Det är närmast beklämmande att läsa vad presidenten i Internationella Olympiska Kommittén, tysken Thomas Bach, sa tidigare i år: ”Vi slösar varken tid eller energi på spekulationer huruvida spelen skall äga rum, vi arbetar med hur spelen skall kunna genomföras.”

Närmast cyniskt kan man tycka.

Inte IOK:s bästa gren

Om det finns någonting som borde rört sig i huvudet på Thomas Bach och han olympiska kommitté det senaste halvåret så borde vara just detta: Kan vi med gott samvete genomföra spel under rådande omständigheter?

Men just frågan att se inåt, på sig själva, att ifrågasätta sina egna beslut och idéer har aldrig varit IOK:s bästa OS-gren.

”Det finns ingen plan B, det är nu eller aldrig”, säger Bach.

Med det menar han, att så många miljarder kronor står på spel att ”vi” helt enkelt inte har råd att hoppa över ett OS. TV- och sponsorintäkterna för IOK under en fyraårsperiod, inkluderande ett sommar- och ett vinterspel, närmar sig 50 miljarder kronor. IOK har som bekant sin hemvist i Schweiz (Lausanne) och betalar ingen skatt. Och det är andra länder, städer (arrangörerna) och deras skattebetalare som står för kostnader och risker.

Hålla avstånd, glömd det!

Tokyospelen skulle som bekant genomförts fjol men sköts upp till i år på grund av pandemi. Är läget så mycket bättre nu? Det ser knappast så ut när man scannar rapporterna från hela världen. Sommar-OS är världens största evenemang och även utan internationell publik på plats kommer hundratusentals människor från världens alla hör att sammanstråla; aktiva, ledare, journalister, funktionärer, volontärer, servicepersonal för mat, transporter, hotell mm. Närhet och gytter av folk oundvikliga. Hålla avstånd, glöm det! Det är omöjligt för den som aldrig inifrån följt ett olympiskt spel att föreställa sig det logistiska kaos som måste redas ut för att få detta gigantiska evenemang att fungera. 

Spelen i Tokyo kommer att samla människor från hela världen, från miljöer med varierande grad av smittspridning, skyddsåtgärder, sociala- och sjukvårdsmässiga resurser. På olika håll i världen ligger länderna olika placerade på vaccinationsskalan. Inte ens med stränga regler och omfattande skyddsåtgärder går det att utesluta en plötsligt uppblommande spridning av viruset. Inte bara utbrott i Japan kan befaras.  De tillresande skall sedan spridas över hela världen när spelen är över och med stora smittrisker som följd. Det är ett djärvt och farligt experiment IOK ger sig på när man ignorerar dessa risker och bestämmer sig för att köra till varje pris.

Läkarna säger ifrån

Det är nu två månader till den olympiska invigningen (OS skall genomföras 23 juli till 8 augusti) och det är dags för IOK att tänkta efter en gång till, att sätta sig ner och titta på vad som verkligen kan gå förlorat på lång sikt om den olympiska rörelsens ekonomiska prioriteringar får bära skulden för att det tänds nya smitthärdar runt om i ett par hundra länder efter spelen.

Sju av tio japaner vill att OS flyttas ännu en gång eller ställs in helt. Nio av tio oroas över en ökad smittspridning till följd av spelen. 

6000 primärvårdsläkare i Tokyo kräver att spelen ställs in. Sjukhuse är redan överbelastade. Läkarna skriver i ett öppet brev till premiärminister Yoshihide Suga, att sjukvården som hanterar covid-19 i Tokyo ”har händerna fulla och nästan ingen reservkapacitet”.

Japan har varit jämförelsevis förskonat från stor dödlighet i corona men en ökning på senare tid av antalet smittade har blivit en svår utmaning för samhället. Därför har politikerna förlängt krisåtgärderna till den 31 maj.

Cyniskt och tanklöst

Så det är medan Japan befinner sig i krisläge på grund av en världsomspännande och farlig pandemi som Internationella Olympiska Kommitténs högste representant leker ”Bagdad Bob” och ignorerar farorna och endast vill koncentrera sig på hur spelen skall genomföras istället för att visa krismedvetande och kanske rent av fundera på, att detta med olympiska spel mitt under en pandemi som är långt ifrån över, detta att dra ihop människor från 200 länder till ett och samma ställe och hoppas på det bästa, kan vara världens sämsta idé. 

Cyniskt och tanklöst. 

Så efter ytterligare ett varv: lägg ner spelen i Tokyo och låt årtalet 2020 (2021) läggas till 1916, 1940 och 1944. 

Det är det enda ansvarsfulla. Det är tyvärr tider nu för obekväma och ovälkomna beslut. Vi har vant oss. 

 Och det finns de som gjort betydligt större uppoffringar än att tvingas avstå en olympisk start