Minns inte hur många idrottsministrar jag hudflängt genom åren men det är i alla fall mer än trettio år sedan jag första gången skrev om en hotande utfasning av ämnet idrott i skolan.

Dags att ta itu med den senaste i raden, Gabriel Wikström. Han begriper lika lite som alla de andra.

Och ser inte framför sig den gigantiska sjukvårdsnota i mångmiljardklassen som väntar bakom det köttberg som håller på att byggas upp.

Han har sagt nej till mera idrott i skolan.

Han tycker istället att man skall öka ut den fysiska aktiviteten i samband med andra ämnen.

Idag skall vi ta oss an grekisk historia; var så god – spring ett maratonlopp. Lycka till.

Jag vet inte hur han har räknat ut att kemi, fysik, geografi, matematik, svenska, engelska kan utvecklas och bli mera lättillgängliga med hjälp av fysisk aktivitet. Det går naturligtvis inte. Det är ett hån mot hela folkhälsan som tanke att bara uttala sig så korkat. Han förstår uppenbarligen inte problemet. Han är en av många genom åren som tydligen struntar i den forskning som vi också lägger skattemiljarder på. Varför göra det och sedan inte ta forskningsresultaten på allvar?

Nordiska ministerrådet har undersökt 8.622 vuxna och 2.479 barn (7-12 år) och kommit fram till att 22 procent äter onyttig mat. Nästan varannan svensk är överviktig och Sverige har högst andel inaktiva barn i hela Europa. Sverige toppar listan över personer som äter ohälsosam mat.

Utvecklingen är på väg åt alldeles fel håll.

Ämnets vidd är alltså betydligt större än bara ökad idrott i skolan.

Det måste innefatta också den logiska ekvationen (och här kan man ju för all del kombinera med matte) att man måste göra av med minst lika mycket som man stoppar in. Och de överviktiga ännu mera för att nå balans.

Det är märkligt - och jag minns att jag skrev just det i en text för trettio år sedan och satt i TV-soffor och käftade med idrottsministrar - att företagsledare, politiker, människor i farten och med höga krav på sig och hård arbetsbörda, alltid prisar sin idrott, tackar sina timmar på gymet, på golfbanan, i tennishallen, i elljusspåret eller på löpbandet därhemma för att de orkar med. De blir på bättre på humör, avstressade, endorfinerna som sätts i omlopp gör dem klarare i skallen, klokare och mera beslutskompetenta; varför tror man då inte på samma effekt hos barnen?

Forskning i Lund visar ett klart samband mellan mera fysisk aktivitet och bättre skolresultat. Det får man liksom på köpet efter att den ökade fysiska aktiviteten gett viktminskning, bättre kondition, en kropp som står bättre pall för framtidens pålagor. Följden av att göda barn med onyttig mat och ta ifrån dem fysisk aktivitet blir självklart ökning av diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, högt blodtryck, ansträngda höfter och knän.

I tider när klasskillnader ökar, när flera av kostnadsskäl väljer bort organiserad klubbidrott och vettig mat är det bara skolan som kan ge ungdomarna det de behöver. Det är den enda kontrollstation som alla passerar, förutsatt att skolplikten alltjämt gäller; larmrapporterna om omfattande skolk kan ju få en att undra.

Att vi har en idrottsminister som inte begriper detta - folkhälsan måste vara en svensk idrottsministers absolut viktigaste uppgift, elitidrotten klarar sig bra utan en minister - är en skandal. 

Bortom fläskberget väntar ohälsan och miljardnotan - det behöver man inte vara vare sig medicinskt eller ekonomiskt specialutbildad för att begripa.

Och bortsett från den rent fysiska hälsoeffekten; alla som motionerat med någorlunda regelbundenhet vet, att det är i huvudet den stora förändringen sker. Man blir på bättre humör, man blir gladare, mera avspänd, bättre koncentrerad, mindre stressad, får bättre självförtroende, tar till sig information lättare. Det är den allra främsta effekten av regelbunden motion. 

Varför skall vi inte ge unga människor det som både ger dem större chans att leva sitt liv som friska och dessutom gör dem till klokare elever?

En timmas idrott – och då är det inte e-sport jag menar; det är inte idrott – med rejäl fysisk ansträngning fem dagar i veckan är för mig en självklarhet. Det finns inga politiska, etiska, religiösa, ekonomiska eller schematekniska skäl till att inte ge det uppväxande släktet denna självklara start i livet.

Fixar du inte det Wikström kan du packa ihop som ännu en i raden av misslyckade idrottsministrar från hela den politiska skalan.