En jättefin första halvlek; dock med alltför få målchanser trots stort spelövertag och fint spel och svensk 1-0-ledning tack vare ett elegant solonummer av Elanga. Det såg ut som en match som skulle gå Sveriges väg även om slovenska attacker ett par gånger blottade de brister som lätt kan uppstå om man tappar koncentrationeni det man-mot-man-spel som Thomasson vill ha.

Jättetavla av Olsen

Hur många matcher har Robin Olsen i målet räddat åt Sverige? Minns inte ens. Och jag kan inte heller erinra mig att han någonsin gjort en sån amatörtavla som i inledningen av den andra halvleken. En enkel boll rakt på honom, den hoppade plötsligt till och in mellan benen på Olsen och det var precis  vad som behövdes för att slovenerna skulle få nytt hopp och kunde förändra den andra halvleken till en hackig, trasig match som absolut inte gynnade det svenska spelet som hade haft ett så fint och följsamt flyt. Men så bäddade den hårt jobbande Viktor Gyökeres för Ayari att slå in 2-1 i den 73:e minuten och då skulle det väl ändå ordna sig. Men Thomassons lilla konstnärskollektiv var inte klara än.

Nu var det Hjalmar Ekdahls ”tur” att kladda till det, i den sista ordinarie spelminuten och så är det med danskens försvarsspel; tappar man sin man så kan det vara förkylt. Det blev de uppenbara tabbarnas match. Och så kan det vara och ännu värre kan det bli när Sverige - om man nu krånglar sig till VM - möter de riktigt stora lagen i ärligt spel.

2-2 borta är ingen katastrof men det här var en match som Sverige skulle vunnit och skickat en hälsning till den svåraste konkurrenten, Schweiz, att ”vi” blir en svår nöt att knäcka. Sedan kan man också undra; om nu Alexander Isak var spelbar - han satt ju på bänken, han värmde upp energiskt - varför fick han inte hoppa in den sista kvarten. Inte optimalt förberedd men tillräckligt skicklig för att kunna briljera när de flesta på planen började bli trötta. 

Mycket i potten

När dansken Jon Dahl Tomasson fick uppdraget att basa över det svenska fotbollslandslaget kvitterade han ut en oskriven arbetsbeskrivning; här får du ett landslag - tag det till VM! Inte utsagt, inte nedpräntat men väggar kan också tala och de som omsluter Svenska Fotbollförbundets lokaler kan sina psalmverser utantill. Varenda förbundskapten som satt sin fot inne på förbundets domäner har hört dem förut. Det är VM-slutspel som gäller och nu är det igång. Och hoppet lever förstås än.

Det ligger mycket i potten, inte minst för en liten fotbollsnation och ett förbund för vilket just landslaget är fönstret ut mot världen. De sportsliga skälen är tunga, under ett bra landslag växer plantorna som skall ge skörd längre fram, men de ekonomiska och PR-mässiga är minst lika viktiga.

Det kan handla om tresiffriga miljoner om laget tar sig till det VM som USA, Mexiko och Kanada tillsammans arrangerar nästa år. Till detta; ökad status, högre ranking, ett finare anseende och en förbättrad attraktionskraft inför kommande ekonomiska förhandlingar. Det är herrlandslaget som skall bära det Svenska Fotbollförbundet nu när Allsvenskan mera specifikt sorterar under Föreningen Svensk Elitfotboll. Ett missat VM-kval i år - med den här lottningen - kommer inte att godtas. Då får dansken slingra sig hemåt genom Öresund som en rökt ål.

Utmanar med kvalitet

Det är Schweiz, Slovenien och Kosovo som står i vägen och det kan ju vid ett ytligt betraktande ses som hinder som relativt lätt skall kunna rundas nu när Sverige för första gången på mycket länge kan befolka sitt landslag med spelare med hög status, stor spelintelligens, fina klubbadresser och mycket speltid. Tomasson gjorde ju redan vid sitt tillträde klart hur revolutionen skulle se ut; spela framåt, attackera hårt, lita på er teknik och spelintelligens, gör fansen stolta och ge dem den underhållning de förtjänar.

Det har aldrig, under danskens ledning, varit försvarstänkandet först. Vi har befarat den lite naiva inställningen - det har ju oftast varit just hårt arbete, solitt försvar, strikt organisation som lett Sverige till framgångar och mästerskapsmedverkan. Nu litar Tomasson helt på att Sverige skall kunna utmana världen med en teknisk, kreativ fotboll på internationll nivå. Primitiv grovjobbarfotboll har aldrig fägnat den högmeriterade danske fotbollsprofilen.

Det är härligt, det finns fog för optimismen men det finns förstås alltid den risken inbyggd att alla i jämförelserna man mot  man måste vara lite bättre.

Nu blev det misstaken vi kom att minnas. Tavlor som knappt finner en köpare på den enklaste bonnauktion. Och Robin Olsen? Så synd, så ovanligt. Men, i vissa av MFF-matcherna i höst, har det också sett lite tveksamt ut ibland.

Nu blir det lilla Kosovo. Som Schweiz totalt manglade sönder.