Jag vet inte, men gruppsegrarna i detta EM som aldrig skulle spelats heter: Italien, Belgien, Nederländerna, England, Frankrike - och Sverige.

Svenskar i blåkläder

Svenskarna tycks inte bry sig om att det inte går i smyga in på Balernas bal i blåkläder och keps. De bara går in, som en självklarhet.

Alltså; gruppseger före Spanien, som ett tag hade 81-19 i bollinnehav men inte förmådde göra några mål, och segrar över Slovakien och Polen skojar man inte bort. 

Sverige har blivit något av ett mästerskapslag och det är beundransvärt hur Janne kan få spelare som egentligen vill syssla med offensiv elegans, dirigerande ledarskap och öppnande passningar att byta ut uppfinnarens, teknikprofessorns och kirurgens redskap och arbetsbeskrivning för att istället slita som  galärslavar för att göra livet så jävligt som möjligt för motståndarna.

Ett par steg fram

Tvåmålsskytten Emil Forsberg sa någonting efter segermatchen mot Polen om ”inte det vackraste vis” om svenskarnas sätt att vinna och där kan man väl fortsätta resonemanget; med så bra spelare som Sverige nu har tillgång till måste det snart vara dags att ta ett par steg fram. Bollinnehav är visserligen inget självändamål - det har Sverige kanske mest av alla bevisat - men det är lika sant som att det inte går att göra mål utan boll. Det är en bragd att få ut så mycket på så få chanser och om ni minns; Sverige hade två jättechanser också mot Spanien och kunde vunnit den matchen också. 

Sverige i åttondelsfinal. Tack vare Robin Olsens spektakulära målvaktsspel (men med rätt taffliga utsparkar), Emil Forsbergs återkomna storform och vassa målsinne, Victor Nilsson-Lindelöfs och Marcus Danielssons innerbackspel och ett mittfält som i stort sett bara ägnar sig åt destruktivitet. Och tack vare en himla tur. Det är bra att ha med i beräkningen. 

Primitivt och genialt

Robert Lewandowski, en av världens vassaste avslutare någonsin, nickade i ribban och i ribban igen när bollen kom i retur. Det var inte oskickligt för Lewandowski vet inte vad oskicklighet är. Det var ren otur.

Och det blev, efter fina inledande tjugo minuter, åter Sverige som överlät bollinnehavet till motståndarna. Det var en halvtimma kvar av matchen när frekvensen av s k befriande sparkar ökade.

Det är det lite märkliga med det svenska spelet, att det kan se så ynka primitivt ut i vissa delar för att under några sekvenser blixtra till i ren genialitet. 

Hasse Backe, grånad tränarveteran, tillbakalutad och självsäker, hade till uppgift att lotsa oss TV-tittare genom matchen. Såg vi samma match? Borde gått till Specsavers. Han såg inte - och inte referenten Åke Unger heller - att det var när Ludwig Augustinsson slarvigt tappade bollen vid polackernas straffområde som det bara small till; Léwandowski fick en lång pass, gjorde en dragning och klappade till så att till och med Robin Olsen tappade byxorna. Den svenska fatala backmissen kommenterades inte.

Dejan från start

Svenskarna har ett starkt försvar, ett par spektakulära anfallare, men inget konstruktivt mittfältsspel, bara slit-och-släp men Backe satt där lugn, ”Sverige har fullständig kontroll”. Inget lag har fullständig kontroll på Polen när laget har bollen och Lewandowski finns på plan.

När Sverige möter Ukraina i åttondelsfinal den 29 juni finns Dejan Kulusevski på planen från start. Det var han som avgjorde matchen och visade den där enorma kraften som sällskapar med viljan och förståelsen i hans spelsinne. Först upplägget till Forsbergs 2-0, och i 94:e minuten förspelet till Claessons 3-2-mål. Två inbytta som avgjorde. Kulusevski har haft två corona-angrepp att hantera innan EM men ser nu ut att vara beredd på att leda Sverige vidare. Vilken power han har!

Varning för Ukraina

Men hanteringen av Alexander Isak förstår jag inte riktigt. När Polen går till anfall med allt för att kvittera är det naturligtvis en löpstark kontringsspelare som Isak man skall ha kvar på planen. Det måste bli Isak och Kulusevski tillsammans mot Ukraina.

Nej, Sverige är inte vackrast och inte bäst men Sverige har vunnit sin grupp och Janne Andersson har gjort jobbet än en gång. Ukraina är en ny sån där motståndare som många tror bara är en station på resans väg. Visst hade det varit raffinerat med en kvartsfinal mot England eller Tyskland men varningens finger för Ukraina reser sig högt.

Bäst hittills i EM? Danmarks första halvlek mot Belgien på Parken. Håller Danmark den nivån kan laget gå långt och med ett spel över hela planen som mäter sig med Europas allra bästa.