Jag har på plats bevakat femton olympiska spel, ytterligare ett antal som kommentator vid TV:n hemmavid. Jag känner starkt för den olympiska tanken men är skarpt kritiskt till hur den misshandlats och utnyttjats för politiska och ekonomiska syften. IOK har låtit dem hållas.

Så ljum och ointresserad som inför dessa kommande sommarspel har jag aldrig varit.

Är hotet mindre i dag?

När 11 100 deltagare, och 4400 Paralympiska atleter, i fjol fick beskedet att 2020:s olympiska spel ställts in sågs det som ett svek mot idrotten och dess utövare även om alla förstås begrep att pandemin då var ett större hot än den är idag. Är det så?

Det talades om hur inriktade på spelen de aktiva är, hur deras hela liv styrs av den cykel som vart fjärde år kulminerar i detta världens största evenemang på jordklotet. Hur det störde äktenskapsplaner, studierytm och barnalstring. 

Trots att det inte var en värre uppoffring än vad miljarder människor över hela världen fått göra när så mycket i livet tog paus för smittspårning, tester, virusjakt och vaccinationer.

Ställa in gick bara inte. Det hade ju bara gjorts under världskrig.

Motstånd mot spelen

Nu drar spelen i Tokyo igång. De kommer inte att vara rättvisa. Smittan har kommit och gått och kommit igen på olika tidpunkter och drabbat olika hårt på jordklotet, förberedelser, träning och tävlingsverksamhet har fått ske på olika vis och varierande omfattningar beroende på var på jordklotet man råkar bo. Och vilka resurser och regimer länderna har.

Så sent som fram till den 8 juli i år framhärdade Internationella Olympiska Kommittén och de japanska arrangörerna att det skulle vara möjligt med tävlingar inför publik.

Till slut tog man sitt förnuft till fånga.

Den olympiska huvudarenan i Tokyo, med plats för 68 000 besökare, byggd för 1,4 miljarder dollar, kommer att gapa tom så när som på deltagare och funktionärer. 

I Japan har motståndet mot spelen varit hårt. 8000 läkare har skrivit petitioner till politiker och IOK och med tyngden i sin medicinska kunskap och av oro för framtiden förklarat olämpligheten att samla tävlande från hela världen - med ojämn sprittspridning - till en enda tävlingsplats.

Ingenting har hjälpt.

Ofattbara 70 miljarder

På hemmaplan har premiärminister Yoshihide Suga sett de olympiska spelen som sin speciella livlina för sin fortsatta politiska verksamhet, men, menar japanska analytiker, om spelen skulle orsaka en folkhälsokatastrof, ett förvärrande av läget, spridd smitta, så skulle han få ta hela ansvaret och vara politiskt död.

Spelen om Spelen - inte minst nu i Tokyo - sker över de aktivas huvuden. Det är politiska och ekonomiska hänsyn som tas.

Amerikanska NBC är Head Broadcaster, d v s har köpt sig rättigheterna av IOK för att sedan kunna sälja vidare till andra TV-bolag världen över. Hos oss är det Discovery Communication vi får förlita oss till och det blir i Kanal 5, 9 och 11 samt i Eurosport som tävlingarna kommer att visas. 

NBC har - läs och häpna - betalat ofattbara 70 miljarder kronor för sändningsrättigheterna av olympiska spel 2020-2032. Men trots uppskjutna spel och ingen publik försäkrar oss vd:n för NBC Universal, Jeff Shell, att de olympiska spelen i Tokyo kan bli ”de mest lönsamma i företagets historia.”

Har inte råd att ställa in

Siffran 70 miljarder kommer alltså att klart övertrumfas av de summor för vidareförsäljning och - inte minst - reklam som de amerikanska bolaget kommer att sälja.

Siffrorna säger det mesta. Internationella Olympiska Kommittén, som äger spelen och kan göra med dem vad man vill, ställa in eller köra, har helt enkelt inte råd att inte låta spelen gå. Inte NBC heller. Påtryckningarna är starka, till synes oemotståndliga. 73 procent av IOK:s intäkter kommer från just försäljningen av TV-rättigheterna.

Premiärministern i Japan vill suga åt sig så mycket som går för att boosta det japanska varumärket. Så har det sett ut i alla tider. Tydliga avancemang på den ekonomiska världsrankningen inte minst i de asiatiska länder, Tokyo (Japan), Söul (Sydkorea) och Peking (Kina) som tidigare arrangerat och använt de olympiska spelen för ekonomisk självhävdelse.

Men det faktum att världens stängs ute från att besöka Japan under spelen och de restriktioner som råder för de i spelen involverade innebär förstås stora förluster för infrastruktur, researrangörer, flygbolag, hotell- och restaurangnäring med mera.

Inte lika roligt

Det är inte svårt att förstå de aktivas iver att efter ett års försening äntligen få göra sin olympiska start men de får leva ett begränsat liv med strikta restriktioner, utan det normalt sett så upphöjda värdet av möten mellan nationer i den olympiska byn. Kondomer har delats ut till de aktiva enligt tradition men sex i olympiska byn är förbjudet.

Så det blir inte lika roligt i år. Vare sig för deltagarna som inte får höra jubel, journalisterna som inte kan skildra fritt och inte för oss TV-tittare heller. OS i Tokyo kommer i historien att noteras som en parentes, ett spel med ett nedvärderat värde och minnet av ännu en stor händelse där politik och pengar styr över förståndet.

Smittan i Japan är inte alls under kontroll. Om det skulle förvärras, om virusspridningen ökar också i andra delar av världen och kan härledas till OS kommer ansvaret att falla tungt, mycket tungt, över inte minst tysken Thomas Bach (president) och hans olympiska kommitté.