Den som inte hört talas om svensk idrott kommer inte att kunna undgå honom. Han vågar dessutom höja rösten även där en kanske mera sordinerad samtalston är vanlig och jag tror att idrotten kommer att tjäna på det.

Behövs tuffare tag

Jag vet inte om jag någonsin sett en så stark meritlista för en nytillträdd RF-ordförande. Aldrig hört så många intyga hans brinnande intresse och duglighet på många områden. Jag tror han kan bli den främste svenske idrottsbasen genom tiderna.

Det är dessutom bra när successionen i en organisation erbjuder olika typer av ledarskap.

Karin Mattsson-Weijber har haft sin stil, blivit säkrare och säkrare men inför framtidens utmaningen behövs kanske tuffare tag.

Mycket att ta tag i

Idrotten har inte fått så mycket pengar av staten som Stefan Löfvén lovade vid sitt tillträde men å andra sidan har inte idrotten riktigt levt upp till vad det s k idrottslyftet i miljardklassen skulle åstadkomma. Där finns solskenshistorier om lyckosam integration men några samlade, statistiska effekter kan inte märkas och det får väl betraktas som ett misslyckande.

Det finns mycket för Eriksson att ta tag i. Och han har meriter så det duger. Han fanns i finanskorridorerna under Strängs tid, han har chefat hos tullen, polisen och kustbevakningen, han gjorde en utmärkt utredning om idrottsvåldet och som landshövding i Östergötland var han så populär, att han kunde suttit livet ut om reglerna hade tillåtit. Från skidskytte- och friidrottsförbunden, där han basat, får han fina vitsord.

Allt han samlat på sig på sina olika arbetsfält kommer till användning. Han kan sätta ner foten så det hörs, han sägs vara en lika god lyssnare som han är högljudd talare och jag tror hans skärpa i tonen, hans starka vilja, kan få till och med politiker att inte bara lyssna utan också handla. 

Han kan övertyga. Nästan skrämmas om det behövs.

Wikström tycks förstå

Riksidrottsförbundets stora ansvar är inte elitidrotten. Den sköter specialförbund och stora, starka klubbar. Den närmaste tiden gäller det att få stopp på ungdomsflykten från idrotten, att skickligt använda idrottens alla tillgångar för en bättre integration, att ge idrottens bidrag för att stoppa den ökande fetman. Idrottsrörelsen skall inte vara i händerna på politiker - det är den i många länder, det har den delvis varit en gång också i Sverige - men tveklöst blir det också Björn Erikssons uppgift, att få politikerna att begripa vad de kan använda idrotten till.

Idrottsministern Gabriel Wikström gästade Riksidrottsmötet i Helsingborg, jag har haft mina dubier om honom, men fick nu ett positivt intryck. Främst för en sak; han tycks ha insett att idrotten aldrig i det politiska etablissemanget nämns i positiva sammanhang. När regeringen pratar idrott - och det är ju aldrig med ett ord under en valrörelse - handlar det alltid om doping, huliganism och matchfixning. Problemen. "Vi måste börja diskutera det positiva i idrotten", sa Wikström.

Och han var naturligtvis positiv till att Sverige i framtiden söker och får stora, internationella evenemang. Ett vinter-OS t ex. Det säger idrottsministrar ofta i talarstolar, det sa t o m Fredrik Reinfeldt i sitt installationstal en gång, men en sak vet man; idrottsministrars makt är betydligt mindre än finansministrarnas. Löften glöms. Statliga OS-garantier brukar få nobben. Björn Eriksson kommer på ett bestämt, välunderbyggt och humoristisk sätt påminna dem. Han är outtröttlig.

Från ord till handling

Idrotten måste flytta fram positionerna. 

Det har pratats i åratal om att i samarbete med kommunerna skapa enklare, lättillgängliga arenor för ungdomsidrott. Det har inte hänt särskilt mycket.

Klyftorna är stora i det svenska samhället både vad gäller ekonomi och hälsa. Idrottsministern tycks inse att idrotten har verktygen att hjälpa till här. Dags att gå från ord till handling.

Björn Eriksson har en jättechans att bli historisk här. Täta sprickorna, vända trenderna, med vaken blick och utan att gå i försvarsställning erkänna och göra något åt bristerna. Mindre tjafs om paragrafer, lite rakare beslutsvägar med all respekt för demokratins tröghet.

Svensk idrott är fantastisk men långt ifrån fullkomlig. 

Nån måtta får det vara

Cricket blir ny medlem i Riksidrottsförbundet. 

Flera andra försökte men fick nobben. Islandshästarna låg närmast men det är väl logisk att det fina folket med de stora hästarna i Ridsportförbundet också öppnar stallet för de små.

Bridge spelade ut alla sina kort, visade till och med en film från verksamheten. Inga matchbilder dock. Idrott skall definieras som fysisk aktivitet. Därför nej till bridge. Men hur mycket fysisk aktivitet är det att kasta pil eller trycka av en bössa? Armborstförbundet fyrade av för en entré i RF men har nog lättare att komma med i Medeltidsveckan.

Cheerleaderförbundet fick också nej. Tur det. Annars hade det väl kommit ansökningar från Tifoförbundet, Sällskapet Huliganerna och Svenska Bengalbrännarunionen nästa gång.

Då kan det vara skönt att ha en våldsbekämpare som Björn Eriksson som håller i klubban och har skidskyttegeväret laddat.