad chans på slutet i Krasnodars fullkomliga kollaps (0-4) mot Olympiakos i Grekland och det gick tydligen inte bättre i returen. Där har han inte gjort ett mål på sju matcher och jämförs med ett - träd. 

Kapten Andersson och hans adjutant förlitar sig på enheten, laget, sammanhållningen, det taktiska mönstret, lojaliteten, kontinuiteten. Det har fungerat många gånger men brast rejält vid 3-0-förlusten senast borta mot Spanien. 

Hammarby bästa laget

• Vågar han ge Maumer Tankovic, allsvenskans kanske bäste spelare i år, chansen?
• Tankovics Hammarby kan vinna allsvenskan och spelar i varje fall den bästa fotbollen av alla lag just nu. 
• Tre Stockholmslag i toppen på allsvenskan inför höstspurten; när hände det senast? Jo, det höll till slutet 2001. Hammarby vann på 48 poäng, Djurgården tvåa på 47 poäng, AIK trea, 45 poäng.
• Malmö FF bör bli enda svensk lag i gruppspel ute i Europa - men det kommer också att kosta klubben guldet.
• I överraskningen Göteborg finns just nu den hetaste allsvenske målskytten, pånyttfödde Robin Söder, som gör mål i varenda match; men Allsvenskan är lågt värderad på Janne Anderssons rankinglista.
• Hur säkert är det att Alexander Isak är framtidens lösning på landslagets måltorka mot storinternationellt motstånd. Vi har inte fått något svar ännu.
• Apropå norsk fotboll: Såg Rosenborg - Skandinaviens internationellt överlägset bästa lag med elva gruppspel i Champions League mellan 1995 och 2007 - göra en alldeles utmärkt match men åka ut i play off mot Dynamo Zagreb. Det är det bästa internationella klubblagsspel jag sett i år av ett nordiskt lag.

Sverige mot Norge 8 september på Friends. En rysare känns det som.