Kan bli dystert jubileum för Åtvid
Krönika | Publicerad: 2017-09-20 20:39
Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
I oktober är det 50 år sedan Åtvidabergs FF klev upp i Allsvenskan efter två raka kvalsegrar mot Brage i Borlänge och mot Sandviken (2-0) hemma på Kopparvallen. Inte många begrep då att det året, 1967, var början till en av de mera remarkabla klubbyggena i svensk fotboll. Guld 1972 och 1973.
Allsvenska guldmedaljörerna Åtvidaberg med segertrofé efter matchen mot AIK på Råsunda. 1972-10-29. Foto: Olle Lindberg / Pressens Bild / SCANPIX. Stående fr v: Ralf Edström, Conny Torstensson, Roland Sandberg, Leif Franzén, Benno Magnusson, Ingvar Svensson Knästående fr v: Kent Karlsson, Janne Olsson, Ulf Blomberg, Conny Gustavsson, Lars Göran ”Knalin” Andersson
I oktober i år kan det bli ett dystert jubileum. Klubben är i kris både sportsligt och ekonomiskt och risken är stor att både ekonomin och laget rasar ner från den nivå som kallas Svensk Elitfotboll.
Med sex omgångar kvar ligger laget sist i Superettan - nu har det kallats till medlemsmöte där klubbens situation skall diskuteras. Miljonunderskottet verkar ofrånkomligt och även om ordföranden Muharrem Demirok dementerar att Elitlicensen skulle vara i fara, finns det andra som fruktar att den ekonomi som varit ansträngd och negativ under ett antal år nu blir omöjlig att vända. Något dramatiskt är det ju att ordföranden själv använder begreppet ”undantagstillstånd” för att beskriva läget.
Internationella bragder
Klubben kommer för alltid att vara förknippad med de magiska åren på 70-talet när man nådde segrar i Svenska cupen (1971) och Allsvenskan (1972 och 1973) och inte minst för de internationella bragderna att först slå ut titelförsvararna Chelsea ur Cupvinnarcupen (nuvarande Europa League) och sedan (1973) - när superduon Ralf Edström och Roland Sandberg redan flyttat utomlands - besegra Bayern München (då förmodligen världens bästa klubblag) med 3-1 i Europacupen (nuvarande Champions League) men olyckligt slogs ut på straffar.
Den 22 oktober 1967 togs steget upp i Allsvenskan där klubben tidigare bara gjort ett kort gästspel säsongen 1951-1952. 2-0 mot Sandviken hemma och saken var klar, mål av Veine Wallinder och Bertil Andersson, hysterisk glädje, drink och högtidstal i Villan där Facit-chefen Gunnar Ericson klev upp på en antik stol med sina leriga skor och skålade. Jag var där. Jag höll en alldeles ny skrivmaskin i min hand, förstapriset för vinsten i den straffsparksläggning för journalister som genomförts som underhållning (!!) före matchen. Klart man aldrig glömmer sånt. Målen gjorde jag på den gamle allsvenske keepern Svante Enerby från det allsvenska 50-talsåret.
Tätt kontaktnät
Resten är en glamorös historia som handlar om ett företag och dess ledares oreserverade kärlek till fotboll. Facit ägde allt. Kopparvallen var företagets, tränaren var avlönad säkerhetschef hos Facit, alla spelarna och alla i styrelsen jobbade där. ÅFF var Sveriges första (och kanske hittills enda?) rent företagsägda fotbollslag.
Med ett kontaktnät lindat runt Facits distriktskontor runt om i Sverige och med spioner med uppgift att scanna av talanger runtom i landet, med erbjudande om jobb och villabyggen och med en social omsorg om spelare och anhöriga hade den lilla östgötska köpingen lockbeten och en miljö som storstadsklubbarna inte kunde erbjuda.
Talangerna anlände en efter en; Ove Eklund från Hallstahammar, skyttekung i Allsvenskan redan premiäråret 1968 (då den andra nykomlingen Öster vann och ÅFF slutade sjua), Bosse Augustsson från Hässleholm, Janne Olsson från Halmstad, Benno Magnusson från Blomstermåla (brodern Roger hade redan försvunnit utomlands), Kent Karlsson från Eskilstuna, Ralf Edström från Degerfors, Roland Sandberg från Kalmar FF, Conny Torstensson från Gamleby, Reine Almqvist och Ingvar Svensson från IFK Göteborg med flera.
Guld 1972 och 1973, kreativ och målrik fotboll men så som alltid sker när klubbar växer sig för starka; närmast massflykt till klubbar utomlands. Störst av dem alla Ralf Edström, men mest meriterad; Conny Torstensson med två segrar för Bayern München i Europacupen.
Första guldåret 1972 hade ÅFF målskillnaden 65-22. 3-1 i snitt per match alltså.
Hur var det möjligt?
Jag brukar tänka på det när jag på somrarna reser de 19 kilometerna från mitt sommarhus i Björsäter och in till Åtvidabergs centrum för att handla på torget, på Ica, underbara hålkakor på klassiska Sandelius konditori; hur var det möjligt att denna lilla ort med strax över 10 000 invånare kunde ha Sveriges bästa fotbollslag?
Och jag tänker när jag kör förbi det gamla hotell Stallet; här har Pelé och Garrincha (Brasiliens på träningsläger 1966 inför VM), Beckenbauer och Müller checkat in. Därinne i matsalen har jag druckit en pilsner tillsammans med Peter Osgood och David Webb (Chelsea) och där har två allsvenska guld firats.
Nu är det kris. Risken är stor att klubben hamnar i division 1.
I fjol blev laget sexa i Superettan. 2015 kom laget sist och åkte ur Allsvenskan. Men - och det kanske är en bragd större än guldåren på 70-talet; 2012, 2013, 2014 tog laget tre raka åttondeplatser i Allsvenskan. Med spelare som Magnus Eriksson (allsvenskans nyttigaste spelare i dagens Djurgården) Victor Prodell (Elfsborg), Anton Tinnerholm (Malmö FF), Muhammed Abubakari (Häcken), Tom Pettersson (i sensationslaget Östersund) i laget bland andra.
Ett allsvenskt mittenlag med charmig fotboll alldeles nyligen, och nu så nära stupet.
Det är inte långt mellan Hosianna och Korsfäst som en av mina gamla journalistkolleger påminde mig en gång.
Mest lästa just nu
AIK Fotboll, noterat på NGM, hade intäkter från rörelsen på 65,6 miljoner kronor under det andra kvartalet i år, jämfört med 57 miljoner motsvarande kvartal i fjol.
Och som av en lycklig händelse genomförde AIK ytterligare en mångmljonförsäljning på fredagen då Lamine Fanne såldes till Luton.
På två affärer har AIK tjänat nästan 100 miljoner.
I slutet av året öppnar Göteborgs Tenniscenter, efter ombyggnad och anpassning av en anläggning som tidigare var Padel Center Delsjön.
Bakom satsningen står fem göteborgare med ett stort engagemang för svensk tennis. En av dessa är den förre storspelaren Magnus Gustafsson som nu får en permanent bas för sin verksamhet som sedan 2012 är inriktad mot att utbilda och utveckla unga talanger i regionen.
De blev kollegor och vänner. Sven-Göran Eriksson tränade Degerfors fotbollslag, Curt Einarsson tränade Boltics bandylag i skiftet mellan 70- och 80-tal. De var värmländska kollegor i början på ny karriär.
Vi hade mycket att diskutera eftersom vi hade likadana erfarenheter, minns Curt och tänker framför allt på åren 1975-91
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
Det sker synnerligen lämpligt. Dagen innan invigningen av Paralympics i Paris kan Sveriges Paralympiska Kommitté visa upp ett nytt vässat sponsorkontrakt medJYSK som huvudsponsor, Ja, i själva verket är det en fortsättning på en enighet från 2006, sedan växte och i dag gäller flera parasportförbund runt om i Europa.
Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport Sverige har lyckats förlänga uppgörelsen med JYSK i ytterligare fyra år och 2006 och nu förstärks avtalet när företaget kliver upp som huvudsponsor.
Piteå HC fick den gångna helgen ett härligt besked. Klubben tog hem veckans premiumvinst, win–win, på 100 000 kronor i senaste dragningen av Folkspels nya JOYNA-lotteri.
– Så välkommet. Vi har många hål att fylla, säger ordförande Kjell-Anders Johansson.
Nu är vi långt från Tipsextra... Premier Legaue i TV serveras vid tio supersöndagar med välknda profiler vid sidlinjen, nämligen Fredrik Ljungberg, Peter Schmeichel och Jaap Stam.
– Det känns väldigt häftigt att ge tittarna en studio på plats i Premier League. Ett nytänkande som vi är väldigt stolta över, säger Viaplays sportchef Erik Westberg.
IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med Information om att det bllir en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren, Linus Wahlqvis, mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.
Skriv kommentar