2-1 mot Slovakien. Det är förstås inte på bragdnivå, det är en gruppfinal vunnen bland Europas C-nationer, vi får inte sväva iväg och tro att vi är i VM nu. För det är trots allt så; vi leds för nävarande av en dansk skalle som så här långt har hållit vad han lovat men som har en stor och allt annat överskuggande uppgift kvar innan vi tar honom till våra hjärtan och skriver ut ett cv i guldskrift. Men i dessa tider får man ta det som ges, glädjas åt allt man kan och det är förbaskat kul att se det här landslaget spela fotboll,

Vackert och effektivt

Vet inte om jag sett ett svenskt landslag medan sådan aggressivitet och med de offensiva pjäserna som stjäl huvudrollerna och utan minsta tvekan ockuperar motståndarnas domäner. Så här brukade ju motståndarna hantera oss. Svärma runt straffområdet, sätta press, trycka på och briljera med teknik och kreativitet.

Det var fotbollsadeln som satte fram hakan och vi som stod där med hjärtat i halsgropen. Det har funkat påfallande ofta ändå. För vi hade försvarsblocket, skyttegravarna, generalerna och krigarna, vi hade löparna och destruktörerna och så, i olika perioder, anfallskapacitet, kontringar, effektivitet.

Men det är här likväl något annat. Det vi ser och såg, inte minst under lördagskvällen på ett gräs som till och med korna skulle rata, är exakt det han lovade oss, dansken, när han hade sin programförklaring. Sverige skall spela kreativ, offensiv fotboll, passningarna skall gå framåt, motståndarnas planhalva skall vara spelplatsen, all den offensiva, tekniska och kreativa kapacitet som svenska spelare just nu har i så stor omfattning, skulle utnyttjas.

Publiken och TV-tittarna skulle underhållas. Vackert och effektivt. Det är inte alltid det komplicerade spelet fotboll tillåter oss att få både ock. 2-1-segern mot Slovakien var helt logisk och fullt rättvis och i underkant. Det var Sveriges just nu mest hyllade stjärnor som levererade.

Stjärnorna krokar arm

Det ser ju ut som att Viktor Gyökeres och Alexander Isak, två forwards som faktiskt hela Europa pratar om just nu, krokat arm med varann och med sin boss, Jon Dahl Thomasson, för en lång promenad vars slutmål finns på en  karta i USA, Mexiko eller Kanada sommaren 2026. Det är VM som gäller. Det vet Jon Dahl också. Och jag vet inte, vi får rätt snart veta, hur kvalmotståndarna ser ut och om det räcker med högkvalificerade pjäser bara på de offensiva positionerna. Isak har  nog aldrig varit bättre än just nu, rejälare och mognare i sitt spel, smarta framspelningar till den tunge, kloke (som en gammaldags centertank av Gunnar Nordahls modell) Gyökeres, han som regerar i Portugal, som kommer att tvinga de storklubbar som vill köpa loss honom från Sporting Lissabon att slanta upp mer än en halv miljard, han som har en märklig målgest, som en coronamask av fingrar, som också blivit viral.

Gyökeres slog till efter drygt två minuter, Isak stod för en smart framspelning, de kopierade hela spelsekvensen lite senare men då var målvakten i vägen. Men sättet som Gyökeres agerar på, hans styrka, hans löpvilja hans spelsinne, det är en fenomenal kombination av verktyg han har, som en schweizisk armékniv ungefär, och en smart liten framspelning till Isak när han tryckte  in Sveriges segermål. Så fin och effektiv fotboll. Och med evighetsmaskinen Kulusevski, alltid i rörelse, alltid på språng, totalt respektlös och optimistisk. Och Ken Sema, jag blir glad varje gång jag ser honom ge allt med hela sitt register.

OK, vi kommer att möta bättre lag, ingen kommer att underskatta Sverige nu och vi är medvetna om de försvarsbrister som måste repareras. Det som en gång var Sveriges starkaste personalgrupp är just nu en bristvara. 

Men så kul att se ett svensk landslag vinna av egen kraft och förtjäna segern till hundra procent.

Reindfeldt måste utmanas

Men vad händer med svensk fotboll på ett administrativt plan? Den dåliga nyheten är att den nuvarande ordföranden, Fredrik Reinfeldt, meddelat valberedningen att han vill fortsätta. Det var inte oväntat.

Men kan svensk fotboll verkligen låta sig nöja med att han sköter verksamheten med vänster hand?

Kritiken har varit omfattande och signalerna vi får som följer svensk fotboll är, att han är osynlig, att han tillbringar alltför mycket tid på alla andra uppdrag han har. Idrottens Affärers energiske och kunnige reporter Kjell Nilsson gjorde häromdagen en överblick av läget och trots allt gnissel och missnöje har ingen kandidat anmält sig som utmanare inför årsmötet i vår. Det finns gott om tid. Besked skall ges senast den 15 januari och en månad senare skall valberedningens ordförande Håkan Wifvesson berätta vem man föreslår. Det blir Reinfeldt förstås. Wifvesson har ju tidigare sagt att han inte ens märkt av hur motståndet ökat, inte minst ute i distrikten.

Men en utmanare måste fram. Det vore ynkligt om inte allt detta motstånd mot den sittande ordföranden, alla klagomål, också utmynnade i att han blir utmanad på årsmötet. Det skulle kunna sluta i en klassisk politisk fejd mellan sittande moderate Reinfeldt och det före detta socialdemokratiska statsrådet Ylva Johansson nu när hon lämnat tjänsten siom EU-kommissionär i Bryssel. Det vore nästan lite komiskt.  Fast man hoppas förstås på något bättre. Häckens ordförande Anders Billström har också nämnts men han verkar inte heller vara någon stark Reinfeldt-motståndare. 

Den förre modertledaren kunde inte ens ge plats i sin överfyllda agenda åt utdelningen av Lennart Johanssons pokal till mästarna i Malmö efter den allsvenska slutomgången. Ett givet hedersuppdrag för en SvFF-ordförande. 

Och det minsta man kan begära av en ordförande i Svenska Fotbollförbundet är väl att han kan erbjuda en nationalarena med gräs.