Jag trodde det skulle bli en en oförglömlig match.

Det blir den kanske också. Men av ett annat skäl.

En spegel av samhället

Det internationella fotbollförbund (FIFA), som den skrupelfria Sepp Blatter basar över, har gått ut med direktiv till domarna, att de skall ransonera de gula korten. Det finns naturligtvis en alldeles uppenbar anledning till det. Ekonomi. FIFA vill ha de bästa spelarna kvar i slutet av turneringen, de vill att det allra bästa skådespelet bjuds när det drar ihop sig till semifinaler och final och då vill de inte ha de bästa spelarna sitt på läktaren med två gula kort i fickan, förbjudna att delta.

En sak tänkte de uppenbarligen inte på; med så hög toleransnivå kan spelet bli farligt, spelarna visste exakt var den spanske domaren Carballo ville ha nivån och de rättade sig därefter. 

Så det Brasilien (Colombia också, jag återkommer till det) som i varje fall i nostalgin och i drömmarna alltjämt spelar sin jogga bonito och som gjort sina allra bästa 20 minuter mot Colombia, fick nu möjligheten att visa upp Brasiliens hela ansikte. Så här ser det ut. Både skönhet och våld lever under samma favelatak.

FIFA:s direkt får motsatt effekt

Brasilien spelade fult, så som generationer av brasilianska lag inte sällan har gjort, domaren tillät nästan allt - han hade ju order från FIFA - men den otäcka konsekvensen kunde nu bli att spelare försvinner från turneringen på grund av våldet.

Det som lovade så mycket blev istället en orgie i frisparkar, då och då avbruten av några passningar innan det small nästa gång.

Domaren - som borde markerat i matchens början - hade tappat greppet, spelarna tog vara på den generösa lagstiftningen och det blev sparkar och avbrott och en förfulad fotbollsmatch.

Inte ens när den colombianske backen Zuniga flög in i ryggen på Neymar med en stenhård knäskål som sitt eget skydd visade domaren det gula kortet. Neymar får uppenbarligen vara glad för att han inte lär få några framtida men och hans fotbollskarriär kan fortsätta mot höjderna.

Men att se Neymar bäras ut från fotbolls-VM på hemmaplan är för brasilianarna som att någon spottar på Pele.

Och FIFA:s direktiv fick precis motsatt effekt.

I Blatters ledband

Domarna går naturligtvis i Blatters ledband. De vill vara till lags. De vill döma en match till och en match till och ännu en. Spanjoren Carballo hoppas jag slippa se inom överskådlig tid.

Vad de övriga beträffar kan man bara hoppas att de ignorerar FIFA:s uppluckring av bestraffningssystemet och dömer efter regelboken.

Fotboll är tufft. Men det som skall vara kropp mot kropp har blivit ben mot rygg och stämplingar och fottramp; förutom all denna brottning som helt enkelt måste få ett slut. Döm straff när det är straff. Att se om Robben fälls eller faller kan vara svårt i ett enda försvinnande ögonblick men brottningsgreppen varar i en oändlighet och det får fortsätta. Trist för fotbollen.

- - -

Vi kommer att minnas VM för en mängd underbara matcher (särskilt i gruppspelet, det brukar vara så), ovanligt många spektakulära mål, rafflande straffdramatik, gläfsande underdogs och ovanligt många högkvalificerade målvakter.

Tysklands Neuer är nummer ett i mina ögon. Han visade i åttondelen att han också är en målområdesakrobat. Det som gör honom till extraordinär är emellertid hans spelsinne, hans medverkan som sweeper längst bak och hans enorma precision in sina utsparkar. Nutidens och framtidens målvaktsideal.

- - -

För ovanligheten skull skall vi kanske uppmärksamma de ofta kritiserade agenterna. De har kanske ett finger med i spelet när det gäller att få ut spelare (Costa Ricas t ex) från mindre nationer till större fotbollsländer och klubbar där de kunnat utvecklas.

De lag som överraskat i VM, gjort livet svårt för de etablerade favoriterna har oftast inte gjort det med våld och tjuvtricks utan med taktisk finess och mod att också gå till attack. Det har nog aldrig varit svårare att oskadd ta sig till final. Utjämningen i standard är påtaglig. De är blott de udda profilerna som skiljer.

Och därför är det också Brasilien, Tyskland, Argentina och Holland som spelar om medaljerna.

Brasiliens popstar Neymar och Colombias stjärnskott Rodriguez får vi inte se där.

Brassarna gick alltför hårt åt monacospelaren James Rodriguez och hämnden omöjliggjorde fortsatt spel för Neymar.

Ett VM under i vissa fall extrem värme och luftfuktighet, tätt med matcher, slutet av långa säsonger för många spelare från de stora lagen; räkna därför inte med att VM:s bästa spel kommer sista veckan.

Det brukar sällan göra det. Någon av förhandsfavoriterna kommer att vinna. Så brukar det också nästan alltid bli.