Jag är bra nära att trycka dit en fiaskostämpel på den svenska insatsen och ledningen för det svenska friidrottslandslaget andas just nu rätt mycket av den lallande aningslöshet som sprider sig värre än en fågelinfluensa i övriga delen av det svenska samhället.

Men inte bara det; när Mo Fara och Usain Bolt nu drar sig undan arenornas strålkastarljus lämnar de en profilfattig och oglamorös friidrottsvärld efter sig.

Karin Torneklint är förbundskapten i svensk friidrott. Man kan till en början undra vad en förbundskapten egentligen gör - mer än en massa praktiskt - i en mångfacetterad idrott där alla har sina egna tränare.

Men nu är hon där - hon ansvarar för uttagningarna - och hon har varit mer än lovligt släpphänt.

Vad hade t ex hinderlöparna där att göra?

Charlotte Fougberg borde aldrig ha fått starta.

In med en tuffing!

Maratonlöparna kunde stannat hemma. Varför reser man till ett VM med deltagare som säger att de har som mål att nå 60:e plats?

Det var alldeles för många som kom till VM med dolda skador och inte ens kunde komma i närheten av sina personliga rekord. Tre stavhoppande kvinnor - alla underpresterade. Skador även där.

Det var, som vanligt, lite för många som tyckte att det ”aldrig hade känts bättre” - och likväl gick det inte alls.

Det är alldeles uppenbart att svensk friidrott behöver en ny förbundskapten istället för den alldeles kravlösa Torneklint. Det behövs en tuffing, lite på Ulf Carlsson-nivå. För att strama upp uttagningsnivåerna, pumpa in lite jävlar-anamma och, framför allt, ha så god kontroll över sina aktiva, att inte halva truppen kommer till mästerskapet ur form eller skadade. Det är en allvarlig försummelse förbundskaptenen gjort sig skyldig till - och det är förstås lika illa om de aktiva och deras team mörkat formsvackor och skador för landslagsledningen.

Välj farfar istället!

Bedrövligt att se höjdhopparflickorna Sofie Skoog (189) och Erika Kinsley (185) landa tungt på ribban och hoppa långt under sin förmåga när det verkligen gällde som mest. Sanningen är ju, att de aldrig ens borde nämnts i något medaljsammanhang (här finns det skyldiga mediarepresentanter också). Man är inte medaljkandidat för att man gjort några slumphopp runt 195. Höjdhoppere på herrsidan får vi väl inte se på VM förrän Stefan Holms son Melvin växt färdigt. Men han kanske borde byta tränare och välja farfar istället. Guldtränaren.

Längdhopperskan Khaddi Sagnia var jättestolt över sig själv och uppgav att hon aldrig känt sig bättre. Men det är svårt att gömma sig bakom ord när siffror i friidrott är så skoningslösa. 642. Otillräckligt.

Det finns en hel del talanger och gott gry i svensk friidrott. Synd att Lovisa Lind inte kunde starta men också hon var på plats trots att det borde varit uppenbart för flera veckor sedan, att en chansning på VM med en stressfraktur hade varit rena vansinnet.

Varför mörkades hennes skada till dagen innan hon skulle tävla?

Det behövs någon som talar klartext, som slår näven i bordet och som börjar ställa krav uppe på Friidrottsförbundet!

Jag var med i Helsingfors 1983 och bevakade historiens första VM. Såg sedan alla VM:en till och med Helsingfors 2005 när Kajsa Bergqvist tog sitt välförtjänta guld. Friidrottens storhetsperiod. Och det blir naturligtvis aldrig så stort för Sverige som när vi hade Kajsa, Klüft, Holm, Christian Olsson, alla världsledande, samtidigt. Och friidrotten i övrigt blir nog tyvärr aldrig lika magnetisk och rafflande som när Bubka hoppade stav, Carl Lewis var snabbast i världen, Mike Powell slog Beamons gamla världsrekord, Michael Johnson dominerade på lång sprint. Usain Bolt har nästan ensam burit showen. Jag tror galaarrangörerna vrider sina händer.

Vämjeligt, TV4!

Jo, jag vet att TV4 är en reklamfinansierad kanal, att program därmed strimlas sönder för att vi skall övertygas om vilka tandborstar som är bäst, vilka schampon som gör underverk med håret, vilka byggvaror och teleoperatörer vi bör välja. Jag vet att det går till så, men ändå; TV4 har mördat VM-sändningarna fullständigt med reklam var tionde minut. Och inte nog med det; de har kört trailers till sina egna program och förlängt friidrottspauserna ytterligare. Det har varit närigt intill smaklöshet.

Och vad kommentatorerna beträffar; en sluddrig Stefan Holm kommer inte i närheten av Kajsa Bergqvist som är lysande i SvT:s Diamond League-sändningar. Dessutom; man kan ju för anständighetens skull inte vara både objektiv kommentator och coach för en VM-deltagare (Sofie Skoog) - som han borde kritiserat. Eller sig själv.

Var det sista ”gången”?

Den alltmer marginella gångsporten släpptes fram i full frihet sista dagen. När försvinner den helt? I Sverige är sporten så liten idag, att om jag hade råkat gå förbi (jag går rätt fort) platsen för SM-tävlingarna i Borås för en månad sedan, är risken stor att jag hade hamnat i prislistan. Kanske på medaljplats.

Idag när folk blir mobbade och kränkta för minsta avvikelse är det inga ungdomar som vågar ge sig ut på vägarna och exponera denna komiska idrott. Siv Karlström, 60, förbundskapten och mor till två av årets svenska VM-deltagare, tog silver vid senaste SM. Ungdoms-SM hade tre deltagare. Inga på herrsidan.

En sport som funnits med på det olympiska programmet sedan 1908 är på väg att gå (!) i graven. De sörjande kommer att vara få.