Om Danmark trodde många att det var ett lag för en topplats. Nu fick de stackars danskarna, chockade och mentalt tilltufsade, kämpa sig igenom en match de aldrig kommer att glömma med gråten i halsen.

Christer Eriksen är 29 år och blev italiensk mästare med Inter. Han har i många år utsetts till Danmarks bäste spelare, det var han som skulle leda det här danska laget till något stort, vissa danska optimister talade om möjligheten att upprepa det som danskarna gjorde i Sverige 1992 när de, snabbt inbjudna och helt oväntat, blev Europamästare.

Nu kommer vi att minnas det danska laget för någonting helt annat den här lördagskvällen i juni när sommaren är så vacker att Lasse Berghagen börjar skriva dikter. Hur de höll ihop, hur de kämpade med sig själva, sin förtvivlan, sin gråt och sin oro för en lagkamrat, den de alla skulle luta sig emot, när han låg på Parkens gräs efter att oattackerad stupad därför att hans hjärtas helt enkelt stannade. 

Ingenting liknande

Jag satt med min fotbollsfrälsta fru i mitt torp i Östergötland, omgiven av asparnas sus i kvällsbrisen, koltrastens och mästersångarnas kvitter utanför fönstret, en nystekt gös med färskpotatis och svalt vitt vin på bordet och livet kändes som så oförtjänt ljuvligt. 

Och märkligt nog vilade mitt öga just på den plats i TV-bilden där Eriksson föll samman och allt frös till is. Vinglaset stod orört, maten smakade inte längre och med en fallenhet för domedagsprofetior fruktade jag det värsta.

När livräddningen pågick så länge utan tydliga livstecken kändes det som att allt var förlorat. Här tog EM-turneringen slut, Danmark kan inte spela vidare efter detta. Jag har aldrig upplevt något liknande under en fotbollsmatch men jag vet att hjärtstopp i idrottssammanhang förekommer.

Att danskarna kunde återuppta matchen förvånar mig. De hade förstås aldrig gjort det om det varit på order från Uefa. Det var först efter en video-chat med Eriksen själv från Rikshospitalet som de bestämde sig, det var sannolikt Eriksens önskemål att de gjorde det och kraften de fick kom av att de nu hade sin kamrats återerövrade liv att spela för.

Ingen glädje kvar

Att Finland vann den här matchen, högst sensationellt, kommer förstås alltid att stå noterat i speciellt utmejslad stil i finsk idrottshistoria men ingen kommer att minnas resultatet utan att bli påmind om de otäcka scener som förekom efter att Eriksen störtat tillmarken 42 minuter in i matchen. Ingen kommer heller att få svar på frågan vad som avgjorde mer än att målvakten Kasper Schmeichel fumlade till det på en visserligen stark finsk nick. Men det är svårt att tro att chocken, rädslan och oron för Eriksen inte skulle spelat in. Spontant kändes det fel att matchen återupptogs efter en och en halvtimma. Det fanns ingen glädje kvar, bara en lättnad efter beskedet att Eriksson levde och hade samtalat med spelarna. Men efter chock som övergår i lättnad kommer tomheten, livspausen där man måste ta nya andetag, försöka förstå hur hårfin gränsen är mellan livet och döden och att då kraftsamla till EM-match är att begära (för) mycket av både sig själv och andra.

Säkert påverkade händelserna också de finska spelarna, lade sordin på deras glädje över en stor och högst oväntat EM-seger.

Hyllningar till Kjaer

Landslagsläkaren Morten Boesen bekräftar att det var snabbt insatt hjärtmassage som återgav Eriksen livet. Och han visste, när Eriksen - dramatiskt nog avskärmad av olycksbådande vita skynken - talade till honom från båren att återupplivningen hade lyckats.

Den danska hjärtföreningens forskningschef Gunnar Gislason prisade det faktum att avståndet är kort mellan Parken och Rikshospitalet.

Och det alla såg; hur Milanbacken Simon Kjaer var snabbast fram till sin bäste vän, rensade luftvägarna och förberedde för den medicinska expertisen, hur han tog han om Eriksen fru och samlade sina lagkamrater till ett skyddande pansar, då när alla nog fruktade att det värsta kunde hända. Idag hyllas han över hela Europa.

Hur målvakten Schmeichel gick runt och kramade alla, försökte gjuta mod i kamraterna, återge dem kraft att, i glädjen över ett återvunnet liv, spela vidare.

Vi fick både de hemska och de vackra bilderna den här fasansfulla kvällen i det Köpenhamn som så innerligt älskar att klä sig rött och vitt och omfamna sitt landslaget.

Nu tackade de livet.