Nej, det är inte revolutionerande. Inte heller särskilt nyskapande. Egentligen är det inte konstigare än att det handlar om att slå sig ner med en person, eller som i Pia Sundhages fall tre personer, och sedan bomba på med frågor och se vad som händer och sker.

Ekots lördagsintervju ett föredöme

I de bästa fallen så blir det bra svar. I de sämsta fallen är det väl så att mina frågor inte är bra nog för att lirka ur ett svar eller så kan det vara personer som inte vågar, vill eller kan ge något mer än standardrepliker som Fifa:s tv-direktör Niclas Ericson.

Ibland säger dock ett icke-svar en hel del, åtminstone för mig. Är själv en "sucker" för längre intervjuer i tidningar, och där det bara är fråga och svar utspridda över några sidor. Att då dessutom kunna höra personerna är en extra krydda för intervjun som lever mer.

Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig när vi drog i gång podden "Lundh" med VM-domaren Jonas Eriksson i april. Tanken var att likt Ekots lördagsintervju träffa olika aktörer och företrädare inom fotbollens värld för att ställa frågor av olika karaktär.

Närmar oss 2 miljoner lyssnare

Ett drygt halvår senare och efter 30 publicerade poddar så är det bara att inse att det varit både jobbigt, kul, stressigt, stimulerande, pressande och en rejäl boost av en hel del beröm. Poddarna har emellanåt gett eko och det är kul och känns som om jag träffat rätt ibland.

Att podden "Lundh" närmar sig 2 miljoner lyssningar känns overkligt. Det är siffror som jag inte ens kunde drömma om vid starten, och det är oerhört kul att så många velat ta del av intervjuerna med olika profiler i fotbollens värld och det kommer mer.

Under tiden har jag även insett hur usel jag är på att få till det bästa ljudet eftersom storyn alltid är viktigare för mig. Ljudet har blivit något bättre, men samtidigt är jag ute och träffar folk och personer som är svåra att få till en studio med perfekt utrustning och då förlorar man lite.

En ny och fördjupad bild

Till exempel om man ska träffa Henrik Larsson så får man åka till Helsingborg och vara på hugget när han kan och vill. Eller så vill jag snacka med någon som är het likt Markus Rosenberg och Jimmy Durmaz för att vara aktuell.

Det måste kännas att podden är en del av en verklighet där det händer nya saker.

Målsättningen för mig med podden var att jaga nyheter och att folk ska ge en ny och fördjupad bild av vad som skett eller sker eller ställas till svars. Därför gillade jag intervjun med Anders Svensson som skakade om i landslaget och födde en diskussion om Hamrén som levt vidare.

120 000 lyssnade på Svensson

Under över 90 minuter så hade Svensson svårt att nå ett stopp och uppenbarligen hade han ett behov av att berätta, och det uppskattar jag som journalist. Även om inte alla i landslaget utåt sett hyllade avsnittet så räcker det för att se hur många som lyssnat på veteranen och vi talar närmare 120 000.

Samtidigt går det inte alltid att få till den typen av poddar varje måndag, och jag uppskattade också intervjun med Fifa-agenten Kathrine Salisbury för det var varken förväntat eller särskilt känt. Smalt? Jo, men gav också en inblick i en ny värld.

Jag har tyvärr en skev fördelning av kvinnor och män och det är mitt ansvar, och om jag ska förklara utan att försvara så handlar det om att podden från början var ett experiment i tio avsnitt och där jag fick en halvdag i veckan för att ratta det vilket var för lite tid.

Favoriter i repris

Verkligheten blev helt annan och inte minst kände jag pressen när det gick bra och antalet lyssnare bara fortsatte att växa, och inte minst genom att de som upptäcker podden går tillbaka och lyssnar på gamla avsnitt, och då räckte inte tiden för att jaga gäster.

För även om jag bevakar både herrarnas och damernas landslag via TV4 så har jag enklare att nå fram till män inom fotbollen än till kvinnor med frågan om att vara med i podden. Det är något jag siktar på ska bli bättre, och är ett uttalat mål inför 2015.

Vad som annars varit extra roligt med podden är kontakten med lyssnarna som varit stadig och stor. Det är kul med all feedback om frågor och ämnen och givande med gästförslag, och alla som mejlat eller twittrat beröm ska veta att det värmer oerhört.

Men det finns de som säger nej

Under året har jag fått en hel del nej från folk som av olika skäl inte vågar eller vill vara med på en lång och djup intervju. Allt från att de känner att de bara får skit om de säger något i ett visst ämne till att de känner att de inte ärligt kan svara och då är det meningslöst att vara med.

Det är naturligtvis inget tvång att vara med, men det handlar om att långsiktigt prata med folk för att få dem att vilja vara med. Det finns få ställen där man kan få ut sin version lika väl som i en podd med både gott om tid och väldigt få klipp (nästan inga) och det är en fördel jag måste vidareutveckla.

I en tid när vi i mediebranschen brottas med frågan om var intäkterna ska komma ifrån så måste vi prova oss på andra sätt, och podden har visat att en sådan enkel och gammal sak som en intervju har en efterfrågan och det ger mig ett hopp inför framtiden.