Så mycket att ta reda på

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det är ingen tvekan om att idrotten står inför många utmaningar. Rimligen behöver vi nya lösningar, inte minst kring hur vi leder idrottsföreningar.
Forskare från andra länder pratar om medlemsägda klubbar som samverkar med lokala bostadsområdet. Som svensk kan det kännas lite coolt när man kan säga ”ja alltså, i Sverige har vi ju sedan länge...”, skriver Magnus Forslund. Foto: TT

 

Forskning är ett sätt att komma till svar, om inte annat för att vi då försöker förstå oss på vad det är vi har med att göra. Det är ju inte alltid självklart att en idrottsförening är en idrottsförening om ni förstår hur jag menar. 

Fokus på föreningarna

Då och då besöker jag den årliga europeiska konferensen i sport management, EASM. Konferensen samlar forskare från hela världen, även om flest givetvis är från Europa. Några enstaka representanter för företag, förbund och föreningar finns också. Det är intressant att försöka summera en dylik konferens. Vad är det som det pratas om på den internationella scenen när det gäller sport management? Vilka lösningar nämns här?

Årets konferens hölls i Coventry. Runt 400 deltagare och många presentationer av forskningsprojekt. Det är omöjligt att få en helhetsbild, då det varje dag pågick åtta seminarier samtidigt. Man får således välja vad man är med på. En värdemätare är ”hur svårt är det att välja”?

Går jag tillbaka åtta år är det en stor skillnad på fokus. Då handlade det mest om sådant som förbund gör eller om stora event som OS.

Det var då populärt att prata om ”the legacy of event”. Det var nästan omöjligt att hitta forskning som handlade om att leda en idrottsförening. Nu är det annorlunda, med mer fokus på föreningsnivå. Glädjande nog är det inte heller bara elitföreningar som studeras. 

Det vi kan sen länge

En anledning till nämnda trend är att olika aktörer nu börjat stimulera forskning. Exempelvis har UEFA lanserat FREE, Football Research in an Enlarged Europe, vilket resulterat i flera projekt, artiklar och mini-konferenser på teman såsom financial fair play, CSR, football in the community och Governance. 

Lärdomen av detta är att forskare inte ”av sig själva” plötsligt börjar intressera sig för ett fenomen. Det krävs att det finns de som pytsar in medel och som har ett intresse av resultat. 

Länkat till detta är ett generellt större intresse för community sport, dvs den typ av idrottsverksamhet som Sverige sedan länge ”egentligen” excellerat i. I och med detta sätts fokus på den lokala idrottsföreningen och inte nationella idrottsförbund. Här är det offentliga medel som ligger bakom satsningarna.

De vill veta mer om oss

Det är spännande men också lite upp-och-ner-vänt att höra forskare från andra länder hänfört prata om medlemsägda klubbar som samverkar med lokala bostadsområdet. Som svensk kan det kännas lite coolt när man kan säga ”ja alltså, i Sverige har vi ju sedan länge...”. Det märks att de känner till systemet i Sverige och är intresserade av att veta mer.

Samtidigt, det är meningen att det ska stå ”egentligen” i meningen ovan. För frågan är om vi i Sverige är så mycket bättre på detta än i andra länder – numera. 

Hur mycket vet vi egentligen om vårt egen idrottsföreningsvärld?

RF:s årliga rapporter är bra på många sätt och vis, men skrapar på en yta som döljer många fler frågor. Utomlands har man i flera diskuterat förändringen från traditionell ”medlem” till ”pay-and-play-kund”. Flera forskare hävdar att det enda rätta är att acceptera denna förändring och anpassa hela systemet efter det. 

Sisus monopol

En annan fråga är om det är rimligt att det existerar en monopolsituation när det gäller att stödja idrottsföreningars utveckling? Jag tänker här på SISU, en fantastisk möjlighet för många föreningar. Men är verksamheten effektiv? 

De utländska forskare som frågar får till svar att jag inte vet, då jag inte känner till någon djupgående studie om detta. Utvärderingarna av handslaget/idrottslyftet riktar sig ju främst mot dessa satsningar och inte den grundläggande verksamheten.

De tittar då lite skeptiskt på mig: hur kan ni lägga så mycket pengar utan att veta resultatet? 

På EASM-konferensen var vi sex personer från Sverige, varav två var företagsekonomer, jag och Sten Söderman från Stockholms universitet. Vi borde vara fler. 

Krävs mer forskning

Ett bekymmer är dock bristen på finansiering från intresserade aktörer. Det är fortsatt så att av de ringa medel som satsas på samhällsvetenskaplig forskning, går det mesta till andra frågor än sådana som kan benämnas företagsekonomiska – eller idrottsekonomiska om ni hellre vill uttrycka det så. 

Det kan givetvis ses som att utslag av att det är för få forskare som söker. Det kan också ses som ett bevis för att det krävs särskilda satsningar, med öronmärkta pengar till projekt som handlar om just ledning av idrottsföreningar.

Om så inte sker,  lär vi fortsätta vara rätt få svenska deltagare på EASM-konferensen. Antal deltagare är ju såklart i sig självt inte poängen, men jag tror ni förstår vad jag menar.

Magnus Forslund

274 ärenden har tagits emot via Riksidrottsförbundets visselblåsartjänst under 2021. Flest ärenden handlar om kränkande behandling men många ärenden kan kopplas till frågor som rör pågående pandemi såsom frågor om covidpass, vaccin, restriktioner och årsmöten som inte kunnat hållas.

Under år 2021 har 274 ärenden tagits emot via Riksidrottsförbundets visselblåsartjänst. Ärendena gäller rikstäckande större idrotter och lagidrotter i något större omfattning än mindre idrotter och individuella idrotter. 

Efter lunch på måndagen hörde n iväl jublet som ekade över hela Sverige… när beskedet kom - Regeringen och Folkhälsomyndigheten gav klartecken tilll höjningen för 500 åskådare per sektion vid idrottsevevemang. Klubbarnas kassörer hördes mest i hyllningskören, för klartecknet betyder mycket för intäkterna i alla klubbar. 

De 24:e olympiska vinterspelen står för dörren, kostnaden för SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, uppgår till 85 miljoner kronor fördelat på 116 aktiva samt 148 ledare/tekniker. Truppen är rekordstor och medaljmålen är också höga.

Verksamhetschefen Peter Reinebos målsättning är tydlig, minst 15 medaljer, det skulle innebära samma medaljrusch som OS i Sotji 2014 .

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Enskede IK är en av Stockholmsregionens största fotbollsföreningar med 2000 aktiva spelare och 400 engagerade ledare. Nu belönas klubben ordentligt. EIK har tecknat ett sexårigt sponsorkontrakt med RYK GROUP, en familjeägd koncern som investerar i framstående entreprenörsledda bolag. Avtalet är det största i föreningens historia och garanterar klubben ett miljonbelopp varje år under avtalstiden. 

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

Nent Group passar på att har förlänga avtalen med inte mindre än fyra av sina populära fotbollsexperter.Bojan Djordjic, Johanna Frisk, Erik Niva och Glenn Strömberg har samtliga skrivit på nya långa kontrakt som betyder att de kommer bidra till Viaplays fotbollssändningar under flera år framöver.

– Det var ett av de enklaste besluten i hela mitt liv, säger Glenn Strömberg.

Djurgården inleder 2022 med att värva Victor Edvardsen, den hett eftertraktade målmaskinen från Degerfors som nu ansluter för att boosta den blårandiga offensiven under de fyra kommande åren. I fotbolls-Sverige talas det om en rekorddyr övergång, möjlige den dyraste någonsin. Djurgården tvingades lösa 

Notabelt är att han fostrades i IFK   Göteborg. 2015 gallrades han bort vid klivet från juniorlag till A-lag.