Men jag och många med mig har redan fått sin beskärda del av dessa illasmakande droppar redan innan de första potatisarna serverats och genast försvann beskhetens charm.

Uppvaknandet, när ett tjeckiskt kollektiv skickade passiva svenskar ur sitt hemmamästerskap, blev abrupt och drömmen förbyttes i ett tvärt kast till verklighet.

Kompetensen tog inte tillvara

Jag trodde, eller var rättare sagt mer eller mindre övertygad, om att detta svenska lag skulle ro hem världsmästerskapet. Jag menar fortfarande att tillräcklig kompetens fanns inom gruppen, men jag tvingas ifrågasätta om denna kom till sin rätta när det som mest behövdes.

Visst, ett stolpskott kunde blivit till ett mål som hade förändrat förutsättningarna radikalt, men, faktum kvarstår att ett mindre kompetent lag var bättre än Sverige när det betydde som mest. Varför?

Dels, och detta är lätt att skriva med facit i hand, räckte inte målvaktsspelet till. Det går helt enkelt lite snabbare i den internationella hockeyn och här hade inte Fasth tillräckligt många matcher i bagaget för att känna sig helt trygg.

Bakåt läckte det skrämmande

Detta tror jag är en fråga om erfarenhet och med den erfarenhet Fasth har samlat på sig i detta mästerskap kommer han att stå bättre rustad i den fortsatta karriären. Flera av målen kom ur situationer som han i elitserien hade löst, men det aningen högre tempot rev upp hål i hans annars så täta spelstil. Dessa hål utnyttjades av skickliga ryssar och tjecker, men inte av de aningen sämre nationernas spelare.

Målvaktsspel och försvarsspel går hand i hand och för att målvakten skall känna trygghet behövs ett vattentätt försvar. Det är bara att erkänna och göra avbön!

Sverige var för dåliga i spelet runt egna målet och rent generellt sett i spelet på egen planhalva. Sett till de matcher som spelats har Tre Kronor släppt in alldeles för många mål för att det skall kunna betygsättas som godkänt.

Mårts uppmaning blev en ursäkt

Släpphänt oaktsamhet har dominerat framför det nödvändiga fokus som krävs i försvarsspelets alla moment. Likaså har ödmjukheten i stunder glömts bort i jakten på kreativa lösningar. Pär Mårts uppmaning att vara kreativ blev ibland en ursäkt för ett hybrisbetonat sätt att spela.

Det är på inget sätt fiaskobetonat att förlora en kvartsfinal mot Tjeckien. Tjeckien är hockey, kulturen finns i landets matjord. Ändå känns det som om Tre Kronor borde ha tagit sig längre med tanke på manskapet.

Den svenska utbildningsmodellen där spelaren sätts i centrum som individ har utvecklat fantastiska talanger, men kvar finns att utveckla utvecklarna… Den svenska coachingen under VM har i många bitar varit undermålig.

Ett mycket märkligt matchande

Visst en ledare måste välja sin linje och tro på den hela vägen ut, men att som de svenska coacherna gjorde, spela unga och oerfarna spelare i avgörande lägen, mot 40-åriga experter visade sig inte vara en hållbar linje. Kanske är det här resurser skall sättas in. Kanske är det här nästa stora satsning och utredning bör investeras.

Jag har själv set branschen inifrån och vet att det går att göra mer än vad som görs på många håll. Svenska tränare måste lära sig att det samma som gäller för deras spelare också gäller för dem. Hårt och idogt arbete är den enda vägen till titlar.

Med detta sagt menar jag inte att just Pär Mårts skulle föredra hängmattan framför videogranskning av specifika matchsituationer, men rent generellt är jag övertygad om att högre krav går att ställa på ledarskap och coaching liksom matchförberedande arbete.

Raka vägen för Ryssland

I den här matchen blev det matchförberedande arbetet helt avgörande för utgången av matchen. Fall inte i fällan att tro att ett stolpskott kunde blivit till ett mål och att om Niklas Kronvall bara inte hade tappat pucken så…

- Tjeckerna var bättre pålästa än Tre Kronor!

Detta skickade Tjeckien till semifinal och de svenska spelarna på semester. Grattis Ryssland nu tar ni guldet, för nu är ni det mest kompetenta laget i turneringen.