De byggde svensk fotboll - nu är båda borta

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Lars Åke Lagrell är död. Ännu en trist nyhet detta märkliga år.

Vi satt på Kastrup, jag hade åkt över från Malmö, han var på väg någonstans, jag hade begärt en intervju. Det var på 90-talets första hälft.

När vi dividerat ett tag om svensk fotboll, då på nedgång, både publikt och ekonomiskt sa han: ”Du vet, Åke, jag är en folkrörelsemänniska, men jag ju också en kommersiell jävel.”, på sin varma, charmiga småländska.

Lars-Åke Lagrell och Lennart Johansson stod bakom åtskilligt i svensk fotbolls tillväxt och framgång. Lennart dog i juni i fjol, och nu avled Lars-Åke.

Och precis så var han. Totalt komplett som idrottsledare. Med förståelse för och kärlek till den breda, djupa, idrottsrörelsen men adapterad till den nya tiden med hårda förhandlingsfingrar och ett begrepp om penningens betydelse. 

En demokratisk kapitalist. Han lyfte under sina 30 år i ledningen svensk fotboll - både publikt och kommersiellt.

Som Erlander och Wallenberg i en person

Han var den framgångsrika, svenska blandekonomins företrädare, Tage Erlander och Marcus Wallenberg i en enda person.

Vid samtalet där på Kastrup pratade vi om allt. Om att han inte hade något minne av sina far, han dog i en olycka innan Lars Åke fyllt två år. Det var ett stort hål i honom.

Han var egentligen idrottsledare från sitt fjortonde år, ett tag satt han i Östers styrelse med en annan småländsk ikon, Stig Svensson. Men han älskade Jönköpings Södra.

Han fanns i ledningen för svensk fotboll under trettio år, var generalsekreterare 1980-1991 då han - frammatchad av Lennart Johansson att efterträda honom, blev ordförande fram till 2012.

Tuff förhandlare

Under hans tid som ordförande nåddes framgångarna för landslaget vid EM i Sverige 1992 och, framförallt, under VM i USA 1994. Från ett bekymmersamt läge moderniserade han Svenska Fotbollförbundet och fick både ett ekonomiskt uppsving för landslag och Allsvenskan och en tiodubblad omsättning för förbundets kassa. 

Han var alltid mjuk och vänlig men tuff i förhandlingar. Det var han som skrev de första stora TV-kontrakten som berikade både förbundet och klubbarna.

Han och Lennart Johansson var det perfekta paret. De gillade varandra, de hade roligt, de var effektiva och den småländske f d småklubbsledaren med det stora folkrörelsehjärtat fick inblickar i hur den stora fotbollsvärlden fungerade.

Som en gentjänst ställde sig Lagrell i spetsen för kampanjen som 1998 skulle göra Lennart Johansson till hela världsfotbollens ledare som FIFA:s president. När jag stötte på honom i vallokalen i Paris strax före omröstningen gick jag fram och undrade: ”Hur tror du det går?”

Han svarade: ”Som jag har räknat och med de utfästelser vi fått kan jag inte tänka mig att vi förlorar.”

Det blev som bekant Sepp Blatter som vann det snuskiga spelet med köpta röster.

Jag har aldrig sett, vare sig Lennart Johansson eller Lagrell så besvikna, så ledsna. Lars Åke tog det som ett personligt nederlag, som om han svikit. Ännu förstod varken han eller vi hur hedern kunde sättas ur spel i penningens värld.

Han ringde alltid upp

Eftersom jag följde  världsfotbollen och det svenska landslaget under mer än fyra decennier hade jag oerhört mycket med Lagrell att göra. Han var en dröm för en journalist. Han flydde aldrig fast han visste att det skulle bli svåra frågor. Han var alltid tillgänglig, alltid ärlig. 

Man kunde ringa honom och han svarade alltid. Eller bad att få ringa upp. ”Du, jag skall precis gå på ett plan i Wien men jag ringer dig när jag kommer hem.”

Han ringde. Alltid. Tog sig tid. Alltid. Svarade ärligt och så gott han kunde. Han hade mycket att lära dagens ”musslor”.

Om talesättet ”tala med bönder på bönders språk och med de lärde på latin” passar in på någon så är det på Lagrell. Nej, latin kunde han inte, språk var väl inte hans bästa sida, men han passade in i både slott och koja, steg i graderna men tappade aldrig fotfästet. Han var helt enkelt en väldigt god och fin människa som jag är glad att ha fått lära känna och utmana som en hederlig och rolig motpart. Hans ansikte var en sol, hans skratt som ett skogens vårkvitter.

A-lag som A-lag

Han blev landshövding i Kronobergs län och bodde i landshövdingeresidenset i Växjö, då var han redan Årets Smålänning. Han var stolt förstås, hedrad och han jobbade verkligen för sitt län. När han erbjöds privatchaufför tackade han nej. ”Jag kan ju inte sitta som en pamp och jäsa i baksätet, jag vill köra själv.”

Jag fick höra talas om att han ibland brukade gå ut till Växjös lite slitna existenser som delade en pava på parkbänkarna och snacka om livet och fotboll och när jag frågade om det sa han: ”A-lag, som A-lag, det finns alltid något intressant hos alla människor. Ingen är mera värd än den andre.”

Lars Åke Lagrell föddes i Älmeboda 1940 och dog i Jönköping där han bodde den sista tiden i sitt liv.

Han var gift två gånger och hade tre söner.

Hans närmaste och vi alla som på olika sätt varit involverade i svensk fotboll kommer att sakna en stor ledare och en ännu större människa.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Damlandslagen i fotboll ligger långt efter herrarna, men ska nu  i alla fall fådubbelt så mycket som vid senaste EM-slutspelet 2017. Men nu framkommer att Uefa dubblar prispengarna till nästa års EM-slutspel på damsidan.

Nej, regeringen nobbar en plan för ett nationellt stöd till kommuner och idrottsrörelsen i syfte att utveckla framtidens idrottsanläggningar. Nu riskerar Sverige att halka ännu längre efter i arbetet att hålla arenor uppdaterade.

-Det här var tänkt att förbättra villkoren  för en meningsfull fritid och inte minst en bättre folkhälsa, kommenterar Björn Eriksson.

Efter tre års väntan är Ryder Cup äntligen tillbaka.

Europa möter USA i en av idrottsvärldens mest prestigefyllda lagtävlingar - och streamingtjänsten Viaplay direktsänder hela 29 timmar.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elon, ledande inom fackhandeln för elprodukter, tar ett stort steg in på sponsormarknaden via ett omfattande avtal som huvudpartner till HockeyAllsvenskan. Via 320 butiker i Sverige ska nu varumärket och samarbetet förstärkas. 

För ett år sedan avslöjades Unibets rekordsponsring när bolaget gick in som huvudpartner till svensk elitfotboll. Ett avtal som löper över sex år, med option på ytterligare sex år, med ett initialt värde på 900 miljoner kronor eller om optionen utlöses ett totalt värde på 1,8 miljarder.  Nu väljer Unibet att utöka satsningen genom att också bli presentationspartner.

Fredrik Ljungberg är en av Sveriges mest dekorerade fotbollsspelare. Nu tar han plats i Viaplays Premier League-studio. I det nya uppdraget ingår förutom Premier League även att jobba vid  landslagets matcher, som  Nations League samt kvalen till EM 2024 och VM 2026.

I veckan exporterade fotbolls-Sverige ytterligare tvåt jejer till utlandet Hanna Bennison (Everton)och Filippa Angeldahl (Manchester City) valde England och därmed har inte mindre än 48 tjejer  lämnat Sverige för tjänstgöring på annat håll.