I skuggan av Norge och historien
För ett par år sedan och upprepat några gånger efter det ställde jag frågan i denna spalt; vem kan förklara tillbakagången i svensk herrskidåkning?
Tänkte att någon skulle känna sig kallad.
Ännu inget svar. Den 4 februari invigs vinter-OS i det människorättsförtryckande Kina och den svenska herrtruppen är lika stor som damernas. Man undrar hur SOK tänker.
Om Calle Halfvarsson varit fotbollspelare - hade han verkligen fått så många chanser i landslaget utan att prestera någonting?
Och som ännu ett tecken på den eländiga standarden i herrskidåkningen just nu var det ändå Calle som, i det nyligen avslutade Tour de Ski, visade någonting som kan tydas som en gryende form.
Fast med Calle vet man ju aldrig. Just nu minns jag honom bara som en trött hund som söker tröst och förståelse för att han bitit sönder ett par skinnskor.
Olsson skyller på sig själv
Vägarna till platsen där man ställer in sig hos Sveriges Olympiska Kommitté tycks emellanåt outgrundliga. Man skall ha chans på en åttondeplats, hör man ibland.
Hur många svenska herråkare i skidor har chans på en åttondeplats. Jo, möjligen stafettlaget. Men, med tanke på hur strikt och ibland ogeneröst SOK tillämpar sina uttagningsregler och mot bakgrunden av vad de svenska herrskidåkarna visat på senare år är den svenska skid-OS-truppen alldeles för stor. Och finns det ens åtta länder som kan sätta ihop konkurrenskraftiga stafettlag?
När den före detta skidmästaren Johan Olsson fick frågan apropå (den svaga) standarden i svensk herrskidåkning svarade han: ”Det är mitt och Marcus Hellners fel”.
Det tycktes nu inte Hellner riktigt hålla med om. Snarare tyckte han nog att han (och Olsson) övervärderades som förebilder och inspiratörer.
Det tycks ju som att Hellner har rätt. Trots fina insatser i VM och OS tycks ju både Olsson och Hellner sakna något som hade behövts för att få skidtalanger (för de finns väl fortfarande?) att spänna bågarna hårdare och satsa helhjärtat.
Tappat en generation
En annan gammal landslagsman, Mathias Fredriksson, var skarp i sin kritik i Vinterstudion och menade att Sverige hade tappat en hel generation på den manliga sidan.
Gamle Vasaloppsvinnaren och TV-experten Anders Blomqvist har flera gånger efterlyst en specialsatsning riktad mot att få tillbaka svensk herrskidåkning i världsklass.
Ingen av de nämnda har dock kunnat staka ut en framkomlig väg eller klart analysera felkällorna.
Saknas det talanger? Räcker inte tränarnas kapacitet till? Trivs inte killarna på skidgymnasierna? Är det andra sporter (kanske till och med e-sporter) som lockar?
Innebandy är ju ett bekvämt sätt att få spela VM och till och med kalla sig världsmästare utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Det finns ju knappt några konkurrenter. Har män i allmänhet blivit bekvämare? Det tycks ju - inte bara i skidåkning - som att det är kvinnorna som numera tar för sig med störst framgång i många sporter.
Jag hörde en pod med landslagschefen Anders Byström och trodde inte riktigt mina öron. Han talade om stora framsteg i det svenska herrlandslag, han tyckte det såg lovande ut. Att det kom flera talanger underifrån.
Är det den nivån på självinsikten och analysförmågan, ja, då är det kanske svårt att hitta anledningarna till år av misslyckanden och vända skutan på rätt köl igen.
Damerna tar hela potten
Svensk damskidåkning är däremot så stark på toppen just nu att man nog får betrakta det som tack för lång och trogen tjänst att Charlotte Kalla får resa till ytterligare ett OS istället för en yngre lovande tjej. Guldchanser på både sprint och distans. Så har det varit ett tag och därför är det föga överraskande att skidåkningen är en av få sporter där damerna tjänar dubbelt så mycket pengar som herrarna. Inkomstnivåerna i skidåkning styrs av framgångarna i spåret, ett rent prestationsbaserat lönesystem både vad gäller segercheckar, bonusar, reklam- och sponsorintäkter. Prispengarna är lika stora på dam- och herrsidan.
En undersökning som gjordes 2020 visade att sprintern Linn Svahn tjänade mest (enbart prispengar räknade) bland längdåkarna med 530 000.
Sandra Näslund var ekonomiskt mest framgångsrik av skicrossåkarna med 700 000, Brita Johansson-Norgren lönades bäst av långloppsåkarna med 858 400, Anna Swenn Larsson var bäst i alpina klassen med 751 700 och Hanna Öberg i skidskyttet tjänade mest av dem alla med 1,9 miljoner. Kvinnor över hela linjen i skidsportens alla discipliner. Och det gäller fortfarande.
Ändå har konkurrensen minskat
Det är också värt att notera att den stora tillbakagången i svensk herrskidåkning har kommit samtidigt som konkurrensen drastiskt minskat i världen. Längåkningens status har sjunkit, norrmännen dominerar på ett för sporten ohälsosamt sätt och medan skidskyttet sprider sina gracer är det allt färre med vinstchanser i längdåkning.
Detta faktum förstärker bara förvåningen över det svenska skidfiaskot på herrsidan.
Mest lästa just nu
Allmänna arvsfonden är mycket viktig, för att inte säga avgörande partl för fler och bättre idrottsanläggningar.i Sverige. Bara under 2023 kom 235 miljoner den vägen till idrotten..
Därför blir reaktionen kraftig inom idrotts-Sverige när Riksrevisionen något obetänksamt publicerar en granskningsrapport av Allmänna arvsfonden och föreslår att fonden bör avvecklas.
Den svenska OS-truppen till Paris växer – och ambitioner och förhoppningar gör det samma. Utgifterna också för den delen.
I förra veckan gav SOK klartecken till ett handbollslag, ett bordtennislag, två lagkapper i simning och åtta individuella idrottare.
Det är en idrottslig mobilisering för 100 miljoner.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.
I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar.
Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.
ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.
Skriv kommentar