Idrottens tävlingsmoment har diskuterats livligt den senaste tiden. Jag uppfattar att debatten handlar om att vinna - inte om att tävla. Det kan finnas anledningar att problematisera frågan ytterligare om man inte vill hamna i ett skyttegravskrig om vem som har rätt eller fel. 

Min inställning till tävling är positiv. Jag tror i grunden att alla gillar att tävla förutsatt att vissa kriterier uppfylls. Tävling är både roligt och sporrande - i rätt sammanhang - och ett givet inslag i vilken idrott som helst. Men det har blivit fult att tävla, åtminstone som jag tolkar det utifrån den aktuella debatten. 

Tävling likställs med konkurrens mellan individer och utslagning till följd av detta. Toppning och elitsatsning slår ut och lämnar barn och ungdomar uppgivna och gråtandes vid planen. 

Två olika bilder av skeendet

Idrotten å andra sidan - med forskningens stöd - visar på att anledningen till att barn slutar i föreningsidrotten inte är elitsatsningar. Två olika bilder av samma skeende. Men vad beror det på - att unga slutar idrotta i föreningar? Ja, mekanismerna bakom är inte helt klarlagda.

• Vid terminsstart kommer en hop ungar till träningen, förväntansfulla och med spring i benen. 
• Vid slutet av terminen har ett stort antal av de sprudlande barnen slutat. Inget konstigt med det kan tyckas, det är så det ser ut. Men varför det är så är vi alltså inte överens om. 

Det förutsätts ofta att de som slutar är de som har sämst förutsättningar för sporten och de som stannar kvar är topptalangerna. Det är inte nödvändigtvis sant. 

Många giltiga skäl

Andra mekanismer såsom svårigheter med språket, oinspirerande ledare, lagkamrater som man inte passar ihop med eller tråkiga träningar kan vara minst lika giltiga skäl. Andra skäl kan handla om tävlingsmomentet som är fundamentet i idrotten. 

Men att tävla och att vinna är två helt skilda saker. Vi kan jämföra det med seriespel och cupspel. I en serie tävlar alla lag mot alla vilket betyder att samtliga spelar lika många matcher.

• I en cup får lagen spela olika mycket. Ju bättre du är desto mer får du spela. Fokus i cupen är således att vinna - förutsatt att de som deltar faktiskt vill vara med. 
• I seriespelet koras också en vinnare men inte till priset att av flertalet knappt får chansen att delta. Man tävlar, men vinner inte på någon annans bekostnad vad gäller fortsatt deltagande. 

Jämn kamp alltid roligast

Cupspelet förstärker därmed skillnaderna mellan lagen. De som redan är duktiga får mer tävlingstid (de går vidare) - och därmed bättre förutsättningar vid nästa cuptillfälle. Det omvända gäller laget som åker ut i omgång ett. Mekanismerna i systemet förstärker alltså de ursprungliga skillnaderna ytterligare. 

Ett annat sätt att se på skillnaderna mellan vinstfokus och tävlingsfokus är styrkeförhållandena. Om fokus är på själva tävlingen blir det roligast om det är jämna lag - precis som i korpen eller i spontanfotboll i parken.

Om fokus däremot är på att vinna är det en fördel om det egna laget är fullständigt överlägset. Ett innebandylag som saknar avbytare kommer att förlora. Om tävlingen, inte vinsten, är i fokus så lånar man en spelare från motståndarna. Om vinsten är fokus är det otänkbart.

Enklast inte sällan det bästa

En elitidrottsman sade, i samband med olympiska spel för ett antal år sedan, "det är svårt att göra sitt bästa när man vet att motståndarna kan bli straffade och till och med fängslade när de kommer hem efter en förlust".

Riktigt så drastiskt är inte ett vanligt cupspel en söndagsmorgon men det ligger något i det. På vems bekostnad man vinner är en relevant fråga att ställa.

De flesta av oss är överens om att det inte är särskilt roligt att vinna över sina barn. Barnets förlust är större än min vinst vilket gör att det är bättre för oss att förlora. Barnet vinst - å andra sidan - är större än min förlust. 

Att skilja på att vinna och att tävla skulle vara nyttigt inte bara för pressen utan även för idrottsrörelsen. Kanske kan man bestämma sig för om man ser sig och sin organisation som en cup eller som ett seriespel? Det, tror jag bestämt, skulle idrotten vinna på.