Om det krävs en dylik gräddfil till världens just nu mest åtråvärda räddningsplanka för mänskligheten så är mitt förslag: ställ in OS i sommar! Det blir aldrig rättvist, aldrig säkert. Pandemin slår blint och ojämnt.

Samtidigt, och med väldigt dålig timing kan man tycka, säger den japanske premiärministern Yoshihidi Suga med bestämdhet att spelen skall genomföras - men utfärdar samtidigt nödläge för Tokyo med omnejd på grund av den ökade smittan.

Sommar-OS 2020 i den japanska huvudstaden sköts som bekant upp till 2021 och skall enligt körschemat avgöras mellan den 23 juli och 8 augusti.

Är det någon som tror att coronapandemin är över då och att hela världen är smittfri?

Jag tror det definitivt inte.

Enligt nyhetsbyrån AP har smittan i Tokyo med gränsområden nått rekordnivåer och enligt det japanska public-servicebolaget för radio och TV, NHK, vill 63 procent av den japanska befolkning, av rädsla för smittan, att OS inhiberas men premiärministern framhärdar: vaccineringen drar igång i mars och coronaviruset kommer att besegras!

Obeslutsamt och mjäkigt

Japan har 125 miljoner invånare men har trots sin stora folkmängd bara 3.400 dödsfall, att jämföras med över 9000 i ett Sverige, vars coronastrategi alltmer framstår som valhänt, obeslutsam, alltför mjäkig och alldeles, alldeles för senfärdig.

Dödssiffran i Sverige är orimlig med tanke på en befolkning på endast 10 miljoner.

Detta sagt bara för ett belysa de helt olika förutsättningar som finns i världens länder. Nu utlovas storleveranser också till de fattigaste länderna - som också finns med bland de över 200 länderna som är anslutna till den olympiska rörelsen. Leveranser är en sak; klart att de rikaste köper vad de vill ha och har helt överlägsna resurser att se till att det djupfrysta vaccinen också hinner tina och sprutas in i ländernas befolkningar.

Det är mindre än 200 dagar kvar till den olympiska invigningen. Med tanke på virusets motståndskraft, långvarighet och nyckfulla uppträdande låter det naivt att tror att världen skall vara smittfri i tid. Hela världen är inte bara i oro, den är också i otakt.

Och om det gigantiska spektakel som kallas olympiska spel - jag har på plats bevakat femton (15) OS och vet lite grann om den saken - i vanliga fall påbjuder en minst sagt avancerad logistik och en organisation långt över det vanliga, så kan man möjligen föreställas sig hur ett coronasäkert OS skall garanteras.

Jag menar att det inte går.

Publik i OS - otänkbart

Förutom 15 000 aktiva skall också funktionärer, mediarepresentanter, domare, hedersgäster och de rättighetsägande TV-bolagens tusentals medarbetare också leva och verka coronasäkert. Ekvationen innehåller så många x och y att till och med en matematikprofessor måste få myror i huvudet.

Ännu har inget besked kommit vad gäller publikfrågan. Det är mer än naivt, för att inte säga dumdristigt, att överhuvudtaget fundera på fyllda läktare om man nu bestämmer sig för att köra. Det kaos och de folksamlingar som roterar runt i kommunikationssystemet under (särskilt) ett sommar-OS är näst intill ohälsosamt också ett vanligt år. I sommar är det enligt min mening ansvarslöst att inte redan nu - med tanke på hur många som är inblandade i resande från hela världen - bestämma att det i alla fall inte går att bjuda in världens idrottsintresserade åskådare all Tokyo i sommar.

Yoshiro Moro, ordförande för Tokyos organisationskommitté för spelen, har lovat besked i publikfrågan någon gång mars-maj. Det är som alla förstår alldeles för sent. Det är naivt att tro att man i dessa tider kan arrangera ett olympiskt spel som ingenting hänt eller händer. 

Vad trodde vi, vad annonserade myndigheterna förra våren; håll ut några veckor!

Jojo. Det är snart ett år sedan, smittan har inte begränsats eller minskat. Den ökar, alltfler dör. Om 200 dagar finns coronasmittan kvar. Var och i hur stor omfattning vet ingen. Men risken är för hög för att gambla med.

Blås av OS!

Pengarna eller livet

Den sko som klämmer är förstås gjord av guld, av pengar.

Tokyos budgeterade inkomster från biljettförsäljning ligger på 800 miljoner dollar. 

Budgeten för OS i Tokyo höjdes nyligen till 15,5 miljarder dollar, experter som räknat på saken, tror snarare att den slutliga siffran kommer att landa på 25 miljarder dollar.

Thomas Bach, den tyske presidenten för Internationella Olympiska Kommittén, tror att alla OS-deltagare behöver vaccineras för att spelen skall kunna genomföras. Samtidigt säger han - och den svenske OS-basen Peter Reinebo håller med honom - att sjukpersonal, sköterskor och läkare, skall ha företräde till vaccinet. Han går alltså emot sin mångårige kommittéledamot, Dick Pound.

Som överallt annars när det gäller coronastrategin. Pengar tycks viktigare än liv.

Men, gigantiska inkomster

IOK:s stora dilemma är de gigantiska miljardinkomsterna från TV-bolagen och partnergruppen bestående av multinationella företag. Rättigheterna delvis redan betalda, reklamutrymmen i TV sålda. Det är för att rädda sitt eget liv som IOK nu spelar högt med en för många livshotande (både medicinskt och ekonomiskt) pandemi.

Och jag tycker förstås att det var smått vansinnigt att genomföra ett junior-VM i ishockey (urskiljningslöst haussat av Sveriges Television i vanlig ordning), att handbolls-VM borde ställts in och att ishockey-VM i Vitryssland - av både pandemiska och politiska skäl - också borde inhiberas. Fotbolls-EM i tolv länder känns också som ett mindre vansinne.

Det är en tid som ingen annan i mannaminne. Världsidrotten och nationer och makthavare som vill utnyttja den måste också ta sitt ansvar och betala det höga priset.