Vi skulle kunna protestera mera

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Vi som tittar på evenemangen tycker inte det är bra att OS förlades till Sotji eller fotbolls-VM till Qatar, men vi agerar inte. Vi ställer inga krav och vi hotar inte med att sluta titta på tillställningarna. Varför inte det?
Då, byggarbetare och kranar kring Olympiastadion Fisjt där OS-invigningen och avslutningen hölls vid OS i Sotji 2014. Foto: Tobias Röstlund, TT

 

Konferensen Sport och Environment för en tynande tillvaro. Internationella olympiska kommittén och olika FN-organisationer är medarrangörer men förutom deltagarna är det nog få som ens vet om att konferensen är årligt återkommande. Nu är det ingen stor sak i sig. Konferenser finns i överflöd och likaså besökarna som inget hellre gör än åker runt i konferenssvängen.

Ett uppvaknande

Något mera allvarligt är det hur idrotten faktiskt förhåller sig till miljö och hållbarhet. Eller inte förhåller sig. Miljöfrågorna är lika frånvarande som medlemmarna på ett politiskt möte. Troligtvis är de inte heller saknade.

De etiska frågorna har dock, till skillnad från hållbarhetsfrågorna, börjat diskuteras inom idrotten. De är väl i och för sig snarare påskyndade av yttre omständigheter än av idrottens vilja att resonera kring dem. Hockey-VM i Vitryssland, Vinter-OS i Sotji och nu senaste mästerskap i Qatar har tvingat idrotten att förhålla sig till arbetares rättigheter, skäliga löner och arbetsförhållande och demokratiska värderingar.

Staffan Olsson uttalade sig politiskt korrekt nu senast: ”Om man tittar på det i ett större perspektiv med arbetarnas rättigheter, så är det klart att jag personligen inte tycker det är bra.”

Vi hotar inte

Alla idrottsorganisationer och spelare och ledare (i Sverige) fördömer och tar avstånd från rådande förhållande och kränkande av människors rättigheter men det stannar där. Ansvaret flyttas högre och högre upp i hierarkin där det tunnas ut och försvinner. När det når Internationella Olympiska Kommittén finns det tydligen inte längre något ansvar att diskutera.

Vem ska ta ansvar?

Konsumenterna, det vill säga vi som tittar på evenemangen, efterfrågar inte heller fakta om hur arbetarna behandlas eller om kvinnor får rösta eller inte. Vi tycker inte det är bra att OS förlades till Sotji eller att kommande fotbolls-VM hamnar i Qatar, men vi agerar inte.

Vi ställer inga krav på RF och vi hotar inte med att sluta titta på tillställningarna.

Då minsann...

Däremot ställer vi krav på H&M, IKEA och Volvo. De här företagen tvingas, av sina kunder, ha en ”code of ethics”. Deras program för hur de hanterar miljöfrågorna och arbetsmiljöförhållandena sträcker sig över hundratals sidor. 

Så fort något stort företag trampar i klaveret och ertappas med att betala ut för låga löner eller att bomullen plockas på ohållbart sätt skriker vi konsumenter. Upprop på Facebook och namninsamlingar lockar tusentals människor och vi andra hotar med att vägra handla billiga varor tillverkade under dåliga omständigheter.

Företagen pudlar och kryper till korset. De lovar att händelserna inte ska upprepas. De har inte råd med att deras varumärken fläckas eller att konsumenterna tappar förtroende för dem. De vet att konsumenterna har makt. Egentlig makt. En makt som företagen, hur stora de än är, inte kan bortse ifrån. Varför utnyttjas inte den makten då ett internationellt idrottsförbund trampar i samma klaver?

När vi klandrar varandra

Hur länge kommer idrotten att slippa ta ett socialt och miljömässigt ansvar?

Den brännande frågan är alltså: När vill vi förändra vår idrottskonsumtion med hänsyn till miljö och sociala faktorer? Är det hållbart att vattna golfbanor i Dubai, spela VM i fotboll i Qatar med air-con eller forsla snö över halva landet för att skidtävlingar ska kunna anordnas? Kan man lägga ett OS i två länder därför att det ena bara vill ha manliga idrottare? 

Det är helt och hållet upp till oss. Men precis som i fallet med klädföretaget eller bananimportören så kommer det förmodligen att bero mer på vilket tryck vi konsumenter lägger på varandra än på hur vi, en och en, agerar mot idrottsförbund och TV-bolag. 

Först när den ene TV-tittaren klandrar den andre för sitt val av underhållning kommer trycket att bli tillräckligt stort för att nå in i världsidrottens styrelserum.

Camilla Hending

Dennis Johansson (inte verifierad)

tis, 2015-02-10 11:38

1. Jag har slutat titta som en slags bojkott

Jag håller med om de mesta här. Efter Vintor-OS i Sotji hade jag bestämt mig att nu har jag fått nog. För jag hade dåligt samvete för att jag fortsatt titta trots att de gick i ett odemokratiskt Ryssland som blivit vidrigare och vidrigare sen mästerskapet. Jag har nu bestämt mig för att aldrig kolla ett mästerskap eller deltävling eller något slags sportevent i länder jag inte skulle vilja stödja på något sätt. Så inget Hockey-VM i Vitryssland, eller Handbolls-VM eller för den delen golf/tennis/friidrott tävlingar i mellanöstern och liknande. Kommer inte heller bli något Fotbolls-VM de kommande 8 åren för min del. Kommer kolla resultatlistorna och läsa om det för jag är fortfarande intresserad av resultaten, men kommer inte se eller lyssna på mästerskapen vare sig live eller i efterhand. Eller för den delen köpa VM-biblar eller liknande bara läsa artiklar om matcherna och kritiska artiklar om mästerskapet i stort. De är vad jag kan göra jag hoppas de är något.

Handbollslandslaget har snittlön på 678 000 kr 

Det är skillnad på folk och folk, inte minst ekonomiskt i idrottens värld.

 Svensk handboll, med sikte VM-final i Tele 2 söndagen den 29 januari, spelar i helt annan division än Janne Anderssons fotbollslandslag eller Sam Hallams Tre Kronor.

SVT direktsänder upp mot 60 timmar från SM-veckan i Skövde som pågår mellan 31 januari och 5 februari. Uppe på Billingen, där också längdskidtävlingarna avgörs, kommer SVT att ha en studio med Maria Wallberg som programledare. Alla de stora svenska stjärnorna, med den nyblivna Tour de Ski-vinnaren Frida Karlsson väntas vara på plats för att tävla.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Luftslott – eller en seriös satsning? Framtiden ger svar.

Hamburgerkedjan Brödernas intåg i Hockeyettan-laget Väsby IK, rör upp känslor i hockey-Sverige.  Högst ropade Aftonbladet som skrek i falsett att Väsby har ”sålt sin själ, falskhet & tjuveri”

Riksdagen har fattat beslut i fråga om propositionen om en förstärkt spelreglering. 

– Sammantaget väldigt positivt för våra allmännyttiga lotterier, säger Hans Sahlin, vd på Folkspel och ordförande i SVALO (Sveriges Allmännyttiga Lotterier).

Vid årsskiftet 2018-2019 förändrades finansieringen av Sveriges Television (SvT), Sverige radio (SR) och Utbildningsradion (UR).  Sedan 1/1 2019 bokförs TV-licensen  eller public service- avgiften på varje svensk medborgares skattsedel. Beloppet är 1 300 kr/person årligen och är reducerat för personer med låga förvärvsinkomster.

Lagändringen är bakgrund till en skarp mediadebatt om OS, och Jan Scherman, tidigare vd på TV 4 har levererat besk kritik av SvT:s inköp av rättigheter för de olympiska spelen 2026-2032.

1 372 298 263 kronor, 121 miljoner euro i klartext,  - för köp av en fotbollsspelare, Det väcker reaktioner inte bara i fotbollvärlden. Och den berörde, argentinaren Enzo Fernández fyllde 22 år  så sent som för en dryg vecka sedan och får nu pressen att leverera i sin nya klubb, Chelsea.