Turneringen hade annars inletts 1960, med bara fyra lag och Sovjet som finalvinnare över Jugoslavien (inget av länderna finns längre). Sovjet var bra på den tiden och nådde finaler både 1964 och 1972. Nu heter stormakten Ryssland men får inte heller vara med. Av kända skäl.

Danska sensationen

Förbundskaptenens huvuduppgift är som bekant att ta landslaget till mästerskap. Till VM gick det bra med såväl Orvar Bergmark som Åby Ericson och Olle Nordin, Laban Arnesson, stackarn, kom inte till något mästerskap alls, Olle Nordin tog oss till ett VM (Italien) att glömma men EM fanns inte riktigt med i handlingsplanen förrän dåvarande UEFA-presidenten Lennart Johansson kunde hälsa välkommen till Sveriges eget EM 1992.

Bara åtta lag på den tiden och Jugoslavien, som hade ett starkt lag då som alltid, låg på träningsläger i Dalarna när oroligheterna i Jugoslavien nådde sådan nivå att FN helt enkelt bannlyste landet, Jugoslavien fick åka hem, Lennart Johansson fick skulden och mordhotades och Danmark fick på kort varsel kallas in som åttonde lag. 

Spelarna, de flesta i utlandsklubbar, hade avslutat sina ligor, gick i shorts och sandaler vid sina sommarstugor med grilltången i ena näven och en ”bajer” i den andra och undrade, ”men for Sören, fotboll…nu?”. Ni vet hur det gick. Danmark hade fått en ny förbundskapten efter den populäre och framgångsrike Sepp Piontek - och varken folket eller spelarna gillade taktiken som Richard Möller-Nielsen implementerade. Danmark skulle spela elegant, kreativ och underhållande (Bröderna Laudrups fotboll) inte robust svenskt, träaktigt och förenklat. Michael Laudrup vägrade spela men brorsan Brian fanns med och, som sagt, ni vet hur det gick; Danmark svarade för den största sensationen i EM:s historia och vann guldet efter 2-0 över Tyskland i finalen.

Missen i Portugal

Det var under EM-sommaren i Sverige 1992 som man började ana en ny supporterkultur, ett mera könsneutralt intresse för sporten i Sverige. Martin Dahlin skulle säkert säga att det var hans förtjänst. Och vi kunde skönja konturerna av ett blivande svenskt världslag. Dess fulla potential visades två år senare när det skulle grävas guld i USA och sensationellt nog vaskades fram i varje fall tungt vägande bronsmedaljer. 

Prestationer på motsvarande nivå i EM-sammanhang saknas men 2004, när Portugal arrangerade, kunde det (borde kanske) blivit ett brons eller rent av guld. Grekland vann - det är EM-historiens största överraskning tillsammans med Danmark seger 1992 och det svenska laget då är nog det bästa jag sett efter VM-lagen 1974 och 1994. Olof Mellberg, Johan Mjällby, Fredrik Ljungberg, Anders Svensson, Tobias Linderoth, Kim Källström, Chippen Wilhelmsson, Henrik Larsson, Zlatan Ibrahimovic, Marcus Allbäck, namn som illustrerar att Sverige just då hade ett komplett landslags alla nödvändiga kompetenser. Försvarsbjässarna, mittfältsgnetarna, kreatörerna, löparna, skyttarna, målgörarna, några internationella storstjärnor, ungt och rutinerat och målvakten Andreas Isaksson på det. Det var ett medaljlag som schabblade bort sin chans.

Den vackraste fotbollen

Tyskland nu. Det blir alltid fantastiska mästerskap i Tyskland och jag minns med förtjusning VM senast 2006. Final på Olympiastadion i Berlin den 14 juli. Det kan bli en fantastisk turnering. Italien vann senast men upprepar knappast den bravaden. England är alltid mästare - innan turneringarna spelas - och kanske starkare än på länge, de borde väl få yvas över en pokal snart igen, engelsmännen, efter 58 års väntan. Frankrike har M´Bappé och spelade VM-final senast vi sågs och Tyskland brukar vi alltid tala om som nationen som alltid finns med när de stora turneringarna avgörs. Inte den här gången väl? När VM spelades för två år sedan var det Lionel Messi som tog farväl av världsfotbollen med manteln på och pokalen i famnen. 

Nu gör Cristiano Ronaldo sin sista, stora turnering med sitt Portugal och låt oss säga så här; jag tror mycket mera på Portugal än på Ronaldo. Portugiser har alltid spelat den vackraste fotbollen men egentligen aldrig fått den riktiga belöningen förrän ÉM-segern (1-0) över Frankrike 2016. Den s k sambafotboll som  alltid tillskrivits brassarna - även när de spelat lite rå och ful fotboll - har alltid kreerats av portugiserna så inte mig emot om de vackraste pojkarna också får kyssa de vackraste flicka…pokalerna.

Jag utgår ifrån att Jon Dahl Thomasson finns på plats i Köln, Berlin, Dortmund, Hamburg, Stuttgart, Frankfurt och övriga EM-städer och kan läsa ut hur man får ett kreativt anfallsspel mixat med ett försvar som inte läcker som ett såll.