Svenskt stål och finsk sisu

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Plötsligt glömde vi allt annat; att vi ser ett OS som aldrig borde avgjorts, pandemin som skapat orättvisor, girigheten som tvingat fram spelen, läktarna som gapar tomma.

Diskusen, finalklar strax före halv tre den sista dagen i juli 2021, har rötter i antiken och gav oss ett ögonblick för evigheten.

Kom i min famn! Medaljpojkarna firar. Foto Björn Larsson Rosvall

Jag minns känslorna när jag satt på Aténs olympiastadion 2004 och såg Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson bli olympiska mästare. Holm och Olsson inom loppet av en halvtimma. Det var nästan omöjligt att ta in för det är så ytterligt ovanligt att svenska friidrottare tar OS-medaljer. De tre senaste spelen har inte gett en enda.

Som att vrida klockan tillbaka

Ögonblicket när det stod klart att inte bara Ståhl utan också hans bäste vän och träningskompis Simon Pettersson nådde sitt idrottslivs höjdpunkt där i Tokyo är så unikt att vi måste vrida tillbaka klockan till London 1948 för att hitta två svenskar med medaljer i samma gren. Det var ett OS efter kriget, i ett sönderbombat Europa där det neutrala och inte direkt krigsdrabbade Sverige hade stora fördelar.

Vi kommer nog aldrig att glömma den här svenskdagen - det är finns heller ingen anledning att göra det. Både 

Ståhl och Pettersson presterade på toppen av sin förmåga när det gällde som allra mest.

Från antiken till evigheten

Ingen förtjänar guldet mera än Ståhl som totalt dominerat sin gren med en frapperande jämnhet. Han lufsar omkring därinne i arenan som en nallebjörn - den här gången med lite mer spända anletsdrag än vanligt tills han fick på det där jättekastet på 68.90 - tänjer lite med armarna, studsar fram i någon sorts enkel dansbanekoreografi, så nyper han bara tag med ett par fingrar om den runda, tefatsliknande klumpen på två kilo, plockar med den som vore den en jordnöt, lägger den stora, 22 centimeter breda skivan i sina väldiga händer, kör igång sin ringdans och vrider upp sin långa högerarm som en jättelik slunga och skickar ut den som en raket från en ramp. Han för en historia vidare som går tillbaka ända till antiken, diskusen har alltid varit med, det är ett av friidrottens ursprungsredskap och den fanns, naturligtvis, med redan vid de första modern spelen i Aten 1896. Jag tror inte Ståhl bryr såg så mycket om historien men nu var han varit med att skriva ett av de mest rafflande och stora kapitlen i denna historia. 

Det har tagit honom femton år att bli den allra bäste i världen och det var ju verkligen trist att det ögonblicket, som i evighet kommer att vara ett av de största i den svenska idrottshistorien, inte fick upplevas inför fullsatta läktare. För om det är någon som kan charma en publik, pendla mellan järnhård disciplin och koncentration till sitt bullrande, sköna skratt så är det Ståhl. Han njuter med varenda cell i sin två meter långa och 145 kilo tunga kropp, han har enorma krafter att skjuta på med, den som sett honom i lyftarnas hall, hur han bollar med tyngderna, förstår att ett OS-guld i diskus har krävt ett stenhårt arbete.

Priserna väntar

Och han är inte mycket för att framhäva sig själv. Efter guldet tackade han alla från Drottning Silvia till föräldrarna och minsta lilla funktioner i de klubbar han tävlat för. Det är en i alla avseenden stor mästare och människa som är värd all tänkbar hyllning. Bragdguldet ligger och väntar, Jerringpriset blir nog också hans och kommer bara världen i ordning och idrotten återgår till det normala kommer han att vara en av de mest attraktiva dragplåstren i hela världen.

Simon Pettersson kommer kanske aldrig ur Ståhls skugga men jag tror han älskar att vara där. En lugn, timid Stockholmskille han också som säkert har lärt sig mycket på vägen genom att ha världens bäste som träningskompis. Att de nu tillsammans, efter tusentals timmar på träningsplaner och styrkelokaler, fick kliva upp på den olympiska prispallen tillsammans är närmast hjärteknipande. Två stora, starka men samtidigt mjuka och fina killar, förebilder är alla som går i byxor.

Att Simon, som tycktes bli snuvad på medalj av ett kast som borde blivit ogiltigt, kom tillbaka och till och med kastade sig fram till silverplatsen var bragdartat bara det och han var snabb att själv påpekade storheten i att delad glädje känns dubbel.

Vesteinn Hafsteinssons förtjänst

Ståhl har fin idrottsbakgrund från sina föräldrar, finskfödda Tanja och pappa Jan Ståhl men en stor andel i medaljerna har förstås också den isländske tränaren Vesteinn Hafsteinsson - själv 67-meterskastare och fyrfaldig olympier - som handplockade den unge Ståhl för tio år sedan, studerade honom, kände på hans fysiska möjligheter och andliga styrka och mer eller mindre lovade att göra honom till världens bäste diskuskastare.

Med Simon Pettersson och kulstöterskan Fanny Roos i sitt team har han fått närmast maximal utdelning. Glöm inte att han också har tränat världs- och olympiamästaren Gerd Kanter från Estland. Enkelt val vid friidrottsgalan att utse Årets tränare. Han fick sin bästa adept att eruptera som en vild, isländsk vulkan.

Hafsteinsson ser till hela människan, han gjort sina kastare både starkare, spänstigare, rörligare och pumpat dem med självförtroende och tävlingspsyke. Det mesta har de i sig men också de bästa - ofta kanske just sådana - behöver stark ledning för att inte springa fel i labyrinter av irrläror som alltid florerar utmed vägen.

”I am a Swedish viking”, skrek Ståhl, ”jag älskar hela Sverige”.

Kärleken är sannerligen besvarad.

Vi har fått uppleva en av svensk idrott största dagar, den innehöll allt från spänning till eufori och varm, innerlig glädje över två säregna idrottspersonligheter.

Åke Stolt

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Handbollslandslaget har snittlön på 678 000 kr 

Det är skillnad på folk och folk, inte minst ekonomiskt i idrottens värld.

 Svensk handboll, med sikte VM-final i Tele 2 söndagen den 29 januari, spelar i helt annan division än Janne Anderssons fotbollslandslag eller Sam Hallams Tre Kronor.

SVT direktsänder upp mot 60 timmar från SM-veckan i Skövde som pågår mellan 31 januari och 5 februari. Uppe på Billingen, där också längdskidtävlingarna avgörs, kommer SVT att ha en studio med Maria Wallberg som programledare. Alla de stora svenska stjärnorna, med den nyblivna Tour de Ski-vinnaren Frida Karlsson väntas vara på plats för att tävla.

Ukraina övervinner allt. Medan IOK fjäskar med Ryssland och Belarus om OS-deltagande i Paris 2024 kämpar den blågula idrotten i Ukraina för sin existens.

Nu senast bekräftad av att Ukraina skall delta i Bandy-VM i Växjö mars-april i år.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Åka tåg är hållbart och därför lämpligt för sponsring. Därför har SJ förnyat samarbetsavtalen med Svenska Fotbollförbundet, Svenska Handbollförbundet, Svenska Basketförbundet och Svenska Innebandyförbundet. Det betyder att förbunden och anslutna föreningar kan resa mer hållbart. Och så sker också. Klubbar och förbund åker tåg mera visar statistiken

Riksdagen har fattat beslut i fråga om propositionen om en förstärkt spelreglering. 

– Sammantaget väldigt positivt för våra allmännyttiga lotterier, säger Hans Sahlin, vd på Folkspel och ordförande i SVALO (Sveriges Allmännyttiga Lotterier).

Vid årsskiftet 2018-2019 förändrades finansieringen av Sveriges Television (SvT), Sverige radio (SR) och Utbildningsradion (UR).  Sedan 1/1 2019 bokförs TV-licensen  eller public service- avgiften på varje svensk medborgares skattsedel. Beloppet är 1 300 kr/person årligen och är reducerat för personer med låga förvärvsinkomster.

Lagändringen är bakgrund till en skarp mediadebatt om OS, och Jan Scherman, tidigare vd på TV 4 har levererat besk kritik av SvT:s inköp av rättigheter för de olympiska spelen 2026-2032.

1 372 298 263 kronor, 121 miljoner euro i klartext,  - för köp av en fotbollsspelare, Det väcker reaktioner inte bara i fotbollvärlden. Och den berörde, argentinaren Enzo Fernández fyllde 22 år  så sent som för en dryg vecka sedan och får nu pressen att leverera i sin nya klubb, Chelsea.