Östersund har förstås gjort en bragd även om också bragder har en skala och längst upp på den står en Stockholmstjej på en startpall som ingen kan rubba. Sarah Sjöström är just nu det bästa Sverige har och självklart vinner hon Bragdmedaljen när beslutet tas den femte december. Hon har bara fortsatt och fortsatt.

Ungefär som Östersund i sin europeiska värld. Storsjöyran bara fortsätter. Ingen vet hur detta kan sluta men en sak är säker; 2-0 övertygande mot Zorja Luhansk, klart för spel i åttondelsfinalerna av Europa League i februari och detta med ett spel som inte är en plötsligt uppblommande tillfällighet, ett lyckat schackdrag, en passande motståndare, medvind, solen i ryggen, tur, domartabbe, stolpe in… nej, nej, Östersund har både i kvalet mot starkt turkiskt och grekiskt motstånd och i gruppspelet, med två segrar över Zorja, vinst mot Bundesligalaget Hertha Berlin, oavgjort mot spanska Athletic Bilbao (i den kanske bästa matchen av alla, som man borde vunnit) visat bestående klass.

Passningsperfektion

Det är just detta som omvärlden nu kommer att fullt ut begripa; det är inte resultaten i sig som imponerar mest. Det är utförandet. En spelmodell som ingen trodde var apterbar på ett lag från höga nord. Allra minst på ett lag som sprungit fram bland småfrusna Frösöblomster i ett landskap där man har skidsäsong långt mer än halva året.

Spelmodellen, föränderligheten och utförandet. Inga andra svenska lag spelar så här. Sedan urminnes tider har jag hört att svenska spelare inte KAN mäta sig med sydländska lag i bollmottagningar, passningsperfektion, smidighet, rörlighet, teknik, funktionell bollbehandling i största allmänhet utan får lita till löpstyrka, starka lår, pumpande hjärta, hårda kroppar, taktiska rävar, gillrade fällor och solidarisk offervilja.

Det var alltså inte sant.

Ingen går säker

Ett svenskt lag kan spela fotboll så teknisk och begåvat att kaptenen för Bilbaos Athletic när han återvände efter matchen i Östersund, på frågan vad detta var för ett lag, svarade att ”de spelar ungefär som Barcelona.”

Det är förmodligen det högsta betyg ett svenskt fotbollslag någonsin fått.

Och när Storsjöyran nu fortsätter utan uppehåll och utan att någon egentligen förvånas över vad ”odjuret” hittar på härnäst, kan man blicka i tabellerna och konstatera att redan nu står det klart att Östersund fortsätter sitt Europaspel i sällskap med klubbar som Arsenal, Atalanta, Lazio, Milan, Nice, Real Sociedad med flera.

Och ingen kommer att gå säker på Jämtkraft Arena som i februari kommer att ligga som ett rörligt konstverk på grön botten med en vit, tidstypisk ram omkring.

Som för att ytterligare bekräfta detta märkliga under kommer publiken att vara klädd för skidtävling och applåderna vara något dämpade på grund nödvändig handbeklädnad. Det blir kanske tjugo grader kallt.

Dominerande spel

Vad som imponerar allra mest; naturligtvis Graham Potters förmåga att, som nu senast förändra under matchen när det började se hotfullt ut, hans sätt att match efter match få alla att tro, att det är fullt möjligt att slå vem som helst - med ett alldeles eget och dominerande spel.

Östersund är inget lag som rättar sig efter vad som väntar, Östersund är laget som med ett sensationellt, högklassigt eget spel tvingar motståndarna att utstå det de absolut inte har väntat.

Malmö FF vann Allsvenskan, jo, jag vet. Men Östersund är Sveriges i särklass bästa fotbollslag om vi mäter på en internationell måttstock.

De har, bland mycket annat, bevisat att när man har tillgång till konstgräs kan man i teknik, precision, passningssäkerhet, bollhantering ta de riktigt stora kliven mot den rådande nivån i de stora fotbollsländerna. Östersund har gett konstgrästvivlarna en rejäl läxa. Gett oss fotbollsgalningar något alldeles underbart i underhållningsväg och hela Europa någonting att fundera över.

Det finns en risk

Risken är förstås att det kan gå som när IFK Göteborg gjorde sensation och vann UEFA-cupen 1982. Halva laget köptes upp och spreds i Europa och tränaren Sven Göran Eriksson började sin stora karriär som fotbollstränare.

Nu strömmar miljonerna in till Östersund. Det kanske hamnar på 60-70 miljoner till slut. Men hur många spelare finns kvar? Saman Ghoddos fantastiska solonummer som dödade matchen mot Zorja finns nu i alla skyltfönster i Europa och här är det inte fråga om någon Black Friday.