Ett av hockey-Sveriges mest klassiska klubbar skälver, känner hur rädslan kryper allt närmare och frågan är om inte ett länge framgångsrikt lag i Hockeyallsvenskan också börjar känna en oro som kan övergå till förlamning.

I en ort med 15 000 invånare...

Leksands ekonomi blottas när klubbens båda bolag har beviljats en rekonstruktion.

Allt kommer i ljusets sken och människor inte minst i Dalarna är uppdelade i två läger, för och emot. Klubben må ha 9 000 medlemmar och många andra sympatisörer, men nu prövas de mer än någonsin.

Orten består av cirka 15 000 invånare, men man skulle kunna tro att det egentligen är det tiodubbla. I alla avseenden.

Som det här med att lova spelarna så höga löner utan att det fanns pengar.

Lovade pengar som inte fanns

Oavsett problem med ishallen, som Leksands ledning skjuter fram som ett mycket stort skäl till en hopplös ekonomisk ekvation, så saknas allt som helst vett, framför allt i lönepolitiken.

En klubb på konkursens yttersta avsats tog ändå beslutet att skaffa en spelartrupp som kostar 20 miljoner kronor. Ingen sa ifrån, ingen tycks inte ens ha velat stoppa planerna på en ny satsning mot elitserien!

I en ort av Leksands storlek finns det inte resurser nog för att skapa ett hockeylag för elitserien. Det ska vara omöjligt, men Leksands IF har böjt på sanningen och till saken hör att laget sedan många år är en angelägenhet för stora delar av Dalarna.

Från Falun och Borlänge och många småorter åker supporters till matcherna, även om antalet har minskat. Men oavsett vilket är det åtskilliga som håller på klubben och tillsammans skapar de en allmän förväntan om att Leksand inte hör hemma någon annanstans  än i elitserien. Kosta vad det kosta vill, så att säga.

Han har berättat om allt

Leksands IF:s brokiga ekonomiska leverne har bevakats närgånget och kunnigt av Dalarnas Tidningars reporter, Bo Joffer. Han har beskrivit sanningen svart på vitt utan pekpinnar men med faktaspäckade texter.

”Leksand i kris” är en rubrik som har upprepats under senare år, men på något sätt och vis har det kommit en ny säsong och – nya satsningar. Nu kommer räkningen, nu gick det inte längre, sanningen är i kapp och människor vet vad som gäller.

Notera, lönegarantin gäller normalt under rekonstruktionen som kan ta en månad eller drygt det. Sedan ska ett bolag klara sig via egna intäkter. I det här fallet låter det som en fullkomligt omöjlig ekvation.

Mot elitserien med banken och länsstyrelsen

Ryggsäcken är tung, 151 miljoner i skuld, men säg att Leksand lyckas i sportsligt avseende, vinner Hockeyallsvenskan och till och med går upp, hur ska klubben ekonomiskt klara spel i elitserien, hur ska man skapa ett slagkraftigt lag, i synnerhet när man skissar på en trupp som inte ska kosta mer än 15 miljoner.  Det är knappt halva budgeten hos några av konkurrenterna.

Leksands IF Hockey AB och Leksands IF Fastighets AB har som bolag rätt till den statliga lönegarantin. Det innebär att länsstyrelsen i Dalarna står för lönerna till både A-laget och föreningens anställda.

Tidigare i höst har Leksands Sparbank betalat lönerna och garanterar dem under den resterande rekonstruktionstiden.

En bank och en länsstyrelse siktar alltså på elitserien...

Förmånliga ersättningar

Nu i första vändan av rekonstruktionen kostade det 2 228 705 kronor i löner i Leksands IF Hockey AB och 273 463 kronor för fastighetsbolagets löntagare.

När spelarlönerna blev offentliga undkom inte heller två av klubbens främsta ledare. Två som rätteligen hade insyn i alla spelaraffärer och därmed för dyra kontrakt:

• Mats Aspemo, förre vd:n, hade en månadslön på 104 000 kr (vilket framgick i aktieprospektet förra året).
• Bertil Daniels, föreningens ordförande, slutade som kommunalråd i Leksand vid 51 års ålder. Sedan dess har han ”inte hittat något nytt jobb” och därför fått ut mer än 3 miljoner i kommunalrådspension.

Bertil Daniels var centerpartisten och kommunalrådet i Leksand som 1999 tyckte att det fick vara nog. När Radio Dalarna frågade varför han inte skaffat sig ett jobb att försörja sig på blev svaret: ”Det kan man ju alltid fundera på givetvis. Jag har sökt jobb från början, men jag har inte lyckats få något,” svarade Bertil Daniels.

Så sedan 1999, då fyllda 51 år, har han fått ut ungefär 250 000 kronor om året i pension. 

”Allt är enligt det avtal som fullmäktige i Leksand har godkänt så det är inget konstigt med det”, kommenterade Bertil Daniels.

I stället har han koncentrerat sig på att vara ordförande i Leksands IF.