Det är en förmån att varje dag vakna upp och försöka göra eller tänka ut något tillsammans med styrelse och medarbetare för att förbättra förutsättningarna för föreningar och förbund, så att de i sin tur kan göra sin verksamhet ännu bättre för sina medlemmar.

Många tvärsäkra...

Vad som bör och ska göras har ”alla” synpunkter på. En stor del av tjusningen med uppdraget är att nästan ingen är likgiltig inför idrotten. Det finns förstås personer som verkligen inte gillar idrott, men de allra flesta gör det – inte minst underhållningsvärdet av tävlingar och mästerskap.

Att mer eller mindre dagligen träffa kända och okända människor som vill prata om något de sett, hört eller upplevt själva, och som berört dem, det är sällsynt. För det mesta är detta bara roligt, men det finns undantag.

Inför tvärsäkra uppfattningar om hur saker borde skötas utifrån ett mycket smalt perspektiv, ibland direkt tunnelseende, kan det vara rätt irriterande när det kommer från personer helt utan självdistans.

Mer komplexa frågor

I själva verket är de flesta frågor betydligt mer komplexa än de kan verka vid första anblicken utifrån, och ställer därför stora krav på helhetssyn. Styrelsens och generalsekreterarens uppgift är att se hela perspektivet och fatta beslut utifrån olika intressen som ibland delvis står emot varandra. Och sedan kommunicera motiven och tillsammans stå upp för besluten.

Överhuvudtaget är uppgifterna att leda och samla styrelsen att enas i beslut även i riktigt besvärliga frågor, och att samspela med generalsekreteraren och kansliet de kanske absolut viktigaste.

Styrelsearbete handlar i en sådan här organisation om att skapa de bästa möjliga förutsättningar för arbetet i organisationen. Avgörande är samarbetet styrelsen – generalsekreteraren liksom det mellan ordföranden och generalsekreteraren.

Detta, och att föra en bra dialog med de 70 medlemmarna (specialidrottsförbunden, SF) för att skapa samsyn och ömsesidigt förtroende, lägger grunden för att lyckas.

Ska träffas ofta

Kommunikation och dialog med medlemsförbunden kan inte nog betonas. En sak vi började med ganska direkt när jag blivit vald var regelbundna ordförandekonferenser med alla specialidrottsförbund.

Regelbundna innebär i det här sammanhanget ungefär två gånger per år, vilket kan låta lite. Självklart skulle vi vilja träffa förbunden oftare men alla SF-ordförande lägger ned väldigt mycket tid på det egna förbundet och de allra flesta har dessutom ett civilt heltidsarbete, så det gäller helt enkelt att hitta en rimlig nivå.

Sedan några år tillbaka träffas vi ganska sällan i hela gruppen, utan numera oftast SF-ordförande och generalsekreterare tillsammans fördelade på fyra-fem olika tillfällen, men med samma program. Då blir det enklare att verkligen kunna föra en dialog.

Uppdraget, inte personen, är viktigast

Ledarbyten, inte bara inom idrottsrörelsen, får ofta fel fokus, nämnde jag i förra krönikan. Personen som blir ordförande är självklart viktig, men han eller hon jobbar på medlemmarnas uppdrag, inte på sitt eget…

De frågor som ordförande driver formas i ett samspel tillsammans med styrelse och kansli, och ska inte bero på vad ordföranden känner för eller tycker är kul. Vikten av rätt drivkrafter, och det menar jag gäller alla ledaruppdrag i alla sammanhang, är utomordentligt viktig.

Den huvudsakliga drivkraften måste alltid vara att arbeta utifrån organisationens och medlemmarnas uppdrag, inte att profilera sig själv eller skapa en egen plattform. Låter det här lite småtråkigt? Nej, jag lovar – inte ett dugg!

Då blir man en vindflöjel

Att ha en god dialog med medlemsförbunden och vinna deras förtroende är helt nödvändigt, annars går det inte att arbeta vidare. Det är inte för inte som rollen kallas just förtroendevald.

Men att vinna och behålla ett förtroende får inte blandas ihop med följsamhet. Medlemmarna måste gilla sin ordförande, annars blir vederbörande inte omvald. Men medlemmarna vill ha en ordförande som åstadkommer resultat genom att föra frågorna och organisationen framåt – och då måste ordförande och styrelse också våga leda, och ibland driva en linje som inte gillas av alla.

Framförallt handlar det om att ha en klar idé och stå för den och för tydliga värderingar, för annars är det väldigt lätt att bli en vindflöjel i en värld där det ju faktiskt ingår i konceptet att medlemmarna har olika uppfattningar i sakfrågor eller om hur frågorna ska drivas. Då raseras förtroendet ganska snabbt – och utan förtroende försvinner möjligheterna att åstadkomma något.

En ordförande bestämmer tonen

Min efterträdare bör ha stor erfarenhet och rätt kompetens för uppdraget, och en rad personliga förmågor och egenskaper som det gäller att använda på rätt sätt – och det är framförallt hit intresset för vem som ska bli ledare ska riktas.

Som ordförande sätter du, vare sig du vill det eller inte, tonen för hur Riksidrottsförbundet ska uppfattas. Och just tonläge och hur man arbetar för att skapa relationer och bygga förtroende är ett klart underskattat verktyg i verksamheter där det kan ta lång tid innan resultaten syns.

Styrelsearbete och ledarskap är roligt och intressant, och jag tycker jag lär mig saker dagligen. Därför kan det nog hända att jag återkommer på temat en gång till.