Decemberuppgörelsen var unik. Riksdagstårtan som traditionellt skurits i åtta delar har nu delats på ett nytt sätt. I en liten bit och en stor. 

Stora förändringar

Det är inte bara glasyren som är ny utan tårtan under den har också bakats på ett nytt sätt. Så låt oss inte luras av den skinande ytan utan i stället försöka se vad som händer på djupet.

Vi har under lång tid skapat bilder av livet och samhällskroppen som påminner om en tårta där varje tårtbit utgjort en egen värld, utan påverkan från, eller involvering med, de andra bitarna. 

Således har bostadspolitiken tagit hand om problemet med att unga människor har svårt att få tillgång till egen bostad, socialpolitiken har arbetat med drogproblematik och arbetsmarknadspolitiken med ungdomsarbetslöshet.  

Inget är sig likt

Varje tårtbit har - efter bästa förmåga - arbetat med att lösa de utmaningar som samhället står inför. Och gränserna för varje tårtbit kan förstås utifrån gränserna för de problem som fått definiera den. 

Nu ritar vi om kartan, sakta med säkert. Utmaningarna heter kanske utanförskap, klimathot eller fetma. Gradvis inser vi att en enskild tårtbit inte längre har möjlighet att ta sig an de komplexa utmaningar som detta innebär. 

Problembeskrivningarna överensstämmer inte längre med sektorsindelningen och ingen sektor är omfattande nog för att hantera ett fullständigt samhällsproblem.

Nytt - och komplicerat

På samma sätt som politiken delats upp i olika sektorer har också samhället gjort det. Idrotten har sålunda haft sin egen lilla tårtbit och har levt gott på att leverera ett gott liv till alla människor - så länge det handlat om idrott, fritid och fysisk aktivitet. 

Varje tårtbit - inkluderat idrotten - har också kunnat utveckla sin egen kultur och sitt eget sätt att beskriva världen. Resultatet har blivit att de blivit både autonoma och autodefinierande. De bestämmer själv både sin organisation och sitt syfte. 

Men samhällsproblemen har blivit mer komplexa också utanför riksdagsarbetet. Vi har därför, under årtionden, försökt hitta lösningar som bygger på samarbete mellan tårtbitarna. 

Ett samarbete som nästan alltid ger mycket magra resultat. Ett samarbete som egentligen varit mer av partsförhållanden än av partnerskap och där aktörerna i huvudsak betraktar samarbetet som ett sätt att förbättra villkor och verksamhet, utifrån sin egen definition.

Ett konfliktfyllt skeende

Debatten om decemberuppgörelsen visar hur konfliktfyllt det här skeendet är. Blixtsnabbt delas vi upp i två grupper. Dels de som vill utveckla och bevara den existerande delningen av tårtan. Dels de som vill både baka och skära den utifrån helt nya linjer. 

Idrotten är inte där ännu, kanske inte på många år. 

Men just därför är det nyttigt att studera skeendet. Kanske är det en situation som inte bara de politiska partierna utan också de övriga stora folkrörelserna kommer att hamna i. Då kanske också idrottsrörelsen måste fundera på hur en ny samhällstårta skall delas.