Vi vill gärna leva i en förutsägbar värld där vår försörjning, vårt förhållande och vår samtid ser ungefär likadan ut idag som igår. Det är i hög grad både rimligt och mänskligt. 

Så till exempel är julen, för de flesta av oss, en ganska förutsägbar händelse. Något vi ser fram emot och kan glädjas över så länge inte bilen går sönder på vägen till julfesten. 

En onödig ansträngning

Det oförutsägbara innebär en omprövning av tidigare givna förutsättningar vilket innebär att mer energi går åt än vad det annars hade gjort. Människan är av naturen lat brukar det heta och sanningen ligger nog inte långt därifrån. Vi vill inte drabbas av onödiga ansträngningar. 

Idrotten, däremot, vill inget hellre än att vi ska göra av med mer energi och masa oss ur TV-soffan. Den borde därför uppmuntra till en gnutta mer oförutsägbarhet. 

Men idrottsrörelsen vill, precis som medlemmarna, både verka i en förutsägbar värld och själva vara förutsägbara. Statsstödet bör vara i paritet med förra året, organisationen skall se likadan ut som de senaste 150 åren och träningen skall i princip innehålla samma övningar som förra säsongen. 

Tryggt och säkert...

Strävan efter stabilitet såväl i livet som i våra organisationer är nästan en självklarhet. Stabilitet betyder varaktighet och det är både tryggt och säkert. 

Våra föräldrar skaffade sig en utbildning som de trodde var ”framtidssäker”, dvs ett där yrket och yrkeskunskaperna var så stabila att man kunde räkna med att gå i pension i samma jobb som man hade börjat direkt efter examen. 

Den som tränar för OS vill inte efter sju års slit upptäcka att grenen, plötsligt det åttonde året, blivit borttagen från programmet. Minst sagt bittert sa han som satsade på det han trodde var ett säkert kort. 

Snabba lösningar

Vi har de senaste 150 åren, blivit allt mer långsiktiga. Försäkringssystemet, samhällsplaneringen, skolsystemet, infrastrukturen och bankväsendet har hjälpt oss att skapa ett stabilt tillstånd. 

Det är nästan en självklarhet att långsiktighet betyder något gott och något som vi alla borde sträva efter. Ordspråk som ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” eller ”trägen vinner” kommer ur föreställningen om att det finns goda konsekvenser om vi håller ut. Att det arbete vi lägger ner just nu i vår förening innebär en överlevnad på lång sikt är en fras som vi har hört till leda. 

Men trots medias, politikers och föräldrars tjatande om vikten av långsiktighet verkar vi bli allt mer snabbare, rörligare – om du så vill – kortsiktigare. 

Föreningslivet skriker efter människor att fylla platserna i styrelserna med men människor vill inte lova att engagerar sig i samma fråga eller ens samma idrott för någon längre tid framåt. 

Ett lättrörligt livspussel 

På samma sätt vill barn och ungdomar inte lova att utöva en sport mer än högst en termin i taget. Däremot kan det i efterhand visa sig att de idrottat i många år, kanske till och med i samma gren. 

Organisationens krav på långsiktighet krockar med människors uppfattning om det allt mer lättrörliga livspusslet.

I ishockeyns värld är det vanligt att man i början av säsongen pratar om vikten av en långsiktig satsning både på spelarsystem, spelare och tränare. Men inte sällan ser vi, efter några förluster, ett snabbt byte av den vållande d v s tränaren. 

De snabba  skiftena

En kortsiktig lösning helt enkelt och där tanken är att den faktiskt ska leda till något gott. Kortsiktighet behöver alltså inte vara något förkastligt. Det kan vara väsentligt bättre att vara kortsiktigt framgångsrik än långsiktigt misslyckad. 

Varför anses det så fult att vara kortsiktig då? Vår 150-åriga historia har varit en framgångssaga och vi har svårt att släppa taget om den. Men om vi kan leda i bevis att livslängden på kunskap, utbildning och framgång minskar kan vi också visa att vårt agerande och våra organisationer måste få en motsvarande kortare livslängd utan att det behöver betyda slutet för vårt idrottsliga engagemang eller för idrottsrörelsen i sig. 

Tvärtom kan det vara det föreningslivet just nu behöver göra i en värld som har förändrats mer de senaste 50 dagarna än de senaste 50 åren.