Det är förstås fel att klandra bara Reinfeldt för att Svenska Fotbollförbundet inte sköts. Det var en massa naiva, och möjligen imponerade, delegater  som röstade fram honom. Han vann ordförandevalet i mars i fjol med rösterna 143-111 mot utmanaren Lars Christer Olsson. 

Varning utfärdades, inte minst i denna spalt; hur skall Reinfeldt hinna med att sköta ett heltidsjobb som Svenska Fotbollförbundets ordförande när han sitter i ytterligare åtta styrelser, ordförande i tre?

Inte prio ett

Svaret? Han hinner inte. Det var i Aftonbladet jag läste om hur han inte alls deltog i de tre landsdelskonferenser som anordnades, han uteblev från ett viktigt möte med justitieminister Gunnar Strömmer och idrottsminister Jakob Forssmed där man skulle diskutera hur läktarvåldet och ordningsstörningarna på arenorna skulle bemötas. Inte heller till ett möte hos idrottsministern gällande ungdomsidrotten dök han upp och inbjudningar från flera distriktsförbund har han nonchalerat. Supporterunionen ville också ha en diskussionen med förbundsbasen men han struntade i det också. Det jag läser rimmar väl med det jag hör från mina källor högt upp och runt svensk fotbolls centrala organ. Rapporterna säger att de som röstade på Lars Christer Olsson känner sig stärkta i uppfattningen att de valde rätt, men också att många som röstade på Reinfeldt nu inser att de gjorde ett misstag. 

Det var också ett bedrövligt dåligt arbete av valberedningen som inte i grunden gick igenom och gjorde klart för sig hur Reinfeldt tänkte disponera sin tid, hur han tänkt att fotbollen skulle skötas när han också har åtaganden i åtta andra styrelser för företag med en sammanlagd omfattning av 30 miljarder. Det var alldeles uppenbart redan från början att fotbollen inte var prio ett för den förre högerledaren.

Gigantiskt reformarbete

Fredrik Reinfeldt är heltidsarvoderad ordförande i Svenska Fotbollförbundet. Med en lön på över en miljon. Men han jobbar inte heltid. Långt därifrån. Han förstod aldrig, informerades tydligen inte heller om, av valberedning eller andra, att ordförandeskapet i Svenska Fotbollförbundet är ett jobb med heltidsansvar, ett aktivt och drivande ordförandejobb, inte som i den företagsvärld där Reinfeldt plockar hem merparten av sina miljoner genom ”styrelsebigami” , där styrelsen ses då och då, tillsätter vd och ser till att han sköter sig. 

”Fotbollförbundet håller på att förvandlas från en folkrörelse till ett tjänstemannaföretag”, som en av Aftonbladets källor påpekade.

Klagomålen mot Förbundet och dess ordförande kommer i en tid med stora omorganisationer, tillsättande av nya tjänster, dålig ekonomi, sportsligt fiasko och en obegriplig fördröjning av den akuta förbundskaptensfrågan. SvFF behöver ett gigantiskt reformarbete. Man hade kunnat välja Lars Christer Olsson som erbjöd sig att under två år få ”ordning i pastoratet”, som Lennart Johansson brukade säga, men man valde, förblindade av makt och polityr, en staffagefigur. 

Men det räcker inte med välpolerade uttalanden och vältalighet från en talarstol. Rapporterna från politiskt håll när det gäller Reinfeldt talar också om mediokra kunskaper men statsmannamässig skicklighet i sina framträdanden och förmåga att omge sig med rätt personer. Smidigt munläder smörjer utåt, men inte inåt.

Ingen lätt uppgift

Reinfeldt har också i sina uttalanden om umgänget med ”sportswashing-nationerna” varit vag och tvetydig. Att förbundskaptensfrågan är onödigt fördröjd med ett halvår är också hans ansvar. 

Erbjudandet till BP-tränaren Olof Mellberg var närmast pinsamt och förnedrande. Han skulle ha en resultatbaserad lön och i kravbilden förutsattes att han på ett år skulle ta upp Sverige en division i Nations League. En förbundskapten är beroende av vilka spelare han har och vad de presterar och en förbundsordförande bör arbeta i takt och i nära samarbete med Elitklubbarnas organisation så att spelarutveckling, försäljning, uppföljningar i utlandsklubbarna också harmonierar med vad landslaget behöver. 

När Svenska Fotbollförbundet befinner sig i en besvärligare situation än på många år och personerna på ett antal vitala poster är nytillsatta, skulle den likaledes färska generalsekreteraren Andrea Möllerberg behövt en stark man bredvid sig i sitt dagliga jobb för att reformera, förbättra relationerna med både distrikt, klubbar och Föreningen Svensk Elitfotboll. Hon har sannerligen ingen lätt uppgift med en ordförande som föreslogs av en undermålig valberedning och valdes av bländade delegater och som hittills inte visat sig hålla måttet. Det är inte i talarstolen och på presskonferenser han skall glänsa. Det är i det hårda jobbet på kansliet. 

Reinfeldt sitter på sitt mandat till mars 2025.