Det var i augusti som nyheten presenterades. Svenska Ishockeyförbundet hade anställt Leif Boork som förbundskapten för damlandslaget. 

"Jag brinner för det här"

Han har berättat för mig:

”Jag brinner verkligen för det här uppdraget. Jag har sagt upp en del andra jobb för att kunna satsa fullt ut.

I dag finns 38 nationer inom damhockeyn. Omvärlden kommer i maxfart. Vi måste agera för att inte komma efter i utvecklingen.

Vi har en stor utmaning i kampen med giganterna Kanada och USA. Men i min värld finns chansen”.

Han om någon

Leif Boork, i dag 64 år, är dynamisk och den, om någon, som torde kunna sätta fart på både intresse och intensitet runt damhockeyn. Han har redan gett avtryck, inte minst i PR-avseende.

Boorken var Tre Kronors förbundskapten. Sovjet (som det hette på den tiden) var fullständigt dominant, men Boorken hävdade bestämt:

”Inom tre år vinner vi VM-guld”. 

Många av mina kollegor skrattade åt honom med kommentarer som ”han yrar i mössan”. Men Tre Kronor vann VM 1987 i Wien. ”Boorken” var den som banade vägen.

En ung sport

Damhockey i Sverige är en relativt ung sport. Den första organiserade matchen spelades 1969 mellan MoDo och Timrå. Det dröjde 18 år till första SM-finalen och den vann Nacka.

Så sporten har inte hunnit tränga in i det svenska folkhemmet. Som jämförelse så spelades första herrfinalen 1922. Men precis som damfotbollen är hockeydamerna på gång.

I modern tid så är damhockeyn lite av en ”var fjärde års” sport. Alltså lite som curling – uppmärksamheten uppstår vid OS. Senast i Sotji stred damerna bra och var nära bronsmedalj. I Turin 2006 vann erövrades en silvermedalj. Däremellan i det nationella damspelet råder en blyg tillvaro. 

"Fantastiska tjejer"

I högsta serien, Riksserien med åtta klubbar, består publiken normalt av endast nära och kära. I media syns tjejerna knappt. Så här långt har damhockeyn inte haft dragningskraft. Klubbarnas entréintäkter räcker oftast inte till att betala domarna.

Men nu är Boorken taggad:

”Jag tror att detta är ett uppdrag som passar både mig och damhockeyn. Jag känner en entusiasm i att utveckla och uppfostra. Att hitta nya mentala vägar. Att utmana spelarna. Hittills har tjejerna varit fantastiska att ta till sig mina budskap. 

Jag har fått höra att tjejer är svårare att coacha än killar. Mera ifrågasättande med mera, men så här långt har jag inte upplevt någon skillnad. Det var ingen av tjejerna som gnällde i somras när jag väckte dom mitt i natten för en två-timmars promenad”.

Investerar 3,2 miljoner

Faktum är att damkronorna får kosta och att de har en hög budget.

Svenska Ishockeyförbundet står som värd för damernas VM-turnering i VM i Malmö i mars 2015. Förbundet har budgeterat en kostnad om cirka 1 miljon för VM. 

Men förbundet vill tro på god PR och att tjejerna kan får sitt genombrott här. Faktum är att inför den här säsongen har damkronorna en budget på cirka 3,2 miljoner kr. 

Att jämföras med herrarnas Tre Kronor som ligger på dryga 8 miljoner. Stor skillnad, javisst, men snegla mot herrarnas J20-landslag och deras 2,3 miljoner så är det ändå ganska stora resurser som är reserverade för tjejerna.

Ännu mera under ett OS-år

Dessutom, under ett OS-år ligger damernas budget på cirka 3,5 miljoner. Nu ska sägas att det inte är enbart hockeyförbundet som går in med pengar. Stödet från SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) är rejält till damkronorna.Så damkronorna lämnas absolut inte åt sitt öde som framskymtar eller till och med beskrivs emellanåt. Dock, villkoren i klubblaget och i Riksserien är knapra, i synnerhet för den tjej som inte är aktuellt för landslaget. 

Men det kan man inte heller förvänta sig eftersom nationellt ger damhockeyn inga inkomster. Tjejerna får själva  betala en stor del av sina kostnader i många av de klubbar som driver damhockey. Och hockey är en dyr sport. 

Däremot har de tjejerna som tillhör landslaget bättre ersättning och träningsmöjligheter. Under VM-året beräknar förbundet att damkronorna är tillsammans i cirka 80 dagar. Läger, turneringar och en resa till Kanada ingår i förberedelserna inför VM. 

Boorken får sista ordet

Nio tjejer har under ett VM år 6-8 000 kr/månaden från SOK. Under ett OS-år är det 18 tjejer som har den ersättningen. Så de allra bästa tjejerna bjuds på rimliga förutsättningar.

För tre år sedan anställde förbundet f. d. landslagsstjärnan Erika Holst som ansvarig på tjänstemannanivå för damhockeyn. Hon brinner för uppdraget.

”Vi har idag cirka 3 500 licenserade damhockeyspelare. Men vi har fått ett drag i damhockeyn. Flera storklubbar, typ Linköping , HV 71, MoDo, Djurgården, Leksand, satsar. 

Önskvärt vore att flera tjejer började spela. Idag är det fortfarande många klubbar som inte bedriver damhockey. Kanada har cirka 80 000 licenserade spelare och USA cirka 50 000. Så vi har en bit kvar”

Slutordet får Leffe Boork.

"Vi ska inom kort på allvar utmana Kanada och USA".

Jag har berört vad han sa i Prag 1985…