Och detta är skrivet innan Malmö FF med pulserande stolthet under de ljusblå blusarna visade att ett svenskt lag – t o m ett mittenlag i Allsvenskan - kan ta sig så nära de stora matcherna och de stora pengarna, att det till slut bara handlar om en touch, några millimeter eller en (o)beslutsam domare för att dörren skall slås upp.

Så fotbollsestetiskt nära

Jag skrev ifjol att Allsvenskan nog aldrig vunnits av ett lag (MFF) som i sitt speltempo, sin passningssäkerhet, sina många tekniska spelare varit så nära – rent fotbollsestetiskt – de stora klubbarna. Att Malmö FF med i stort sett samma lag som ifjol inte räcker till i år kan naturligtvis inte förklaras enbart av en extrem kvalitetshöjning hos motståndarna. Men de har lärt sig att ett lag som Malmö inte kan mötas med naivitet.

Tyvärr hade inte MFF lärt sig av sina egna nationella lektioner när de reste ner till Zagreb för första mötet i det avgörande Champions League-kvalet.

Det har kanske aldrig funnits så många tekniskt begåvade spelare i Allsvenskan som nu. Jag tvivlar på att det skjutits bättre. Jag har sett många underhållande matcher, massor av tekniskt bra nummer, vackra mål.

Visst duger allsvenskan

Allsvenskans marknadsvärde står sig.

Malmös heroiska insats i returen på hemmaplan visar att Champions Leagues gruppspel inte längre är en naiv dröm. Det är alldeles möjligt att ta sig dit. Men det krävs en kombination av det typiskt svenska – det som gav Malmö FF:s och IFK Göteborg succéer på 70- och 80-talet - och den transfusion av nytt, friskt (ofta utländskt) blod som gör att också spetskompetensen nu tillhandahålls. Mod och smartness i kombination.

När allsvenskan och dess lag jämförs med övriga Europa bör vi erinra oss den revolutionerande omdaning som skett i europeisk klubbfotboll. Sverige möter inte bara Europa längre.

Ett pärlband av profiler

I de bästa klubbarna – och i många skiktet under – spelar idag inte bara de bästa spelarna från Italien, Frankrike, Spanien, England, Tyskland.Där finns nu högavlönade gästarbetare från Sydamerika, Afrika, Asien.

Världens alla bästa fotbollspelare är samlade i Europa och den europeiska fotboll som svenska klubbar idag har att mäta sig emot är bättre än vad den någonsin varit.

Konkurrensen är enorm. Kvaliteten på matcherna, pärlbandet av profiler gör att de europeiska cuperna idag är toppunderhållning på TV i hela världen.

Varumärket håller!

Så det Allsvenska varumärket håller och det var ju synd att MFF inte också fick resultatmässigt belägg för det med den heroiska insats som i varje fall i någon mån återupprättade hedern för svensk klubblagsfotboll.

Ja, varumärket tycks ju i Marknadens ögon lysa tillräckligt starkt. Den norske affärsmannen Idar Vollvik sägs vara beredd att investera närmare en miljard och köpa hela Allsvenskan.

Han värderar Allsvenskan till ett av de tio starkaste varumärkena i hela Skandinavien.

Svensk idrotts största penningpåse

Då tar han säkert med i beräkningen, att den danska och norska ligan, trots framgångar för FC Köpenhamn och Rosenborg under den senaste tioårsperioden, faktiskt inte har en chans mot den svenska när det gäller popularitet och publiksiffror.

Att fotbollsbasen Lars-Åke Lagrell myser när han får ett bud med nio nollor är inte svårt att förstå. ”Jag är egentligen en ideell idrottsledare, men jag är en kommersiell jävel”, som han sa till mig i en intervju för några år sedan.

Kanske blir affären med norrmannen den sista han gör innan han lämnar över ordförandeskapet till Lars-Christer Ohlsson som då får ärva den största penningpåse som skådats i svensk idrott.