Men då så, tack för mig...
Nu har vi sett det nya svenska fotbollslandslaget fyra gånger.
Eller rättare sagt; vi har fått vara med om repetitionerna, bakom kulisserna och fått se en ny föreställning växa fram.
Det är en fascinerande teater och en spännande premiär som väntar när de viktiga matcherna kommer.
Det är framåt som gäller, det är motståndarnas planhalva som skall utgöra scenen, det är anfall och hot som betonas. Det är förstås svårt att rättvist bedöma en ensemble som ännu inte kan sina roller helt. Kraven finns där inte än och det är alltid vanskligt att bedöma motståndet eftersom träningsspelande nationer på väg till ett mästerskap aldrig går för fullt, aldrig tar de stora riskerna, aldrig offrar det sista för att vinna.
Underhållande undergång
Så premiärrecensionen får vänta. Men vi måste ju ändå, ännu en gång, sätta upp det varningens finger som jag valde att bruka redan när Jon Dahl Thomasson presenterade sig som svensk förbundskapten. Nu har vi sett ett lovande svenskt spel i vissa delar av matcherna mot Danmark och Serbien, vi har förstått intentionerna men vi kan också påminna oss om att vi har sett det förut; Eric Hamrén försökte, Janne Andersson gjorde också ett halvhjärtat försök att anpassa sitt landslag efter den nya generationens spelare men det slutade varje gång lika illa.
Nu fick vi se en underhållande, fantasirik, kvick och kreativ svensk fotboll under den första halvleken mot Serbien, Sverige hade 70-30 i spelövertag, hörnorna slutade med 10-0 (om jag minns rätt) till Sverige, det fanns så många finurliga idéer, så mycket entusiasm, så uppbygglig fotbollskonst att det till slut framstod som obegripligt och lite sorgligt att siffrorna på anslagstavlan bekräftade utklassningen: 0-3. Det är en stjärnsmäll på hemmaplan för ett lag under en positiv och spännande uppbyggnad mot ett lag (Serbien) som skall till ett EM som svenskarna får bevittna på avstånds under sommarens grillkvällar.
Vad händer nu?
Man kan undra; vad tänker han nu, dansken som skall förändra svensk fotboll, göra ett försök att ge oss ett attraktivt och underhållande lag som också kan vinna. Thomasson vet, precis som vi, att det aldrig delas ut poäng för underhållning och skönhet.
Fotboll är en skoningslös sport; det är bara målen som räknas och en förbundskaptens kompetens och mästarprov betygsätts enbart av hans förmåga att ta sitt land till ett mästerskap.
Jag gillar ju hans intentioner, jag njöt av att se Sverige spela anfallsfotboll - särskilt i den förstas halvleken - men alltid och i eviga tider kommer Lasse Lagerbäcks doktrin att gälla; du måste sätta ett säkert försvarsspel för att också lyckas vinna matcher. Lagerbäck tog Sverige till sex slutspel. Han misslyckades inte en enda gång.
Det måste till slut gå att kombinera konstruktivitet och skönhet, destruktivitet och fulspel. Ingen kommer att hylla ett underhållande lag som förlorar. Det är en mentalt svår uppgift han har, dansken, att fortsätta få spelarna att tro på hans idéer och samtidigt stärka försvaret. Här kan inte ens Nato hjälpa till.
Den stora teaterns stjärna
Och så skulle då Zlatan Ibrahimovic avtackas.
Det första jag tänker; är det inte redan gjort? Har inte alla superlativer redan förbrukats, har inte hans makalösa mål beskrivits så som de måste beskrivas - ”det går inte att se ett mönster, han har ju. gjort mål på alla tänkbara vis, möjliga, enkla, svåra, omöjliga, spektakulära, avgörande, vackra. Massor av mål.
I klubbar och landslaget.” - har inte historien berättats, i artiklar, dokumentärer, spelfilmer, böcker redan. Han har ju slutat i landslaget flera gånger, han har hyllats på galor, han har till och med - vilket naturligtvis var ett idiotiskt förslag - blivit en staty som fick stå ett tag vid Malmös stadionanläggningar innan den hånades och skändades, reparerades och gömdes undan någonstans, ingen vet riktigt var.
Det går naturligtvis aldrig att mäta eller riktigt förstå betydelsen av en så stor figurant i den fenomenala världsteatern fotboll. Mest har han naturligtvis betytt för sig själv eftersom han totalt oblygt, ibland bara skrytsamt, ibland charmfullt, då och då med glimten i ögat, spelat sin roll med all den prakt och pondus som krävs för att allt skall sluta i ett ståtligt porträtt av scenisk centralgestalt. Men också för oss som vi följa hela hans makalösa resa.
En oförglömlig legend…
Han var en gång en sportens stora globala stjärnor med sin storhet, sin styrka, sin stil, både på planen och i scenerierna runt omkring, han roade och skrämde, han slog på sitt avväpnande leende och fick förlåtelse för allt, han svarade med motfrågor och kunde fräsa av ilska. Han kunde hela manuset utantill, han spelade på den komplexa aktörens alla tillgängliga strängar, han var en gång för inte så länge sedan det svenska landslagets odiskutable ledare.
Och vi vet, i varje fall vi som kommit upp i åren, att vi aldrig kommer att få se dess like. Han var en på miljonen.
Han blir en legend som vi alltid kommer att påminnas om. Som vi aldrig glömmer. Som allting alltid kommer att vägas mot, jämföras med.
Nu har han avtackats för vad han gjort för svensk fotboll. Det var väl inte den bästa timingen, för han och (det bra) landslaget känns redan för länge sedan.
Han höll ut lite längre i klubbfotbollen men även där sprang tiden ifatt honom på sitt skoningslösa vis innan han tog ett tårfyllt farväl på San Siro. Nu sa han, på ett jublande Friends, ”var så goda”, till sin publik. Så typiskt.
…och en ny generation
Nu är det Jon Dahl Thomasson, den danske svenske förbundskaptenen, också han med ett hjärta i Milan, som skall ge oss ett landslag att jubla åt igen. Han har ingen Zlatan, men han har flera kreativa, tekniskt begåvade fotbollspelare att tillgå än den senaste årens svenska förbundskaptener. Han talar inte svenska, han vill inte spela traditionellt svenskt, han vill - och har ett uppdrag att så göra - utnyttja de nya talangerna hos den senaste generationen av svenska fotbollspelare. De som växt ur konstgräs, ur utländska akademier och med etniska särdrag som ökar spännvidden och underhållningsvärdet.
Hoppas de inte glömmer bort försvaret.
Och att de vinner de matcher som ger luft under vingarna och biljetter till de stora mästerskapen.
Mest lästa just nu
Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.
Mötesordförande var Ola Johansson, Gästrikland, och han vill tona ned frånvaron av SvFF
Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.
Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.
Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl
Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt.
nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.
– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.
Närmar vi oss den dagen då ligaorganisationer som SEF, Föreningen Svensk elitfotboll med totalt 32 klubbar, SHL AB, 14 lag, har spelat ut sin roll – som en följd av A I-tekniken med självstyrande robotar vid idrottens arenor.
SEF och SHL blir mellanhänder som inte längre har någon funktion att fylla för elitlagen, ja lag i alla divisioner kommer i framtiden att ”strömma”sin egen idrott och skapa ”betalväggar”.
IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med Information om att det bllir en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren, Linus Wahlqvis, mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.
Skriv kommentar