Någon utifrån måste granska idrotten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
I logikens namn kan vi inte vänta oss annat än att någon säger att ”eftersom vi ändå inte kan förbjuda mutor borde de bli lagliga. Under ordnade former”. Den resan är ju påbörjad vad gäller bengaler.
Fotbollen klarade inte att hålla rent. Det krävdes att FBI började intressera sig för vad som skedde i organisationen. Här slår till FBI och lägger beslag på dokument. Vem trodde att sådana här bilder skulle bli realistiska inom idrotten? Foto: TT

 

Idrottsrörelsen har en lång historia av regler och kontroll bakom sig. Ända sedan antikens dagar har det funnits anvisningar kring hur idrott skulle bedrivas och vad som inte var tillåtet. Allt eftersom har reglerna utvecklats och förfinats.

Idrottare - och supportrare

Grekerna hade nog inga dopningsregler men säkert en rad andra. Med varje regel följer också ett kontrollsystem. Det internationella friidrottsförbundet (IAAF) var det första som förbjöd dopning och de första testerna infördes följaktligen vid EM i friidrott 1966. Idrotten har alltså alltid säkerställt att man följer reglerna. Eller?

Idrottsrörelsen består av två kategorier. Vi kan kalla dem idrottare och supportrar. Den första gruppen är lätt att identifiera; de är i ständig rörelse bokstavligt talat. 

Den andra gruppen är egentligen lika lätt att urskilja. Några av dem sitter på läktarna och är supportrar i ordets vanliga bemärkelse men också materialförvaltare, tränare, styrelsemedlemmar och kassörer är supportrar. De hör till idrottens supportorganisation. Det gemensamma för dem är att de sällan eller aldrig rör sig. 

Olika bevekelsegrunder

Idrottarna har ett tydligt skäl till att vara med i idrottsrörelsen och det är att utöva en sport, efter bästa förmåga. 

Det råder ett svart eller vitt förhållande, antingen idrottar man eller också gör man det inte. Reglerna i idrotten är relativt enkla att följa. Det finns tydliga gränser för vad som är tillåtet och inte. Också i det avseendet är idrotten svart/vit. Idrottarna håller sig i stort sett till de spelregler som är uppsatta. 

Supportrarna – alltså alla de som inte behöver duscha efter sitt deltagande - har många olika individuella skäl att vara med eller hänga runt idrotten. 

Syftet med deras medverkan är inte alltid uppenbar. Avsikten kan vara god - att hjälpa och stötta idrotten - men den kan också handla om egenintresse och makt, prestige eller som en del i ett större karriärprojekt. 

Många gråzoner

Om den aktive idrottaren har lätt att identifiera sig som inne eller ute så finns supportrarna på alla tänkbara platser, från helt uppslukade till knappt engagerade. Det är mycket mer av gråzoner och så verkar det vara vad gäller regelföljande också. Det finns visserligen tydliga rättesnören men man är faktiskt inte överens om huruvida det ens är önskvärt att de följs.

Regelkollen som jag skriver om i inledningen av den här texten gäller, vid närmare betraktelse, tydligen bara idrottarna. Den supportande organisationen sätter alltså upp kontrollapparaten för att granska idrottsutövarna. De använder den senaste tekniken för att räkna röda blodkroppar, avslöja en offside, väga en båt eller spåra tvivelaktiga preparat. 

Idrotten anstränger sig alltså för att själv, på egen hand, avslöja Lance Armstrong (dopning), det spanska basketlaget i paralympisk OS (de som simulerade förståndshandikapp) eller Boris Onisjtjenko (han med knappen i värjan). Idrotten har också skapat Medicinska kommissionen för dopning och avlönar tongivande rättskipare såsom Arne Ljungkvist.

Gemensamt för dem är att de verkar och finns inom idrotten. 

Kärvs insatser utifrån

För att skipa rättvisa och se till att reglerna följs i idrottens supportande del krävs det däremot insatser utifrån. Det är FBI som avslöjar fusket i FIFA och det är en amerikansk åklagare, Loretta Lynch, som är först med att peka ut de fuskande. 

Orsaken är att ingen vill eller kan kolla sig själv. Alltså kollar supportorganisationen idrottarna – men idrottarna har ju ingen motsvarande möjlighet att kolla supportrarna.

Konsekvensen av den här asymmetrin blir att idrottens problem med anseende och förtroende allt oftare handlar om supporten och allt mera sällan om själva idrotten. 

Vart tar det vägen?

En rörelse som tillåter bengaliska eldar och mutor kommer inte att klara sig genom att införa strängare dopningskontroll och elektronisk offsidebevakning. Vi är redan i en situation där offsideregeln i det närmaste bevakas med satelliter men man tycks inte vara särskilt intresserad av att lägga fem minuter på att kontrollera sina egna verifikationer. 

Antingen måste idrottarna organisera sig på ett sätt som gör att de kan kontrollera och ställa krav på supportrarna. Eller också krävs det en tredje struktur Inom idrotten. En som är lika specialiserad på supportorganisationernas regelbrott som Arne Ljungqvist varit specialiserad på dopning.

Och då, ja, i logikens namn kan vi annars vänta oss att någon säger att ”eftersom vi ändå inte kan förbjuda mutor borde de bli lagliga. Under ordnade former”. Den resan är ju påbörjad vad gäller bengaler.

Camilla Hending

MnM (inte verifierad)

tis, 2015-06-09 03:42

1. Kontroll av idrottsföreningarna, förbund och hela rörelsen....

Kan hålla med om det mesta utom att tränare ej skulle duscha (i många idrotter måste tränaren själv vara lika aktiv) och att alla som tränar gör det för att bli så bra de bara kan. Många är de som idrottar bara för att hålla sig iform eller ha kul. Sedan om det går bra struntar de i. Men viktigaste saken tar du upp. Just att det behövs ett statligt organ i varje land (eller internationellt oberoende) som kontrollerar idrottsföreningarnas och förbundens (är juridiskt också idrottsföreningar) verksamheter så att de verkligen följer gällande regler och är vad de utger sig för att vara som organisation (demokratisk allmännyttig ideell förening i Sverige). Så att de inte drivs som företag där inte medlemmarna (de vill inte ha dem på årsmöten eller att de engagerar sig för mycket) får reda på sina rättigheter och skyldigheter. Verkligen får reda på vad ett årsmöte, stadgar, styrelse, ordförande (ej kung utan förtroendevald och ledamot som övriga ledamöter med förmånen att ha utslagsrösten om det blir oavgjort vid omröstningar), medlemsavgift jämför med verksamhetsavgift mm. Det finns så många föreningar som ej är riktiga/verkliga föreningar om man skulle kolla hur dess verksamhet bedrivs. Maktkoncentration, undanhållande av information mm. Rädda den svenska idrottsföreningen och idrottsrörelsen. Ta tag i detta för hela svenska idrottsrörelsen nu. Precis som FBI gjorde för FIFA.

Fred (inte verifierad)

ons, 2015-06-10 18:30

2. Vilken märklig och ohållbar

Vilken märklig och ohållbar jämförelse. Mutor är någonting dåligt. Pyroteknik är någonting bra. Pyroteknik fanns länge innan någon ens kom på tanken på ett förbud, och nu när vi har ett sådant så har det visat sig väldigt kontraproduktivt. Varför ska vi ha ett totalförbud Camilla? Är det något slags självändamål? Varför isådanafall - när det finns andra förhållningssätt som faktiskt kan fungera? Varför försöker en del "huliganisera" pyroteknikanvändandet när det är någonting som kommer från de positiva krafterna på läktarna?

Oscar (inte verifierad)

tors, 2015-06-11 11:42

3. Korkad jämförelse

Att jämföra bengaler med mutor är inte speciellt rättvist. Bengaler är enbart till för att skapa en magisk atmosfär på våra allsvenska arenor. Mutor är direkt kriminellt och kan inte direkt likställas med pyroteknisk aktivitet. Menar du på allvar att bengaler är lika illa som mutor? Förklara gärna vad det är som är så hemskt med bengaler som gör att det ens nämns i samma kontext som mutor.

SHL-laget Örebros tidigare vice ordförande och sportchef, Mikael Lindqvist, tidigare Fahlander, 49 år, dömdes på tisdagen av Örebro tingsrätt till tre år och sex månades i fängelse, i tre fall av grova skattebrott, samt fem års näringsförbud. Han var under flera säsonger, 2010-2014, ishockeylagets största sponsor.

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Sverige behöver en smalare och mer centraliserad elitidrott. Det anser danska Idrottens Analysinstitut (Idan), i en utvärdering som presenteras i ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF).
– Idans analys är viktig i ett läge där svensk idrott kommit till ett vägskäl. Vägvalet påverkar inte bara elitidrottens framtid, utan idrottsrörelsen i sin helhet, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Sedan starten 1991 har den ideella organisationen Folkspel, via främst BingoLotto och Sverigelotten, betalat ut uppemot 18 miljarder till svenskt föreningsliv.  Men det är inte nog.nu startar Folkspel Joyna, ett nytt digital tlotteri.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.