Här i England hägrar Champions League efter Premier League. Inför de två sista omgångarna råder en febril jakt på de platser som står på spel bakom Manchester City och Manchester United.

Abramovich har spenderat totalt mer än en miljard pund sedan han tog över Chelsea 2003 och han har egentligen bara haft ett mål. Att vinna Champions League.

Hans eget jetplan är bokat

Som en febrig fältherre har han värvat fett och brett och sparkat tränare i parti och minut, och Abramovich körde över en av dessa, den grånade taktikern Carlo Ancelotti, när han på helt egen hand köpte in Fernando Torres för 50 miljoner pund från Liverpool i januari förra året. Det var en desperat åtgärd, helt utan förankring i spelidé och strategi.

Chelsea vacklar nu lite som en gammal, ärrad mästare i boxning; man kan fortfarande konsten att försvara sig och man kan fega och räva sig till resultat som när man i ständig brygga på ett bragdartat sätt lyckades besegra ett vackert men impotent Barcelona i semifinalen i Champions League.

Den 19 maj väntar finalen, mot Bayern på deras hemmaplan i München.  Abramovich har bokat privatjeten och kommer förstås att finnas på plats för att se sitt lag. Det spelar egentligen ingen roll hur många FA-cup, Premier League- eller ligacuptitlar Chelsea har samlat på sig under de senaste nio åren. Det enda som räknas för Abramovich är Champions League-bucklan.

Bayern är favorit

Men Bayern är favorit, inte minst i kraft av hemmaplan, och man har den snabbhet och frenesi som dagens Chelsea saknar.

Det kommer en ganska skarp generationsväxling inom kort i spelartruppen – Terry, Lampard et consortes - och då kommer den stora utmaningen när villervallan efter Andre Villas-Boas ska redas upp på allvar, med eller utan den lyckade parentesen Roberto di Matteo vid rodret.  Och det är nu det börjar bli riktigt intressant och, i Abramovichs fall, skakigt.

De fyra tätplatserna i Premier League som ledde till Champions League var för inte så länge sedan igenmurade av Man United, Chelsea, Arsenal och Liverpool. Sedan har Tottenham kommit in i bilden, därefter Manchester City. De fyras gäng är sprängt och den här säsongen finns Newcastle med i racet, ett Newcastle som kanske symboliskt besegrade just Chelsea i den senaste ligamatchen.

Bara 13 procent i skatt

Mycket tyder på att Chelsea missar Champions League nästa säsong och det är mer eller mindre ett fiasko för Abramovich. Vägen tillbaka kan bli lång, riktigt lång.

Samtidigt, österut, säkrade Zenit St Petersburg sin andra raka ligatitel i Ryssland förra veckan.

Om sex år arrangerar Ryssland fotbolls-VM och katapulten finns i den inhemska ligan. Den gångna säsongen fanns det ingen annan liga än den ryska, förutom Premier League, som spenderade mer på spelarköp. Importerna beläggs bara med 13 procent i skatt på lönen och det är självklart ett kraftfullt inticament.

Det stinker förstås en hel del om utvecklingen. Det är ett antal mer eller mindre smutsiga oligarker som i samarbete med bankerna skott sig på Rysslands utveckling från planekonomin. Men det är så verkligheten ser ut.

Satsar 1 miljard dollar

En av dessa oligarker är Suleiman Kerimov, som kommer att plöja ned en miljard dollar från sina inkomster i olje- och metallindustrier i sin fotbollsklubb, Anzhi Makhachkala.

Afrikas bäste, Samuel Eto´o, kunde förstås inte tacka nej när han blev erbjuden 57 miljoner dollar för att jaga en boll i ryska ligan i tre år med vetskapen att bara en dryg tiondel skulle försvinna i skatt. Roberto Carlos och Guus Hiddink har kryddat bygget i Anzhi där spelarna tränar i närheten av Moskva och sedan flygs in till matcherna hemma i Dagestan.  Så ser verkligheten ut i det nyrika, ryska fotbollsparadiset.

Samtidigt som Anzhi känns som ett vilda västern-bygge, man ligger på femteplats i ligan med två omgångar kvar, är klara mästarna Zenit av en annan karat. Självklart finns närmast groteska ekonomiska resurser bakom i form av Gazprom, som gjorde nätta 30 miljarder i nettovinst förra året, men fotbollsklubben har både en strategi och en plan.

Spalleti pekar och värvningarna är smarta

Mycket sammanfaller med värvningen av den såväl karismatiske som skicklige italienska coachen Luciano Spalleti, som kom från AS Roma 2009. Spaletti skrev på ett treårskontrakt som nu har förlängts till 2015 efter de dubbla ligatitlarna, liksom en cuptriumf förra året.

Zenit har värvat smart utan att behöva ta till de rena fantasisummorna. Skyttekungen Kerzhakov plockades från Dinamo Moskva för fem miljoner pund och anfallspartnern Danko Lazovic för tre miljoner pund från PSV Eindhoven.

Samtidigt har Spalleti spenderat stort där det räknas när ett lag ska byggas, i defensiven. Så den portugisiske landslagsbacken Bruno Alves köptes från Porto för 19 miljoner pund och den italienska landslagsbacken Domenico Criscito värvades från Genoa för 13 miljoner pund.

De ryska klubbarna jagar vidare. I Ryssland och i Europa. Ligasäsongen ändrades detta år från vår-höst till höst-vår. Allt för att anpassa sig till Europa och vara med i värvningsracet under sommarens uppehåll. Och oligarkerna fortsätter tälja miljoner som det vore smågodis.

CSKA Moskva vann Europa League 2005, Zenit St Petersburg vann samma titel 2008. Om jag säger att ett ryskt lag kommer att vinna Champions League innan VM på hemmaplan 2018, är då någon redo att sätta emot?