Ja, det blir mycket spanskt. Den nye tränaren heter Miguel Angel Ramirez, den biträdande Endike Gabina, assistenterna Mario Chavez och Guillermo Molins talar också spanska och vi är alla spända på vad det kommer att betyda. Träningsläger i Spanien, som sagt, och Ramirez måste återvända med ett nästan färdigt spel och ett lag som inom kort skall ta sig an Svenska cupen - MFF:s enda chans att lösa biljett till Europa igen.

Kulturrevolution

Och till detta; nästan en kulturrevolution. Många ut, lika många in. Ny ordförande, ny direktör, ny sportchef, ny tränare, nya assistenter, ny fystränare - mycket som måste falla på plats. Vi skall inte tala om ett ödesår men det är inte lite som måste förbättras, förändras, både rent praktiskt och i synen på vad som gick snett och med en rejäl portion självinsikt.

Den ende som står stadigt också när det blåser friskt (det gör det alltid i Malmö) är Daniel Andersson som väl snart haft alla titlar som går att uppfinna. Han har varit spelare, tränare, sportchef, direktör och skall numera tituleras fotbollschef. Och man kan ju undra; vad skall en ledare på ansvarig nivå i en fotbollsklubb kallas om inte fotbollschef.

Gissar att det inte betyder så mycket i själva verket för Anderssons del. 

Det var han och Olas Toivonen som misslyckades med alltför många spelarköp inför det senaste året och jag gissar att det är Andersson, konstanten i ledarstaben, som kommer att dra i samma trådar också i år. Det enda som lyckades bra förra året var spelarna som lyftes från den egna akademin, unga, hungriga och självsäkra spelare som fick chansen, tog den och gav löften om framtiden.

Nya roller och titlar

Henrik Rydström fick sparken efter två guldår och ett praktfiasko. Nu satsas det spanskt och om det blir en fluga som dansar en sommar - tränarkarusellen har snurrat fort och ofta i Malmö de senaste decennierna - eller en succé väntar vi med spänning på att få veta. Snön ligger vit i Malmö, ungarna sitter rosenkindade i sina pulkor i Pildammsparken, men cupmatcherna är inte långt borta och tålamodet är inte oändligt.

Ola Toivonen har fått en ny roll. När det gäller att upppfinna nya roller och nya titlar i chefsstaben finns ingen gräns för fantasin i MFF. Toivonen skall nu fungera som ”Top Talent Manager & Loan Manager”. Fint skall det vara. Och engelskt. Varför inte spanskt, kan man undra? Hans roll har varit lite diffus och detsamma kan man säga om Peter Wettergren. Varför han togs in i klubben och vad han tilldelades för roll och vad han gjort är det väl ingen som riktigt lyckats svara på. Han som fick så mycket beröm av förre förbundskapten Janne Andersson vars högra hand (eller om det var vänstra) han var under en både framgångsrik och tyvärr helt misslyckad tid i landslagsledningen. Här blev han bara en parentes.

Den onda cirkeln

Ödesår är kanske ett för starkt begrepp i sammanhanget och lika dramatiskt är det kanske inte som när klubben åkte ur Allsvenskan 1999. Men just nu talar inte mycket för att risken för ett nytt mellanår skall kunna undvikas. Det blir ett svårt och känsligt år för MFF. I tider när Norge tar för sig i Europa med både klubb- och landslag, när Köpenhamn börjar inkräkta på sydländska domäner för att bredda sitt underlag och med turbulens i ledningen, ny tränare, ännu inga skarpa nyförvärv är det ett fotbollsfebrigt Malmö som avvaktar med spänd förväntan. 

MFF är Sveriges rikaste klubb men när mera läcker ut än vad som rinner in går det fort och ställer klubben inför ett vägval; dra åt svångremmen, slimma organisationen eller satsa sig ur krisen. Mindre Europapengar kräver flera försäljningar för att hålla kassan i balans men det är de bästa spelarna som försvinner och därmed styrka och attraktioneskraft. Den onda cirkeln. Det är ett känsligt läge. Ny organisation, nya chefer, fortsatt stor och dyr organisation - det är mycket som står på spel och branschen har ont om tålamod, den är stessig och förväntningarna stora. 

Allt måste gå fort, inga långbänkar, tiden knapp. Och frågan som alltid hänger över allt; hur stort tålamod har finansiärer och publik.

Spanska flugan på Malmös största scen - fars eller drama?