Vi skulle kunna protestera mera

Vi som tittar på evenemangen tycker inte det är bra att OS förlades till Sotji eller fotbolls-VM till Qatar, men vi agerar inte. Vi ställer inga krav och vi hotar inte med att sluta titta på tillställningarna. Varför inte det?
Då, byggarbetare och kranar kring Olympiastadion Fisjt där OS-invigningen och avslutningen hölls vid OS i Sotji 2014. Foto: Tobias Röstlund, TT
Annons

 

Konferensen Sport och Environment för en tynande tillvaro. Internationella olympiska kommittén och olika FN-organisationer är medarrangörer men förutom deltagarna är det nog få som ens vet om att konferensen är årligt återkommande. Nu är det ingen stor sak i sig. Konferenser finns i överflöd och likaså besökarna som inget hellre gör än åker runt i konferenssvängen.

Ett uppvaknande

Något mera allvarligt är det hur idrotten faktiskt förhåller sig till miljö och hållbarhet. Eller inte förhåller sig. Miljöfrågorna är lika frånvarande som medlemmarna på ett politiskt möte. Troligtvis är de inte heller saknade.

De etiska frågorna har dock, till skillnad från hållbarhetsfrågorna, börjat diskuteras inom idrotten. De är väl i och för sig snarare påskyndade av yttre omständigheter än av idrottens vilja att resonera kring dem. Hockey-VM i Vitryssland, Vinter-OS i Sotji och nu senaste mästerskap i Qatar har tvingat idrotten att förhålla sig till arbetares rättigheter, skäliga löner och arbetsförhållande och demokratiska värderingar.

Staffan Olsson uttalade sig politiskt korrekt nu senast: ”Om man tittar på det i ett större perspektiv med arbetarnas rättigheter, så är det klart att jag personligen inte tycker det är bra.”

Vi hotar inte

Alla idrottsorganisationer och spelare och ledare (i Sverige) fördömer och tar avstånd från rådande förhållande och kränkande av människors rättigheter men det stannar där. Ansvaret flyttas högre och högre upp i hierarkin där det tunnas ut och försvinner. När det når Internationella Olympiska Kommittén finns det tydligen inte längre något ansvar att diskutera.

Vem ska ta ansvar?

Konsumenterna, det vill säga vi som tittar på evenemangen, efterfrågar inte heller fakta om hur arbetarna behandlas eller om kvinnor får rösta eller inte. Vi tycker inte det är bra att OS förlades till Sotji eller att kommande fotbolls-VM hamnar i Qatar, men vi agerar inte.

Vi ställer inga krav på RF och vi hotar inte med att sluta titta på tillställningarna.

Då minsann...

Däremot ställer vi krav på H&M, IKEA och Volvo. De här företagen tvingas, av sina kunder, ha en ”code of ethics”. Deras program för hur de hanterar miljöfrågorna och arbetsmiljöförhållandena sträcker sig över hundratals sidor. 

Så fort något stort företag trampar i klaveret och ertappas med att betala ut för låga löner eller att bomullen plockas på ohållbart sätt skriker vi konsumenter. Upprop på Facebook och namninsamlingar lockar tusentals människor och vi andra hotar med att vägra handla billiga varor tillverkade under dåliga omständigheter.

Företagen pudlar och kryper till korset. De lovar att händelserna inte ska upprepas. De har inte råd med att deras varumärken fläckas eller att konsumenterna tappar förtroende för dem. De vet att konsumenterna har makt. Egentlig makt. En makt som företagen, hur stora de än är, inte kan bortse ifrån. Varför utnyttjas inte den makten då ett internationellt idrottsförbund trampar i samma klaver?

När vi klandrar varandra

Hur länge kommer idrotten att slippa ta ett socialt och miljömässigt ansvar?

Den brännande frågan är alltså: När vill vi förändra vår idrottskonsumtion med hänsyn till miljö och sociala faktorer? Är det hållbart att vattna golfbanor i Dubai, spela VM i fotboll i Qatar med air-con eller forsla snö över halva landet för att skidtävlingar ska kunna anordnas? Kan man lägga ett OS i två länder därför att det ena bara vill ha manliga idrottare? 

Det är helt och hållet upp till oss. Men precis som i fallet med klädföretaget eller bananimportören så kommer det förmodligen att bero mer på vilket tryck vi konsumenter lägger på varandra än på hur vi, en och en, agerar mot idrottsförbund och TV-bolag. 

Först när den ene TV-tittaren klandrar den andre för sitt val av underhållning kommer trycket att bli tillräckligt stort för att nå in i världsidrottens styrelserum.

Camilla Hending

Dennis Johansson (inte verifierad)

tis, 2015-02-10 12:38

1. Jag har slutat titta som en slags bojkott

Jag håller med om de mesta här. Efter Vintor-OS i Sotji hade jag bestämt mig att nu har jag fått nog. För jag hade dåligt samvete för att jag fortsatt titta trots att de gick i ett odemokratiskt Ryssland som blivit vidrigare och vidrigare sen mästerskapet. Jag har nu bestämt mig för att aldrig kolla ett mästerskap eller deltävling eller något slags sportevent i länder jag inte skulle vilja stödja på något sätt. Så inget Hockey-VM i Vitryssland, eller Handbolls-VM eller för den delen golf/tennis/friidrott tävlingar i mellanöstern och liknande. Kommer inte heller bli något Fotbolls-VM de kommande 8 åren för min del. Kommer kolla resultatlistorna och läsa om det för jag är fortfarande intresserad av resultaten, men kommer inte se eller lyssna på mästerskapen vare sig live eller i efterhand. Eller för den delen köpa VM-biblar eller liknande bara läsa artiklar om matcherna och kritiska artiklar om mästerskapet i stort. De är vad jag kan göra jag hoppas de är något.

De står mot varandra. Amerikanska impopulära ägarefamiljen Kroenke och svenske Spotifygrundaren Daniel Ek med stora sympatier hos många tusen fans.

Båda parter vill skapa intrycket att de inte kommer att ge sig.

Efter en tid med tillåtelse om enbart åtta åskådare på publika evenemang låter 500 som en utopi. Men det är fakta och ska vara trovärdigt, för det kommer från högsta vederbörande.

Idrottsminister Amanda Lind sa det i en TT-intervju med Sveriges Radio på fredagsförmiddagen. Regeringens förslag är formulerat: från 17 maj ska 500 åskådare tillåtas, under förutsättning att smittoläget medger..

Träskidor med tårem, vadmalsbyxor, tjärvalla och packad snö på skogsvägar och stigar. Nästa år firar Vasaloppet 100 år och vad passar då bättre än att åka skidor som om det vore 1922?

Svara på den frågan,om du kan. Men i alla fall, lördagen den  12 februari 2022 arrangeras ett nio mil långt historiskt Vasalopp – ”Jubileumsvasan” – med målsättning att försöka efterlikna det första loppet så långt som möjligt. Ansökan till århundradets utmaning öppnar onsdag 12 maj och en jury väljer sedan 19utklädda skidåkare som får chansen att delta i det historiska loppet.Det blir något att berätta för barbarnen – eller vallarna…

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Vi är så glada. De här pengarna gör verkligen stor skillnad för oss. Våra idrottare har inte samma förutsättningar till ekonomisk stöttning som aktiva inom övrig elitidrott, så det här stödet är väldigt välkommet och ger oss en möjlighet att hjälpa våra paralympier  

För ett år sedan avslöjades Unibets rekordsponsring när bolaget gick in som huvudpartner till svensk elitfotboll. Ett avtal som löper över sex år, med option på ytterligare sex år, med ett initialt värde på 900 miljoner kronor eller om optionen utlöses ett totalt värde på 1,8 miljarder.  Nu väljer Unibet att utöka satsningen genom att också bli presentationspartner.

Riksidrottsnämnden, RIN (”idrottens högsta domstol”) ger Boden Hockey rätt i den inflammerade striden med ligaorganisationen Hockeyettan. Domen kan inte överklagas och är ett svårt bakslag för Svenska Ishockeyförbundet, som av RIN anmodas att skriva om sina tävlingsbestämmelser, paragraf 6:1.

I domen har RIN ogiltigförklarat kravet på medlemskap i Hockeyettan enligt SIF:s tävlingsbestämmelser. För Boden Hockeys del är 1,5 års kamp för föreningsfrihet, bibehållet självstyre och principen om avtalsfrihet nu klargjord.

Beroendet av en ständigt pågående köp och säljverksamhet är inget nytt, men nu påvisar en undersökning hur få egna spelare som finns bland klubbarna i tilltänkta Super League. Beroendet är i det närmaste totalt och verksamheten är snarast  uppbyggd på att värva från andra klubbar runt om i världen.