Man vinner inga lagerkransar i min ålder om det skulle slå in men en dumstrut står säkert och väntar i en vrå när Djurgården missar allsvenskans ”internationella nivå”.

Varför ett tips på Djurgården?

Av ett enda skäl. Den fotboll Djurgården stundtals spelade i cupsemifinalen mot Hammarby (utan att kunna vinna) var sensationellt bra för en match i lågt rankad nation i början av april.

Tempot höll samma nivå som många internationella matcher jag sett i vår, passningsspelet kvickt och precist, det var välorganiserat och hotfullt och det var bara några centimeter ifrån att matchens klart bästa lag också vann matchen.

En bra match rakt igenom för övrigt, så Hammarby leker man heller inte bort. Om den cupmatchen hade någonting att berätta som vi skall ta fasta på, ja, då blir det en oerhört intressant och trevlig allsvenska att följa i år. 

Djurgården lade ribban högt

Båda Stockholmslagen har var sin virvlande snabb afrikan att krydda anrättningen med. Nigerianen Akin Amoo i Hammarby är bara 18, Djurgårdens Edward Chilufya, från Zambia 22, båda kvicka och attackvilliga men de dras väl med samma svagheter som många av sina afrikanska bröder i mängder av länder och ligor i Europa; lagspelet är inte lika funktionellt som den individuella högstanivån. De är ofta så kära i bollen att de blir svartsjuka på alla andra som vill låna den. Men i stram regi kan de bli attraktioner.

Det som mest gör mig förtjust i Djurgården är Magnus Eriksson mittfältsspel med självklart auktoritet. Jag upptäckte honom i Åtvidaberg, följda hans succéår i Malmö FF på nära håll och när man ser honom i aktion som mot Hammarby kan jag bara inse att det finns enorm konkurrens om landslagsplatserna på mittfältet när en sådan kapacitet aldrig får chansen.

Olyckligtvis för honom och Djurgården var det en misslyckad rensning av annars perfekte Hjalmar Ekdahl (Albins lillebror) som indirekt gav Hammarbysegern men bortsett från det; vilken härlig mittbackstalang Djurgården har skaffat sig. Ännu en produkt från drivbänken hos Brommapojkarna. Så läckert att se en innerback med resning, lätta steg, spelsinne och en naturlig instinkt att driva fram bollen, hota i anfallet. Det är så tröttsamt med alla dessa fega sidledspassande alibispelare som det finns en uppsjö av. Ekdahl vill skapa. Inbillar mig att Liverpools lysande (långtidsskadad tyvärr) Virgil van Dijk är hans stora förebild. 

Ett förvirrande MFF

Men Malmö FF då? Jodå, ekonomin är tryggad trots att stort förlustår men försäsongen har varit minst sagt skral. Ja, rent av förvirrande. Jättefiasko i cupen. Storstryk av Elfsborg. Ledartyper på planen som OIa Toivonen har stundtals sett helt ointresserad ut och ännu kan väl ingen säga hur betydande förstärkningarna är som kommit in; serben Veljko Birmancevic, en svårstoppad ytterspringare, sägs det, och Antonio Colak, inlånad från grekiska Paok för att ersätta Isaac Kiese-Thelin.  Han sägs ha ”tysk mentalitet och kroatisk glöd” vilket låter närmast oslagbart men jag tror ingenting förrän jag får se med egna ögon. Eftersom spelarna samstämmigt lyfts som närmast sensationella värvningar har jag mina dubier. Om spelarna är s å bra som det sägs; varför var inga större och rikare klubbarna intresserade?

Jag hoppas att Marcus Antonsson, utlånad till Halmstad, pillar in tillräckligt med mål för att överbevisa MFF-ledningen att den gjorde fel som inte trodde på honom. Arnor Traustasson har försvunnit till USA och Rasmus Bengtsson, lagets bäste innerback före skadan, rakt ut i kylan. MFF:s behandling av honom och de kryptiska förklaringar som ofta kommer ut ur ”MFF-bunkern” finns all anledning att ifrågasätta.

Äldreboendet Blåvitt

Hammarby blir en utmanare med sina anfallsglada spelare; nämnde Amoo, löpvillige och målfarlige Astrit Selmani, Vladimir Rodic och David Accam och med kreatören Bojanic där bakom. 

Häcken, Hammarbys finalmotståndare i cupen, blir garanterat ett topp-5-lag men frågan är; när skall IFK Göteborg återta sin position som stadens givna etta?

Bristande rutin kommer laget i år definitivt inte att falla på. Här finns Pontus Wernblom, Mattias Bjärsmyr, Jacob Johansson, här finns den orolige själen Simon Thern för att avverka ännu en allsvensk klubb, i sommar kommer Marcus Berg och Oscar Wendt tillbaka och eventuellt får klubben också glädje av årets märkligaste värvning, slovaken Marek Hamsik med 520 matcher i Napoli 2007-2019 som tydligen kom från Kina med en skada ingen visste någonting om. Det finns talanger i Göteborg men Blåvitt satsat uppenbarligen på erfarenhet. Risk för många gul kort och hårt kroppsslitage. Spännade att se hur Göteborgs recycling fungerar i dessa miljödebatternas tid.

”Kulan i luften”,  sa man förr inför allsvenska premiären. För mig får de gärna hålla den på marken.