Malmö visade det i sin 2-0-match mot grekiska Olympiakos.

Det finns många sätt att spela fotboll på. Barcelona har sin idé, Åge Hareide, norrmannen  som just idag är Kung Malmö, har sin.

Ett eko från gamla tider

Han har visat den i Champions League. Och det var som ett eko från gamla tider.

När Hareide intervjuades efter matchen kom Sveriges mest framgångsrike förbundskapten genom tiderna, Lars Lagerbäck (numera kommentator i Viasat) fram och hyllade sin norska kollega: "Vilken lektion du har gett svensk fotboll", sa Lagerbäck.

Det här var i hans smak, det han sa var en maskerad men fullt tydlig gliring till sin både verbalt och taktiskt luddige efterträdare i blågult, Erik Hamrén.

Det här var vad revolutionären Bob Houghton, på 70-talet, kallade "press and support", en modell som ledde ända fram till final i Europacupen och några år senare vidareutvecklades av Sven-Göran Eriksson i IFK Göteborg fram till seger i UEFA-cupen, den som nu blivit Europa League.

Spännande mix

Taktiken genomfördes perfekt, motståndarna stressades till tvehågsenhet och misstag, det grekiska systemet rasade ihop lika förödande som landets ekonomi och Malmö kunde växla om från frenetisk stressfotboll, aggressivitet, tuffhet och bollerövringar till bollinnehav, attack, chanser och mål.

Lagerbäck vet vad han talar om. Han gick som barn i huset och och lärde sig grunderna under Houghtons tid, norrmännen tog efter, på ett närmast extremt vis, men Hareide har nu kombinerat den gamla modellen med den mera tekniska passningsfotboll som också passar MFF:s spelare.

Det har blivit en spännade mix och, som Lagerbäck sa, för den som ville se och lära kunde här avläsas ett mönster som ännu kan bita på skickliga lag i den europeiskt stjärnspäckade fotboll som aldrig varit bättre.

En klok ledning

Malmö FF har just nu en klok ledning, gamla spelare finns i bakgrunden med sina erfarenheter, Daniel Andersson har fått en ren succéstart i sitt jobb som sportchef och de handplockade spelare som tillförts klubben har blivit de perfekta pusselbitarna.

Guillermo Molins plockades hem från proffslivet och gjorde succé i höstas (långtidsskadad), Magnus Eriksson prövade också utomlands efter Åtvidabergstiden men misslyckades och valde Malmö, Markus Rosenberg kom i sällskap med osäkerheten över vad han hade att ge. Succé över hela linjen. Anton Tinnerholm från Åtvidaberg har på bara några månader tagit det långa klivet från Kopparvallen till Europas festhus, mittfältaren Adu är en spelskicklig mittfältare som konverterar bollvinst till kreativitet, Isaak Kiese-Thelin är precis den måltavla som behövs vid fronten för att hotet skall bli verkligt. Det är ett lysande arbete som gjorts på alla plan. Målvakten Robin Olsen skall inte förglömmas. Han är landsmässig antingen han skulle välja att ty sig till sitt danska ursprung eller sin svenska hemvist.

Och, javisst, det var en lektion. Inte lika lätt att ta till sig för en landslagschef, det skall erkännas; det kräver tid och innötning. Men Lagerbäck kunde, till vissa spelares förtret till en början, och fick ett närmast sensationellt utfall.

Med den arena och den publik som Malmö har är det bara att konstatera; maken till svensk fotbollsfest på klubbnivå - den håller i alla avseenden internationell klass - är svår att se.

- - -

En sak till; inte en enda bengal tändes!

Det är tragiskt att man överhuvudtaget skall behöva utbrista i en lovsång över en sådan självklarhet.

Ett sådant daltande

Likväl; jag blir trött av att höra daltandet med dessa eldens bejakade.

Eld är väldigt vackert. Fyrverkerier fantastiskt. Man kan sitta länga och bara glo förundrat in i en öppen spis.

Somliga njuter nästa sjukligt av eld. Vi brukar kalla dem pyromaner.

Vi vill inte ha dem på svenska fotbollsläktare.

Ska det vara så svårt?

Tramsigt!

Och jag bli störd, förbannad över att det skall behöva vara en strid om frågan. Att inte ens Svenska Fotbollförbundet eller klubbarna tycks vara överens om att nolltolerans är det enda tänkbara.

Nu talar pyroteknikens banerförare om "legala bengaler".

Vad är det är för trams.

Jag vill se lite mod och civilkurage. Av förbund, klubbar och de som står i klackarna och bara tittar på när idioterna drar på sig rånarluvor och tänder på. Ryck dem från dem, dra av dem luvorna, ta fram mobilkameran och filma dem, skicka till tidningar och polis. Det måste bli totalstopp.

Och i nödfall; låt klubbledare ta spelartruppen med sig, gå ut till läktaren före matchen, tala om för publiken att de lägger ner, lämna walk over, skiter i SM-guld och vad det vara må - om en enda bengal till börjar lysa.

Klubbarna bryr sig inte

Nu vet vi också efter SvT:s undersökning att klubbarna inte ens lägger två strån i kors för att få redan identifierade ligister lagförda.

Och ändå säger de att de gjort allt vad de kan.

De flummiga eldfängda romantiker som hävdar att bengaler höjer stämningen vet inte vad de talar om. Det räcker med sångerna, flaggorna, halsdukarna, färgerna - det känns i bröstet. Bengalerna ger bara en obehaglig klump i magen.

Så sätt tvärstopp för skiten. 

Nu och för all evighet.

Amen!