Var, när och hur som helst?

Den 1 november kom ett upprop från nio allsvenska klubbar; Malmö FF, IFK Göteborg, Elfsborg, Hammarby, AIK, Djurgården, Sirius, Helsingborg och Sundsvall står bakom skrivelsen som säger att de inte vill att svensk fotboll inför VAR-granskning. 

Brevet skickades till SvFF:s ordförande Karl-Erik Nilsson, Svenska Fotbollförbundet, Svensk Elitfotboll (SEF), Elitfotboll dam (EDF) och samtliga 24 distrikt. Alla dessa har rösträtt på det s k Representantskapsmötet.

Fotbollen konservativ

I brevet står: ”Tillämpningen av VAR tycks för många i publiken upplevas som långt ifrån principen om minimerad påverkan och maximal nytta.” 

Skrivelsens undertecknare anser att systemet misslyckats med att på ett avgörande sätt uppnå sina syften, att publikupplevelsen försämras och att priset är orimligt högt.

VAR betyder alltså Video Assistant Referee, ett tekniskt system som i slowmotion kan granska matchavgörande moment, huvudsakligen mål, offside, straffar och röda kort, tack vare kameror som följer spelet ur olika vinklar. VAR-studion står i ständig kontroll med domaren och kan påkalla dennes uppmärksamhet.

Den nya tekniken togs fram 2010, provades i Nederländernas Eredivise 2012/2013 och användes i VM första gången 2018 i Ryssland. International Football Association Board (IFAB) skrev in VAR i spelreglerna för fotboll 2018.

Jag vet inte hur mycket VAR-övervakad fotboll som de motvilliga svenska klubbrepresentanterna ser, men jag vet att förändringsoviljan är stor, att fotbollen i grunden är konservativ, mycket beroende på att sportens gamla regler verkligen fungerar bra. Jag minns en gång  när något ljushuvud kom på att man skulle försöka spela utan offsideregeln. Det blev totalt kaos. Folk trängdes framför målvakten i väntan på bollen.

Föredrar rättvisan

Kan erkänna att jag ser nästan ohälsosamt mycket fotboll eftersom det är en sport jag älskar, en sorts teater som ger mig ett rollspel med både skönhet, spänning, dramatik, vackra konstverk, särpräglade artister. Och ett ovisst slut.

Jag ser matcher i varje omgång av Champions League. Kan inte påstå att jag irriterats nämnvärt. Det blir liksom ett spänningsmoment, efter att ha sett några repriser, att vänta på utslaget från VAR-rummet: var det straff eller inte?

Tycker inte matcherna förlängts störande mycket eller att upplevelsen försämrats.

Då blir jag mycket mera störd av uppehållen på grund av alla meningslösa bengaler - som jag aldrig ser i Champions League - och på alla dessa protester, spelarkluster runt domaren som tror att de kan påverka domslutet.

Visst, det kan vara charmigt när det blir lite hipp som happ, när den mänskliga faktorn tillåts avgöra, när domarens första blick skall avgöra.

Men jag föredrar rättvisan. 

Det är alltför mycket pengar på spel i fotbollen för att man skall tacka nej till den.

Verkar avkylande

Och min motfråga till nej-sägarna, den verkar ingen ha funderat särskilt mycket på; hur mycket tid spills bort under matcherna i konfererandet mellan huvuddomaren och hans assistenter, hur många minuter stjäl alla dessa spelare som protesterar vid hörnor, inkast, offside, straff och mot kort som delas ut. Jag tycker nog att en sådan granskning är värd att göra. Det kan bli ett tungt vittnesmål för dem som nu har till uppgift att se fotbollens utveckling och tala de motsträviga tillrätta.

Det finns en annan dimension; när protester och påverkansaktioner mot domaren blir meningslösa, eftersom VAR-rummet avgör, så får det en avkylande effekt på både spelare och publik när regelbrott kan bevisas. Man hatar inte ett nätgånget kamerasystem. 

Kanske borde VAR-ulvarna studera alla de longörer som kan undvikas med VAR och dessutom ta i beaktande att den mest aggressiva rivaliteten mellan sektioner kan tonas ner när man bara stilla avvaktar ett neutralt domslut med teknisk bevisning istället för att kasta sig över domaren,

Och apropå visselblåsarna; det är uppenbart att det blir hämmade för domare med internationella ambitioner att Sverige inte har VAR-systemet. 

Domarna drabbas

De som ännu är upphöjda till att leda landskamper och europeiska klubbturneringar kommer otränade till sina uppgifter. Och kanske kommer Fifa och Uefa en dag kräva att domarna dömer med VAR-hjälp i sina hemländer för att de överhuvudtaget skall få uppdrag utomlands.

Domarna, och för all del alla de svenska spelare som finns ute i VAR-länderna, borde kanske också vara en referensgrupp och få förslaget på remiss innan det fattas beslut i frågan.

Jag tycker, med tanke på ovan sagda, att de rigida allsvenska klubbarna ser lite för inkrökt på frågan. De ekonomiska invändningarna kan man absolut ha respekt för men den frågan måste väl kunna lösas med gemensamma insatser från både internationella organisationer, det nationella förbundet, serieföreningarna, klubbarna och de samarbetspartners som vill vara förutseende och framåtblickande i sin ambition att modernisera den svenska fotbollen.

Det är, som sagt, inte bara rättvisa man har att vinna, utan en herrans massa tjafs om domslut med åtföljande känslosvall och utåtagerande från spelare och publik som kan undvikas.

Även tekniken kommer att utvecklas och konferenserna i VAR-rummet snabbas på med tiden.

Att de distrikt som representerar fotbollens undervegetation skall ha en avgörande betydelse i en fråga som inte alls gäller dem kan väl också diskuteras. Det här är i första hand ett elitproblem.

Så VAR, när?

Nu!

Och vad tycker man i VAR-berg?