I det ena fallet (Sirius) är det närmast en sensation, i det andra en logisk följd av ett misskött lagbygge. Jag var med när det första storlaget i Uppsala skulle byggas. Det skedde på Djurgårdens bekostnad; från klubbens mästarlag 1964 snodde den tuffa Uppsalaklubben storspelare som Leif Eriksson och Hasse Nilsson (ett fruktat allsvenskt radarpar; den verklige ”järnkaminen” Hans ”Tjalle” Mild, Torsten Fruucrantz och målvakten Arne Arvidsson. Senare anslöt också landslagsbackar som Hasse Selander från Helsingborg och Roland Grip från AIK.

PUB-mannen och spionen

Jag jobbade som reporter på Upsala Nya Tidning (1963-1966) när allting drog igång, när Owe Bergström, sonsonen  till varuhuskedjans, PUB, skapare, Paul U. Bergström, med, påstods det i alla fall, stora förmögenheter att slösa med ville att Sirius inte bara skulle vara ett känt och respekterat bandylag. Han engagerade en spion och uppköpare som gick under namnet Åmåls-Persson och när han blev synlig på de allsvenska läktarna runtom i Sverige förstod klubbarna, att nu var Sirius ute och fiskade och hade agnat med penningsummor som de inte kunde matcha.

Jag gjorde faktiskt en match i Sirius-tröjan i den där vevan, ja, innan de här stjärnorna kom, en vänskapsmatch mot Sundbyberg men jag valde journalistiken före fotbollen, var inte med på en enda träning och blev naturligtvis inte aktuell för seriespel. Men jag har för mig att jag slog den avgörande passningen så att ”Becke” Hedberg kunde avgöra till 2-1. Vita tröljor, vita byxor, vita strumpor. Så långt var det Real Madrid-klass.

laget nådde Allsvenskan första gången, 1969, hade jag flyttat till Linköping och nu hade fotbolls-Sverige fått ett nytt sensationslag att intressera sig för; Åtvidabergs FF hade gått upp i Allsvenskan och skulle vinna två SM-guld.

Inte bara en kuliss

Sirius gjorde ett par allsvenskan säsonger också 1973 ocgh 1974 men etablerade sig på riktigt först 2017 och nu, nio år senare når klubben sannolikt den dröm som Owe Bergström en gång hade: att Sirius skulle bli bäst i Sverige.

Ifjol letade vi superlativer för att försöka förklara undret på Listerlandet där lilla Mjällby inte bara vann sitt första SM-guld utan fullkomligt utklassade de så kallade storklubbarna, de förväntade mästarkandidaterna. Nu tycks Sirius göra om bravaden. Leder på 41 poäng med 25 i målskillnad med Hammarby 14 poäng efter och Djurgården (med en match mindre spelad) på tredje plats. Och det är inte bara en kuliss av vacker och effektiv fotbollsteater som skapats på Studenternas idrottsplats, det tycks som den gamla bandystaden totalt har konverterat till världens största sport, fotbollen, som normalt sett alltid haft svårt att lyckas i de gamla klassiska studentstäderna. Bra att vitmössorna får lite konkurrens av karnevalssugna fotbollsfans.

Det mår nog det akademiskt impregerade Uppsala bra av. Det finns ingenting som talar för att Sirius plötsligt skulle börja vackla och när lagets stora poänggörare, Isak Bjerkebo (11 mål och 8 assist), nu tycks stanna i klubben året ut borde det vara en garanti för att vi får fira ännu ett lag som vinner sitt första allsvenska guld i fotboll. 

Inte råd med sommar-rea

Bjerkebo är skåning (Hässleholm) och kom till Malmö FF redan som 13-åring men, som så många andra spelare, gled han ur klubbens nät (Kalmar, Skövde, Varberg) och hamnade till slut i Sirius i fjol, har gjort storsuccé och är idag guld värd.

Just Isak Bjerkebo kan väl få illustrera Malmö FF:s tillkortakommanden, att inte ha tålamod med talanger som fått blomma upp på annat håll eller att samla på sig en alltför stor trupp av inköpta spelare som inte på långa vägar motsvarat vad de kostat eller vad som annonserats angående deras förmåga.

MFF ligger på femte plats när serien vänder men har efter sommaren inte mött något av de förväntade topplagen och trots en viss uppryckning efter bytet till den norske tränaren, Gaute Helstrup, saknas i laget den speed som man ser i de flesta lag idag. Unga talanger har presenterats men det har kostat med lite för naivt spel och bristande stabilitet.

Att Taha Ali dessutom försvunnet till grekiska PAOK, enligt uppgift till det hutlöst låga priset av ca 22 miljoner kronor, och den tänkte ersättaren, Oskar Sjöstedt långtidsskadades efter en succéstart på höstsäsongen, gör inte saken bättre. Alltså; landslagman, VM-spelare, en av allsvenskans mest spektakulära spelare (Ali alltså); han borde ju inte gå för mindre än 50 miljoner. MFF kan hamna i en situation snart nog - efter två år utan Europaspel - där man inte har råd med någon sommar-rea på kvalificerade spelare.