Nu har Idrottens skiljedomstol (Cas) helt frikänt 28 av de 39 ryska idrottare som fått livstidsdomar av Internationella Olympiska Kommittén och de får tävla i vinter-OS i Pyeongchang. De övriga elva stoppas från spelen men deras livstidsdomar hävs.

IOK, Wada, Cas - vi kan kalla instanserna vad vi vill; men hur mycket är rättvis juridik och hur mycket är anpassningsbar politik i jakten på dopingen?

Idrotten har tappat greppet och även om nu Ryssland inte kommer att finnas med i form av flagga, nationalsång och nationsbegrepp under de kommande vinterspelen så ekar IOK-presidentens Thomas Bach bombastiska dom - ”Ryssland förbjuds att tävla i OS” - som tomma tunnor som skramlar för att ljuga om handling och krafttag. Det kommer en mäktig rysk trupp till Pyeongchang ändå och Vladimir Putin kasserar in ännu en triumf.

Putin i högform

Internationella Olympiska Kommittén (IOK) har tappat greppet. Det är en rejäl snyting de får av Cas, domstolen som numera är oberoende och fri från den olympiska organisationen. Uppenbarligen dömdes de ryska idrottarna utan vattentäta bevis. De kan vara skyldiga, men anser de dömande instanserna att det finns en statsunderstödd, reglerad och organiserad, ja rent av, anbefallen massiv medicinering i prestationshöjande syfte av de ryska idrottarna, så kan det ju, precis som i gamla Östtyskland en gång, var möjligt att de aktiva helt enkelt luras. Att de får andra medicinska motiveringar (låga blodvärden, astmasymtom etc.) för att ta de mediciner deras häxdoktorer serverar dem till frukost. 

IOK och Thomas Bach slår sig för bröstet och även svenske Arne Ljungqvist, som varit medicinsk expert både i Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) och IOK i många år, menar att idrotten är mycket renare nu än under det kompakta östblockets tid då det var svårt för dopingspionerna att lysa med spaningslamporna genom muren.

Jo, det kan nog se så ut. Men med en Putin i högform, ett Ryssland som mer och mer påminner om det gamla Sovjet och med starka intressen i idrotten från odemokratiska oljeländer är jag rädd för att ekonomiska och politiska intressen i idrotten kommer att försvåra dopingjakten ännu mera.

Naiva uttalanden

Det är den förre, ryske dopingchefen Grigorij Rodtjenko - det var han som organiserade det s k utbytesprogrammet (rent kiss mot dopat) bl a i senaste vinter-OS i Sotji -  som nu agerar visselblåsare och det var på hans vittnesmål som bl a IOK fattade det drastiska beslutet att utestänga Ryssland.

Det är Rodtjenko som sagt att ”alla ryska idrottsmän var dopade i Peking 2008”.

”Ryssland behöver hjälp”, sa Arne Ljungqvist i Uppdrag Granskning samtidigt som han tyckte att inga ryska idrottare borde fått tävla i Sydkorea.

Uttalandet andas lite av en naivitet som präglar IOK ännu idag. Vad tror man? Att Putin skall tillåta att det kommer potentater från västvärlden och ber att få stå till tjänst med att organisera jakten på fuskare?

Herregud, det är ju inte så att Ryssland i n t e vet hur man bedriver en effektiv dopingkontroll. Där finns medicinsk kompetens så det räcker och blir över. Det handlar inte om att Ryssland  behöver hjälp. Allt handlar om politik, maktpositioner, pengar. Och om samveten och medicinsk etik. Allt går att köpa. Att tro att Arne Ljungqvists efterträdare skall ta Ryssland genom ett medicinskt reningsbad är lika troligt som att Putin anställer Donald Trump som konsult i Kreml.

Hål i väggarna

Det är ruskiga interiörer som blottlagts med idrottare som haft med sig nedfryst, frisk urin överallt och flaskor som inte varit säkra utan gått att öppna. Så är det tydligen ännu.

Det är inte ryssarnas fel.

Att man kunde utföra byten av dopad urin till ren i Sotji faller tillbaka på det naiva IOK. Sotji-OS är en monumental skandal som IOK egentligen slingrat sig undan alldeles för lättvindigt. 

Där kunde korruptionen pågå ogenerat, där misshandlades stackars arbetare, bestals på rättmätiga löner och så detta; ett officiellt dopinglaboratorium så obevakat att ryssarna kunde borra hål i väggarna och byta ut de dopade ryssarnas urin mot ren och fin.

Den skandalen borde fått konsekvenser för IOK - och jag tror att den fortsättning vi nu ser kommer att skaka om den olympiska rörelsen och rent av ifrågasätta hela OS existens och mening.

Maktfullkomlighet

IOK:s och presidenten Thomas Bachs maktfullkomlighet avslöjades ju i Uppdrag Granskning av den f d medlemmen i IOK:s verkställande utskott, Claudia Bokel, som, om än i försiktigt ordval, påtalade svårigheterna att ifrågasätta och ha en avvikande mening.

Mångårige medlemmen, kanadensaren Richard Pound, bekräftade också med vilket ursinne IOK tog emot den s k McLaren-rapporten som avslöjade fusket. IOK ville inte veta. Den som ifrågasatte betraktades som en ”statsfiende”. 

Jag trodde, efter Salt Lake City-skandalen med mutor och elände, att IOK blivit en mera transparent och öppen organisationen men senare rapporter säger mig, att vi har en liten diktatur som vägrar att se den onda omvärlden och värjer sig mot avslöjanden som skadar dess sak.

Jag är en gammal olympisk vän med femton olympiska spel och två bastande bokverk om de olympiska spelen bakom mig - men nu börjar jag tvivla.

Det är smaklöst det som sker. Det är uppenbart att IOK tappat greppet. Senaste vinter-OS och det efterspel vi nu sett vittnar om aningslöshet, godtycklighet, oenighet och en känsla av att Ryssland bara tagits i örat som en gest inför omvärlden medan allting, med dopade och rena i en salig blandning, kommer att fortgå precis som förr.