Många stora lag lever inte lever upp till förväntningarna. Av flera orsaker.

Allt för försiktigt spel, alltför lite attack, alltför många sömniga första halvlekar. 

VM-turneringen ligger förstås helt fel i tid. Det  drabbar de bästa spelarna från de största klubblagen i de mest anrika nationerna. Ligorna pågick till veckan inför VM. Ingen normal uppladdning. Alltför många som spelat alltför många matcher. För de riktigt stora har det varit ligaspel och , cuper, Champions- eller Europa League. 

Och det blir ingen semester efter VM heller. Ligorna drar igång direkt. Det blir ett onormalt hårt slitage som säkert kommer att sätta sina spår under våren. Kanske spelar också rädslan för skador in. Det är klubbarna som betalar lönerna, det är där det krävs att göra rätt för pengarna. Visst försiktighet kan skönjas.

VM för sista gången

Det är en lång rad spelare som vi sannolikt ser i ett VM för sista gången.

Lionel Messi, 35, i ett Argentina på uppåtgående efter en trög start. Messi kan fortfarande slå passningar som ingen annan, men kvickheten finns där inte som förr och de magiska genombrotten uteblir. Det är inte han som driver laget. Han har fortfarande en magisk trollstav att leka med men han är för lite delaktig.

Christiano Ronaldo, 37, Portugal. Har också fått känna på tidens brutala påverkan också på de bästa. Han har sin spänst, han kan fortfarande göra ett och annat mål men förmodligen är han i dagsläget mera intresserad av miljarderbjudandet från shejkerna. 

Luka Modric, 37, den förra VM-turneringens bäste spelare, är den piggaste av ”pensionärerna” och har mest inflytande på sitt lag (Kroatien) . Hans blick för spelet, i ett större perspektiv, är outstanding. Det räcker nog inte hela vägen för Kroatien ändå.

Robert Lewandowski, 34, har gjort massor av mål i sina nya klubb Barcelona, är alltjämt en av världens mest effektiva målskyttar men omgivningen (Polen) kan inte ge honom den hjälp han behöver. Tre assist hittills ändå.

Thomas Müller, 33, får väl symbolisera den tyska generation som nu måste få en ansiktslyftning. Tyskarnas uttåg ur VM-turneringen är det tyngsta hittills. Tyska pressen skoningslös. Fiaskostämpeln kräver ett starkt tvättmedel för att få bort.

Christian Eriksen i Danmark är bara 30. Det är ett underbart mirakel att han spelat efter vad som hände för ett år sedan. Men bristen på attackvilja beror mycket på Eriksens alltför tillbakalutade hållning. Danmark, som spelade semifinal i EM, som gjorde ett suveränt VM-kval, obesegrade, hittade aldrig sin fantastiska spelrymt i detta VM. En av de stora besvikelserna.

Olivier Giroud, 36, Frankrike. Ingen fullgod ersättare till skadade Benzema. Men det kan bli ett värdigt avsked ändå. Frankrike har ju så mycket annat och kan vinna VM.

Manuel Neuer, 36, adjöss med honom också. Tysken har i många år varit en av världens bästa målvakter, men de är en klen tröst nu när Tyskland kapsejsade så totalt.

Thiago Silva, 38, en mittback i världsklass i många år med en blick för spelet och en placeringsförmåga som få. Men åren har tärt och snabbheten är inte riktigt där. Men håller han kan Brasilien vinna VM.

Edison Cavani och Luiz Suarez, båda 35, gör sitt sista VM för Uruguay. Kan försvinna redan nu i helgen.

Sergio Busquetz, 34, Spaniens spindel på mittfältet. Bildade under de gyllene åren världen bästa mittfält tillsammans med Xavi och Iniesta när Spanien vann EM 2008 och 2012 och VM däremellan. Förlust mot Japan men hankade sig kvar med ett nödrop.

Pepe är 39. Alltjämt kapabel, inte lika elak som förr men nu sjunger han på sista versen i ett bollskickliga Portugal.

Japan vinner många hjärtan

Det finns några till ur en gyllene generation för världsfotbollen som nu tackar för sig. Vår svenske Zlatan har hört dit men missat den stor scenen när Sverige inte räckt till. 

Tror aldrig vi haft så många starkt profilerade världsstjärnor som på en och samma gång tvingas gå i landslagspension.

Anmärkningsvärt kan man tycka med så många spelare fullt kapabla i så hög ålder nu när fotbollen är så tuff, spelet går så fort och matcherna är så många.

Roligast hittills

USA:s frejdiga spel, sensationen Marocko men framför allt detta underbara Japan. Inte så många attacker mot mål men vilken fart, vilken snabbhet, vilken teknik och med en fantastiskt förmåga att stjäla bollar och göra det juste. Och försvarsspelet som tagit gadden ur både Tyskland och Spanien. Man blir glad av att se japanerna och deras inställning och outtröttlighet. Jag tror inte de spelar någon VM-final men hjärtan har de vunnit över hela världen.