Det kan vara dags att än en gång prata övergångssummor. Jag har länge hävdat att de svenska klubbarna varit alltför blyga i affärerna med europeiska storklubbar. Med tanke på att MFF fick Ajax att betala hela 82,5 miljoner för Zlatan Ibrahimovic redan 2001 borde summorna för 20-talets nya stjärnskott ha skjutit ännu mera i höjden. Det talas om att Bergwall, när alla bonusar tickar in, kanske kan sopa in över 150 miljoner till Djurgården och det är väl i så fall på den nivån - minst - som summorna borde ligga idag.

Agenterna gör klippen

Idag diskuteras den svenska agentmarknaden och jag har inte mycket att tillföra där eftersom inga texter jag har läst om Hasan Centinkaya och hans framgångsrika agentrörelse har kunnat plocka fram täta bevis för att det skulle vara kriminella element inblandade. 

Och vem skulle i så fall vara överraskad när vi på senare år sett hur kriminella nästlat sig in på alla (o)tänkbara ställen i samhället. Men en sak har alltid förvånat mig; varför tog inte de svenska klubbarna kommandot över verksamheten för länge sedan? Och i varje fall såg till att merparten av pengarna för en duktig fotbollspelare hamnade hos klubben. 

Idag är det agenterna som gör de bästa affärerna. Och som inte har så stora ambitioner när det gäller att gynna de säljande föreningarna. Det viktigaste är att spelarna kommer iväg, att affärerna blir av, att Sverige alltjämt är ett fotbollens Ullared där Europa kan fynda. 

I förlängningen, när spelarna i bästa fall utvecklas och blir ett försäljningsobjekt stora klubbar emellan, tjänar agenterna de stora pengarna. När femtiomiljonersaffären i Sverige mångdubblas i nästa steg. Visserligen finns vidareförsäljningsklausuler men avräkningarna görs från en alldeles för låg nivå. 

Det är agenten som tjänar mest på att så snabbt och billigt som möjligt få ut spelarna till en marknad där köpesummorna ligger på en helt annan nivå.

Nanasi driver Malmö

Hugo Larsson i Malmö var en färdig, internationell spelare vid 18-årsålder, lite för tunn, lite fysiskt ofullständig vilket kan kosta honom skador och ovälkomna uppehåll i tuff tysk miljö. Swedberg kändes också lite pojkaktig när han gick,

Bergwall har fått mera kött på benen men har i de senare matcherna mest verkat rädd för att bli sargad av närgångna försvarare den här våren och vill naturligtvis komma till Tottenham i prima skick.

Jag förstår svärmerierna kring Bergwall, han är en extrem talang, men kan ändå tänka mig att han kan få initiala problem med att ta en plats i det engelska storlaget. 

Den av de unga som imponerar mest just nu (av utespelare) är Malmö FF:s Sebastian Nanasi. Han var på god väg för några år sedan men i för hård konkurrens i Malmö, skickades till Kalmar och fick stort förtroende och en närmast sensationell utveckling hos tränaren Henrik Rydström och nu är det just dessa två herrar som sätter störst prägel på Malmö FF:s spel som varit minst sagt imponerande om man undantar senaste mötet med nykomlingen Västerås. Men i nödens stund var det just Nanasi som räddade storklubbens ansikte. 

Nanasi kan stuntals ha  vissa likheter med Emil Forsberg men jag tycker jämförelsen med Real Madrids kroatiska lilla geni, Luka Modric, känns bättre.

 En blekare kopia, naturligtvis, vi pratar ju om ett original som 2018 ansågs vara bäst i världen, men Nanasi driver MFF just nu, han gör mål, assist, han gör sig tillgänglig på fria ytor, han avlastar,för medspelarna bättre och han har lärt sig att försvarsspel ingår i varje spelares arbetsbeskrivning 2024.

Risken är stor att MFF och Allsvenskan mister honom i sommar. Om så sker skulle jag bli gruvligt besviken om inte MFF begär minst 200  miljoner fört honom. 

En ny stormålvakt

Och så har jag fått en annan favorit från lite oväntat håll. Hans namn är Elis Bishesari, han är bara 18 år och jag har aldrig sett en större fotbollstalang i den åldern i Sverige sedan jag 1999 såg Andreas Isaksson göra debut som 17-åring i Trelleborgs FF efter att de två målvakter som stod före honom i kön blivit skadade. 

Isak visade direkt vilken extraordinär talang han var och han förblev så småningom svenska landslagets målvakt från 2002 till 2016.

Bishesari är ett jättefynd. Han har redan gjort ett tjugotal landskamper för svenska juniorlandslag men han har en rumänsk mamma och en iransk pappa så han har två landslag till att välja på om han vill. 

Killen har lite mera på repertoaren redan än vad Isaksson visade upp på Vångavallen den där kvällen; utmärkt spelsinne, fotarbete som en mittfältare, en reaktionsförmåga utöver det vanliga och ett lugn som en 30-årig veteran. Han verkar så självklar.

 Han kan bli Göteborgs räddning i år. I Sverige blir han inte kvar så många år till. Visst, målvakter är det mest svårsålda på den internationella marknaden men…den agent som misslyckas här har gjort ett dåligt jobb. Och till förbundskapten Jon Dahl Thomasson; plocka in Elis i din målvaktstrupp snart nog. Bättre en ung påläggskalv än gamla veteraner på bänken som aldrig får chansen. Bishesari måste bli en svensk landslagsmålvakt så småningom.