Varje idrottsevenemang skall vara en fest för hela familjen. Frågan är varför det är så i USA och inte i Sverige?

Party före och efter match

Man skall kunna åka till stadion tidigt för att undvika trafik (vid de riktigt stora evenemangen kan supporters komma flera dagar innan med sin husbil), sätta upp sin grill, TV, radio och njuta av god mat och dryck både innan och efter matchen, då det är ”tailgate party”.

Vädret spelar ingen roll, det går lika bra att grilla i snö som regn, bara man är under ett partytält, sommar som vinter. Inne på arenan säljs bra mat och även alkoholhaltiga drycker.

Det här låter nog som en dröm för många i Sverige. Men det är en bild av verkligheten i USA där det idag inte finns någon huliganism i idrotten. Det gäller även fotbollen, ”the beautiful game” med stora supporterskaror och med ett publiksnitt på 19 028 åskådare så här långt i år.  

Rekordet är 64 000 åskådare på en match i Major Leauge Soccer (MLS).

Skolornas egen gemenskap

Men vad skiljer USA mot andra länder i det här avseendet?

I april skrev Cecilia Giertta en valdigt bra krönika om ”Den onda, farliga spiralen...”, där det bl a står ”Hatet blir en grogrund hos personer som inte mår bra, som söker stöd och styrka i en annan familj än den man ofta saknar hemma. Och en ond spiral blir bara allt större.” Jag håller med, det leder till en farlig kultur.

I USA fyller gemenskapen i olika gäng ett behov för människor som saknar styrka hemma i familjen, men stor betydelse har också skolorna med en rad olika aktiviteter som idrott, musik, teater mm.

2 633 test, ingen postiv

Skolidrotten och de frivilliga aktiviteterna erbjuder ett alternativ för de som dras mot gängen. Det finns chans till stipendium och en bra högskoleutbildning medan ungdomarna kan utöva sin favoritidrott.

I det svenska skolsystemet med fri utbildning borde det också finnas plats för stipendium för de elever som verkligen anstränger sig och äger en talang i idrott, teater, konst osv... Jag applåderar det stipendium som Skypes skapare Niklas Zennström har instiftat tillsammans med Uppsala Universitet och Basket.

Idrott värderas högt i högstadiet och på gymnasiet (high school klass 9-12) i Texas, som har 180 skoldagar per år. Eleverna får en och en halv timme idrottstid schemalagd plus en timme utanför skoltid per dag. Det innebär att de under fyra år i high school kan ha 1 800 timmar skolidrott.

Alla elever måste ha godkänt betyg för att få spela ”No Pass No Play” och ska ha klarat de drogtester som sker slumpvis. På 172 high school i Texas gjordes 2 633 drogtester under skolåret 2013-2014 till en kostnad av 3,5 miljoner kronor utan att någon testade positivt.

Några goda exempel

Säsongen för varje skolsport är runt fyra månader (det gäller också senare i college och på universiteten) vilket gör att man kan samsas med klubbidrotterna som planerar sina serier efter skolidrotten arrangemang. När min son började high school tyckte jag att hans fotbollsträning i skolan innebar bortkastad tid eftersom tränarens största merit för fotboll var att han hade varit diskjockey.

Men med sista barnet av fyra kvar i high school inser jag att skolidrotten i USA är så mycker mer än att ha en bra tränare. Den sociala biten betyder ofantligt mycket.

Bara det att få utkämpa en match med spelare som kan vara tre år äldre och spela i annan omgivning mot kompisarna i klubblaget osv.       

4 600 personer på första träningen

I USA börjar skolidrottssäsongen med amerikansk fotboll, Friday Night Footbal. Oberoende var du bor i det här landet fyller det evenemanget olika sociala behov. I Prosper, Texas som ligger 56 kilometer norr om Dallas och har en befolkning om 17 000 invånare samt en high school med 1 600 elever kom runt 4 500 åskådare till första träningen som började med fyrverkeri strax efter midnatt måndagen den 11 augusti då det var 26 grader varmt.

Det var den första officiella dagen för amerikansk high school-träning i Texas. Nästan alla elever, deras föräldrar, mor och far föraldrar går till Friday Night football-matcherna. Halva skolan är mer eller mindre där i någon form.

Den high school som vi tillhör i Frisco, Texas, har 1 861 elever och när det är match finns runt 200 elever på plan som spelare, cheerleaders, band. Alla skolans resultat blir upplästa i det interna kommunikationssystem dagen efter en tävling. Det anordnas ”pep rallies”, sammankomster för att få upp skolandan och ge support till laget eller de som tävlar individuellt. Oftast ordnas tävlingar mellan de olika årskurserna på ”pep rallies” för att skapa hög stämning.      

Underbar uppslutning

Idrottskulturen förstärks i college som börjar på hösten med amerikanska fotboll och där matcherna i huvudsak spelas på lördagar. Det är fler personer som brinner för sina collegelag än vad de gör för professionella lag i National Football Leauge (NFL). NFL som för övrigt spelar oftast på söndageftermidagar eftersom morgonen är till för kyrkan.

När vår lokala high school, där min dotter pluggar, vann Texas-mästerskapen i fotboll 2011 så fick de elever som ville ta ledigt halva dagen för att i stället supporta laget och skolan. Matcherna spelades fyra timmars bilresa bort. Skolan hjälpte till med bussar för eleverna som bara behövde betala 70 kronor för resan.

När spelarna  skulle åka i väg anordnades ”Pep rallies” och då de kom tillbaka till vår stad, Frisco, som har 122 000 invånare och är belägen fem mil norr om Dallas en lördagkväll efter finalvinsten fick de poliseskort från stadsgränsen in till skolan. Matchen visades på TV och efteråt var det intervjuer med lokala TV-stationer, möte med stadsfullmäktige osv.

Logiskt att de får fighting spirit

Skolorna i USA tar mera ansvar för fysisk och mental utveckling genom att ha mer idrott på programmet och det skapas en omgivning som bygger en positiv skolfamilj. Klubbarna anpassar sig till skolidrottens olika säsonger och med inomhusarenor för nästan alla idrotter finns möjligheten att utöva sporter året runt oavsett var man bor.

Med mera idrott får man också bort ungdomarna från sina bildskärmar och dataspel. Willy Berggrens väldigt bra krönika om ”Ett onödigt tvivel inför framtiden” visar ocksa att mer idrott behövs i skolorna.   

Jag tror också att USA:s berömda ”fighting spirit” börjar i just skolfamiljen. Ungdomarna tävlar för mer än sig själv, sina lagkamrater och sin klubb från tidig ålder. Och det ger resultat. Vem kommer inte ihåg de amerikanska OS-lagen med amatörer i basket och ishockey som slog ryska favoriter i finalerna.

Begynnelsen kommer från skolan.