För att vara alldeles precis; det är kvinnornas EM-turnering i fotboll jag talar (eller skriver) om. Den som vi kommer att minnas som julimånaden 2022 då kvinnornas fotboll, på alla på alla plan, lyftes till en högre nivå.

Ett stort genombrott

Inte bara för att England fick hem en trofé igen efter 66 års väntan (VM-segern 3-2 mot Tyskland på Wembley 1966) utan för att det slogs publikrekord (87.192 på finalen), genombrottet i medierna har varit enormt, tittarsiffrorna imponerande och - viktigast av allt - vi har fått se hur bra tjejer kan spela fotboll om de utbildas och omhändertas lika professionellt som männen.

Jag har alltid följt Sveriges matcher i de stora turneringarna,  men aldrig tidigare så intensivt och intresserat kollat de andra matcherna i turneringen. I varje fall när England, Tyskland, Frankrike och Spanien spelat men också danskorna och Islands vilt kämpade döttrar.

Den bästa fotbollen i ett VM eller EM spelas ytterst sällan i finalen. Då är alla lite slutkörda efter en lång turnering, lite småskavanker här och var, mycket står på spel, nerver i olag. Det är ett historiskt fenomen. Jag har sett åtta av herrarnas VM-finaler - knappast någon har varit turneringens bästa match. Så inte heller söndagens mellan England och Tyskland. Men nivån på kampen, farten och i andra halvleken också speltempot och aggressiviteten så fascinerande att det blev en värdig slutpunkt på en oerhört intressant turnering.

Bästa lagen i final

Jag har skrivit det förut; damfotbollen har - i sin översta topp - tagit ett rejält kliv i alla sina beståndsdelar. Speltempot, passningsskickligheten, den individuella tekniken, den koreografi som alla lärt in genom åren och kan bedöma: så här skall fotboll spelas. Det har varit imponerande, de bästa lagen hamnade till slut i finalen och det var minst sagt sorgligt att Tysklands tunga center Alexandra Popp tvingades avstå finalen på grund av skada. Hon har tidigare fått stå vid sidan av två mästerskapsturneringar. Mycket osäkert om England klarat hem det här om Popp kunnat spela. Hennes två semifinalmål mot Frankrike var det mest  brutalt skoningslösa jag sett i en damfotbollsmatch. 

Jag läste någonstans att Liverpools tränare Jürgen Klopp klassade nivån på årets turnering som ”galet hög” och storheter som Harry Kane, Gary Lineker med flera har stämt upp i hyllningskören. Jag är säker på att den sista barriären är bruten nu. 

Och aldrig har väl en samstämmig engelsk press fyllt sina förstasidor så oreserverat för sina mästarinnor sedan Toone och Kelly med sina mål avgjort den hel jämna finalen.

”It’s home”, konstaterar The Sun. ”History makers”, skriver Daily Mirror. ”Lionesses bring it home”, lyder The Times hyllningsrubrik och drottningen slogs sagt en volt (nåja) inne på Buckingham Palace.

En tändande gnista

Ärad, hyllad och upphöjd blir förstås förbundskaptenen Carina Wiegman som med sin magiska fingertoppskänsla fått ut allt det bästa ur sin trupp och lyckats med, inte minst, avgörande spelarbyten under matcherna. Under henne har England inte förlorat en match och minns att hon 2017 också vann EM, den gången med Nederländerna.

För att popularisera damfotbollen och tända nya gnistor har den här turneringen med sitt stora genomslag säkert stor betydelse. Och spelet i de bästa lagen måste måste också bli lite av en vägledare för många nationer. Också Sverige.

Det är allmän känt att damfotbollen inte tagits på hundraprocentigt allvar i klubbarna och att de bästa instruktörerna och tränarna valt att engagera sig i herrfotbollen. För att nå dit England, Tyskland, Frankrike och Spanien nått måste kvalitet och intensitet in i tjejernas tidiga fotbollsskolning och det måste ses som lika viktigt och prestigefullt att träna ett damlag.

Att de stora klubbarna ute i Europa nu allt mera tar sig an tjejerna och ger dem samma service från sin stora organisation som herrarna får kommer på sikt att ha betydelse. Men det är i stadierna dessförinnan som skolningen sker och där har det på många håll saknats resurser.

Årets EM-succé och den engelska turneringens genomslag kommer säkert att märkas framgent. All utveckling sker i steg, när en avsats är erövrad höjs nivån och jag tror man i framtiden kommer att konstatera att någonting hände i England som vi aldrig sett förut; en könsutjämnad fotbollsunderhållning lika betydelsefull som vilket metoo-upprop som helst.