Det var ett trögt, tungrott och oskärpt svensk lag vi såg i total dominans men med ofunktionella och tafatta handlingar i det område där målen görs. En gammal svensk sjuka som vi kanske trodde var delvis botad vid det här laget med hjälp av Stina Blackstenius, Asllani, Rolfö och några till.

Rättvist resultat

En minut och 46 sekunder in på övertiden, med en förlängning hotande nära, klämde så Linda Sembrant in segermålet mot Belgien sedan Asllani servat med en fin hörna och bollen efter en luftduell hamnat framför den svenska mittbackens fötter. Roligt för Sembrant som missade de två första matcherna på grund av skada.

Det var, naturligtvis, sett till händelseutvecklingen på planen ett fullkomligt rättvist resultat mot ett lag (Belgien) som helt inriktade sig på att hålla sin målnolla, kämpa sig igenom en förlängning och ge sig själva en chans i en straffsskjutning. Sådana kan ju gå hur som helst. Skönt att slippa den pinan för Sverige är naturligtvis i stora delar av spelet ett mycket bättre fotbollslag än Belgien som totalt saknade möjligheter att  hota det svenska laget.

Siffrorna för möjliga chanser slutade på 34-3, hörnorna med 13-2, Belgien är ett svagt lag och man kan väl säga att matchen rätt så bra illustrerar tillståndet i internationell damfotboll just nu.

Toppen är oerhört smal, klasskillnaderna nästan generande stora. Men toppen, lagen som spelat den mest utvecklade och bästa fotbollen i den engelska EM-turneringen, har tagit betydande och spännande steg mot spelets fulländning. 

Stor underhållning

Det är en bit kvar tills all taktisk listighet och all koreografisk fantasi och teknisk precision förädlat damfotbollen men det vi stundom sett från lag som England, Tyskland, Frankrike och Spanien i denna turnering har varit av högt underhållningsvärde, ett tydligt utvecklingssteg där fart, frenesi, styrka, teknik och precision förenats.

Jag kan inte, av det som hittills visats upp, få in den Fifa-rankade tvåan Sverige i den där gruppen.

Men jag måste naturligtvis ändra mig på tisdag om Sverige slår England i semifinalen. Just nu och efter de spelade kvartsfinalerna kan jag inte riktigt begripa hur det skall gå till. England flyger medan Sverige fortfarande står på startplattan och försöker snurra igång propellern.

Det fanns inget flyt, ingen harmoni i det svenska spelet i kvartsfinalen, men, som sagt, i en ojämna toppen av damfotbollen kan man med lite flyt i slutspelsträdets förgrening hamna i semfinalen på de ofullgångnas bekostnad.

Jo, jag vet; försvarsspel räknas också i fotboll och Belgien såg sin enda chans att packa sig tätt på egen planhalva och stänga ute Sverige och jag vet också att det krävs tålamod men framför allt teknik och uppfinningsrikedom på ficktjuvsnivå för att ta sig igenom barriärerna och in till målet. Om inte det lyckas så har ju Sverige enligt uppgift en sjusärdeles styrka att utnyttja vid hörnor. Det fanns tretton sådana möjligheter men det räckte inte med ordinarie 90 minuter för att få till den där lite slumpartade avslutningen. Förlösningen krävde övertid.

Vart tog Rolfö vägen?

I statistiken syns inte sånt där och siffrorna talar om ett siffermässigt framgångsrikt EM med fyra spelade matcher och ingen förlust.

Det finns flera vägar till framgång. Man kan kämpa som Island med en brinnande glöd, man kan kriga som Österrike gjorde med hårda vapen mot Tyskland men jag har fått för mig att Sveriges ambition har varit att vinna framgång utan snaror och tjuvtricks och byggda murar och att man vill utmana fotbollsvärlden med fotbollskonstens hela palett.

Hittills måste vi dessvärre säga att Sverige hamnat på efterkälken.

I varje fall tänker jag hålla fast vid den uppfattningen tills någonting extraordinärt på tisdag får mig att ändra åsikt. England känns som ett oöverstigligt hinder just nu.

Men det är upp till  Asllani, Blackstenius, Rytting-Kaneryd, Fridolina Rolfö med flera att bevisa att jag har fel. Mot Belgien kunde man inte skymta någon medaljglans och den stora besvikelsen hittills för mig är den högt haussade Barcelona-spelaren Rolfö. Trodde hon skulle glänsa här. Vart tog hon och hennes berömda vänsterskott vägen? 

Sammanfattningsvis; en torftig prestation  men en betydande framgång. Favoriten är inte favorit längre.